Under drygt tre år har jag haft ett uppdrag som kommunikatör för det Vinnovafinansierade strategiska innovationsprogrammet Medtech4Health. Jag anslöt till programmet i uppstartsfasen hösten 2015 och var med hela den första treårsperioden. När jag i januari 2019 sammanfattade vad jag gjort fyllde listan flera A4. Arbetsuppgifterna delade jag in i extern informationsspridning, kommunikationsledning, projektledning, verksamhetsutveckling, representation och kontorsadministration.

Framförallt hade jag en central roll i att etablera programmet, bygga upp programmets egna kommunikationskanaler och göra verksamheten känd bland prioriterade målgrupper. Programmets effektiva kommunikationsapparat och starka varumärke gjorde det attraktivt som samarbetspartner.

Det är med en viss stolthet jag summerar de här åren. I den här texten blandar jag personliga höjdpunkter och nostalgi med reflektioner från denna tid. Texten är en del i min process att avsluta uppdraget. Kanske kan den också förklara för läsare varför mina stora bokprojekt dröjt och ge andra en insikt i vad jag sysslat med. Ett och annat marknadsföringstips har också slunkit med.

En av mina arbetsuppgifter har varit att representera och presentera programmet samt bygga nätverk för programmets räkning. Här har jag fångats i en paus under invigningen av eHälsocentrum i Österstund.

Medicinteknik kan rädda patienter och vården

Det absolut roligaste har varit allt jag lärt mig om medicinteknik. Medicinteknik är ett område som verkligen kan göra stor nytta för patienter. Det kan förenkla kontakt med sjukvården, ge träffsäkrare och snabbare diagnoser samt underlätta behandling. Det kan också göra att fler äldre kan bo kvar hemma, något som kommer att rädda alla skattebetalare från kraftfulla skattehöjningar. Dessutom kan det förenkla för de som jobbar inom vården så de kan lägga sin tid på att ta hand om patienter istället för att jaga försvunnen utrustning, bortsprungna remisser eller manuellt boka om patienter. Vetskapen om de förändringar och förbättringar som medicinteknik kan stå för är verkligen skön att ha som skattebetalare och patient.

En serveringsrobot istället för hemtjänst? Fördelen är att den alltid är i tjänst men den är kanske inte så kul att prata med. Fotad i testlägenhet i Örebro.

Digitalisering och AI

En höjdpunkt har varