2019 var året då jag satsade på att köra heltid som författare men la krokben för mig själv och fick göra ett omtag. Det är året då jag firade tio år som egen företagare med min hittills största satsning: en storslagen presentbok. Under året hann jag både sluta på ett och börja på ett annat kommunikationsuppdrag. Träningsmässigt var det ett mellanår men däremot har jag fotograferat mer än någonsin.

Året innehåller både toppar och dalar, precis som det ska vara. Här försöker jag ärligt sammanfatta och reflektera över båda delar. Allt får inte plats, fokus ligger på jobb och sådant som fastnat på bild, vilket verkar vara jag själv med eller utan lustiga hattar. En hel del tåg är också med.

Ett år med kameran i hand

Jag gillar att sammanfatta och analysera

Det är femte året i rad som jag sammanfattar mitt år, även om jag i början bara fokuserade på mitt år i sociala medier. De tidigare åren finns här: 2018,  20172016 respektive 2015.

Det här är faktiskt den tredje sammanfattningen jag skriver i år. Jag har redan publicerat en text med de 7 mest lästa författartipsenFörverkliga din bokdröm samt en ganska nördig djupdykning i läsarstatistiken på Tomatsallad och vilka slutsatser som går att dra av de sju populäraste texterna. Bland annat att vissa artiklar drar läsare från Google, medan andra delas flitigt i sociala medier.

Hur såg planen för 2019 ut?

Innan jag kastar mig över 2019 är det värt att ta en titt på planerna för året. Från förra årets sammanfattning hämtar jag bland annat.

  1. Min författarkarriär var lite styvmoderligt behandlad för att jag lagt för mycket tid och energi på betaljobbet.
  2. Jag var ganska less på att jobba som kommunikatör, ett extrajobb som jag kände gav mig begränsad stimulans och inga utvecklingsmöjligheter.
  3. Året avslutades med en rolig julklapp i form av ett författarstipendium.
  4. En höjdpunkt var min första semester på åratal.
  5. Träningsåret började bra med Öppet spår men sedan började den ena foten krångla vilket gjorde att jag utvecklade ett intresse för trattkantareller.

Foten gillar att plocka trattkantareller

Jag angriper listan bakifrån denna gång med trattkantarellerna. Jag tyckte att jag plockade många kantareller förra hösten men det var små kvantiteter jämfört med årets skörd. Antingen var det ett bättre svampår i år (ganska troligt med tanke på allt regnande) eller så har jag fått upp ögat för kantarellerna. För i år bar jag hem stora högar varenda helg halva hösten. Jag suckade ganska djupt när jag satt i timmar och rensade svamp. Men det ska bli gott att äta.

En anledning till de stora kantarellhögarna var att jag hittade till Risveden som är en helt magisk skog utanför Alingsås. Flera helger i rad var jag där med en kompis och vandrade runt i timmar i den vackraste mjuka mossa. Helt underbart.

Backträning med och utan stavar

Att leta trattkantareller i mossa räknas som aktiv vila, vilket är perfekt när man jobbat lite för mycket och behöver vila upp sig. Det var stora behov av det i några omgångar då jag periodvis spenderade alltför mycket tid framför datorn.

Det gjorde att årets träningssäsong blev lite si och så. Mellan intensiva datorperioder och diverse infektioner (som kommer som ett brev på posten om jag jobbar för mycket) så har jag tränat flitigt. Det har bara varit alltför många och långa uppehåll. Det är i varje fall min minnesbild från året, men när jag bläddrar igenom årets bilder så hittar jag massor av selfies från skog och mark.

Eftersom foten är som den är har träningen mest ägt rum i mossa och backar. Jag har varit många varv uppe på Safjället i Mölndal med och utan stavar.

Fjällen vinter och sommar

Det har också blivit en och annan skidmil, även om planerna på Öppet spår hör till de som skrinlades på grund av virus. Det blev en skidmil i Täby, och fler i fjällen. Jag var där delar av vintern och sedan på kombinerat träningsläger och skrivuppdrag i december. Det senare såg ut att vara starten på en bra skidsäsong. Sedan började infektionerna igen.

Jag var även i fjällen en sväng på sensommaren. Min tanke var att jag skulle vara bygghjälp men jag ägnade mig mer åt att laga mat åt byggarbetarna samt vandra med en lånad hund i slyngelåldern. Sammanfattningsvis har jag avverkat en hel del höjdmeter upp och ner till fots och med skidor på fötterna. Periodvis har jag känt att jag faktiskt haft en antydan till kondition.

Bytte uppdragsgivare

I förra årets sammanfattning hintade jag att jag började bli rätt nöjd med mina år på Medtech4Health. Det var otroligt roligt att kommunikationen lyftes fram som programmets styrka i den externa utvärderingen. Men uppdraget började närma sig heltid och ska jag jobba heltid ska jag göra det någonstans där jag får användning för en större del av min kompetens och har någon form av kompetensutveckling. Jag tackade därför för mig under våren.

Planen då var att komplettera bokskrivandet med föreläsningar. Men under hösten började jag faktiskt ett nytt kommunikationsuppdrag. Jag var först tveksam när jag fick frågan men det är trots allt inte så dumt att kunna skicka en faktura varje månad och praktiskt med uppdrag som dyker upp utan att jag själv jagar dem.

Från början lovade jag att jobba i tre månader medan de rekryterade en person (till en tjänst som jag ej är intresserad av). Men jag har påbörjat en del förändringsarbete som jag gissar kommer ta delar av våren att få klart.

Nytt jobb men samma chef. Här sitter vi och kollar mejl i Storbritannien någonstans.

Förra årets stipendium gav skrivtid

Totalt fakturerade jag timmar motsvarande 30% av en heltid på mina två kommunikationsuppdrag, vilket är hälften så mycket som förra året. 30% av en heltid låter kanske lite, men uppdragen har tagit mer tid än så, eftersom restid ej ingår och jag reser en hel del. Bland annat till Nordirland, Karlstad, Östersund och en sväng i södra England.

Förutom dessa uppdrag har jag haft ett kort uppdrag som expert där jag stöttade ett litet företag med val av målgrupper och marknadsföringskanaler. Det var otroligt roligt. Det är mer min melodi att vara experten som coachar, än att vara utföraren som ska genomföra allting. Det har jag tillräckligt av i mitt eget företag.

Fler uppdrag som expert eller föreläsare vore inte så dumt nästa år. Då har jag nämligen inget stipendium som fyller ut inkomsterna. Efter förra årets oväntade julklapp sökte jag flera stycken i år, men fick avslag på allihop. Vilket är synd för det är lättare att få inkomster från böcker om man faktiskt har tid att marknadsföra och sälja dem.

Heltidsförfattare på tågluff

Min plan för 2019 var att satsa som heltidsförfattare och jag hade en ganska tuff plan för vad jag skulle genomföra för att sälja tillräckligt med böcker. Det första jag gjorde var ett avsteg från planen.

Direkt efter att jag lämnat Medtech4health åkte jag på tågluff till franska Rivieran med Maria Unde Westerberg. Det var hur kul som helst. Maria är rutinerad tågresenär och hade satt ihop en rolig resa. Ner åkte vi nattåg och hem zick-zackade vi oss igenom Europa för att se vackra vyer som Bernina Express.

Hade jag hållit mig till tågluff, och nöjt mig med att skriva något enstaka blogginlägg från resan hade kanske året slutat annorlunda än det gjorde.

Alla vill åka tåg i år

Eftersom 2019 är året då tågresandet tog fart och intresset för våra rapporter från tågluffen i sociala medier var så stort, så satte vi ihop en reseguide, Rivieran inom räckhåll. Idén att följa upp ett populärt ämne och snabbt bunta ihop olika redan skrivna texter till en bok är riktig bra.

Den turkosa behändiga reseguiden slog försäljningsrekord under releasen och under hösten har boken sålt så bra att vi strax före jul tryckte upp en starkt reviderad andra omgång. På många sätt var det ett perfekt projekt att hoppa på. Det var bara det, att jag samtidigt sköt hela min årsplanering i sank.

Min storsatsning blev nästan bokbål

Hela min plan för året byggde nämligen på att Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm skulle ut på vårkanten. Det var då jag skulle sälja in den till massor av sommaröppna återförsäljare. Äntligen var jag heltidsförfattare och skulle ha möjlighet att göra en ordentlig lansering av en bok. Dessutom en vacker bok som jag plöjt ner både delar av min själ, och en försvarlig del av mina sparpengar i.

Men de veckor jag skulle ägna åt att skicka pressreleaser och göra intervjuer hängde jag istället över bildarkivet och letade bilder till tågboken. Den period då jag borde distribuerat böcker till återförsäljare satt jag och korrläste ”fel” manus.

Jag är ödslat så mycket tid på självhat över detta. Ett tag funderade jag på att göra ett stor bokbål av Smultronen och slänga mig själv överst för att jag var en sådan idiot. Men det ska jag inte göra. Bland annat för att de människor som har upptäckt Smultronställena gillar den starkt. En läsare skrev en positiv kommentar på varenda plats där jag nämnde boken inför jul (vilket var hysteriskt många). Det är sådana läsare som gör att jag kämpar på ett år till!

Lång skrivpaus under hösten

För min egen, och för alla positiva läsares skull, kommer jag att skriva och ge ut fler böcker. Men det dröjer kanske ett tag. Det beror mest på att jag haft skrivpaus under hösten. Det är första gången på tio år som jag inte skrivit något alls under en längre period. Förutom en helg när stressade som en galning för att hinna med ett par hundra ändringar inför nytrycket av tågboken har jag bara betaljobbat, plockat svamp och umgåtts med människor under hösten. Det har varit så himla skönt.

Det var också välbehövligt för mitt bestående minne av de där försommarveckorna innan tågboken gick på tryck är att de var vidriga. Jag jobbade nästan dygnet runt, slarvade med allt jag lovat mig själv att prioritera (familj, träning, mat och återhämtning). Samtidigt hade jag panik och dåligt samvete över att tiden rann iväg för min Smultronbok. När båda var tryckta kollapsade jag i soffan och klev inte ur den på en vecka.

Helt utan nya böcker blir det inte nästa år, den fjärde Tre hattar-boken är på gång. Mina bidrag till den är mestadels äldre texter som jag redigerat en smula samt en nyskriven serie om foton i självbiografier.

Gott och blandat från 2019

Under årets Bokmässa var jag på plats i Bulls graphics monter under söndagen. Torsdag-fredag minglade jag runt en del och träffade kollegor.

Den sedvanlig gruppbilden med Marrakech, Sydafrika och Nice/Provence.
Maria och jag i montern med våra böcker.
Lennart Guldbrandsson och jag saknade Kim M Kimselius som höll sig hemma i år.

Det här boktipset i tidningen Vision gjorde mig så himla glad. Eftersom jag inte hann skicka ut ett enda recensionsex är detta extra uppskattat. Dessutom är boktipset skrivet av en person som jobbar på bibliotek och därmed har koll på årets bokutgivning. Sällskapet är fint, Osebol vann Augustpriset.

2019 flyttade jag hem till Mölndal efter ganska många år i resväska – en period som inleddes när jag tvingades på flykt hemifrån av ett stort och ljudligt bygge som höll på att driva mig vansinnig. Eftersom jag jobbat i Stockholm har jag tillbringat många timmar på tåg, något som ledde till vissa åsikter på saker som är mer akut att fixa än höghastighetståg.

Måne och fjällen poppis på Insta

När jag började med mina sammanfattningar så handlade de mest om mitt år i sociala medier. Det är väl dags att säga något om detta också. Detta är de nio mest gillade bilderna på Instagram i år.

Det är bara att konstatera att ovanliga fenomen på himlen är populärt. Listan toppas rejält med min superblodmåne. De fick sällskap av pärlemormoln fotade årets näst sista dag.

De vackra hästarna som drar forbönder till Röros och den där fjällbjörken syntes också på förra årets topplista. Det nya är att i år är det bara bilder från fjällen och franska rivieran som kvalat in. Det speglar min bild av vad folk som följer mig på Instagram gillar. Tomatsallad däremot följs mest av frankofiler.

Färre gillningar, fler läsare

Årets topplista på Instagram visar de bilder som fått flest gillningar av existerande följare. Till viss del så spelar det in vilken tid på dygnet jag postat bilder men i årets lista är det inga bilder som fått draghjälp via populära taggar. För jag har knappt använt några taggar för att utöka min följarskara. Det låter kanske udda men ligger i linje med tipset att skrämma bort (fel) följare.

Totalt sett har jag något färre gillningar än förra året men också färre bilder. Däremot hade Tomatsallad 36% fler läsare vilket är en snabbare ökningstakt än förra året. Det speglar min stående ambition att flytta mina verk till kanaler som jag själv äger. När Facebook åt upp en hel bloggserie för mig så ökade mitt intresse för detta men när webbhotellet hade upprepade tekniska problem som släckte mina sidor så påmindes jag om vikten att ha flera alternativ.

Har folk ledsnat på selfies?

Inte en enda selfie har kvalat in på min topp nio på Instagram i år vilket gör att jag går tvärs emot strömmen jämfört med storkontona. Å andra sidan så har kanske folk ledsnat på alla dessa selfies som folk fyller sina konton med i försök att efterapa de som är framgångsrika? Hur som helst så kompenserar jag den eventuella bristen på selfies på topp nio med desto fler i detta inlägg. Här kommer några till.

Gott slut och tack för i år

Det är hög tid att runda av denna ganska långa text. Att gräva fram alla bilder tog en halv evighet men passar väl bra ett år då jag spenderat mycket tid hängande över bildarkivet. Avslutar med att tacka alla läsare för i år!

Tack för att du följt mig i år!

PS! Om du inte är nöjd med ovanstående utan vill läsa mer, spana in dessa texter.

Kristina Svensson

Latest posts by Kristina Svensson (see all)

Bilder och reflektioner från mitt år 2019
Märkt på:                

2 reaktion på “Bilder och reflektioner från mitt år 2019

  • 2 januari 2020 kl. 16:50
    Permalänk

    Wow, vilket år du har haft! Supertråkigt att du känner att det blev en felprioritering för Smultronställen. Men bra förstås att tågboken kom ut och blev en succé. Så där som livet är med lite karuseller här och lite gungor där :-) Det är så roligt att se vad du har för dig; jag är nyfiken på vad du kommer att hitta på det här året. Heja! :-)

    Svar
    • 3 januari 2020 kl. 10:43
      Permalänk

      Tack Jenny! Alla erfarenheter ger lärdomar och i år lärde jag mig att ifall man bara gör en bråkdel av sin planerade lansering så påverkar det försäljningen :-). Och att det inte går att sälja in en vara till återförsäljare en vecka innan de stänger för året. Just dessa saker kunde jag kanske räknat ut ändå… Jag hade räknat ut det på förhand och därför ville jag jobba med böckerna i omvänd ordning. Nu blev tågboken en framgång på bekostnad av Smultronen. Tyvärr hade jag lagt ner så otroligt mycket mer tid och pengar på Smultronen att tågboken behöver sälja väldigt väldigt väldigt mycket mer än den gör för att den ska kunna kompensera.

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.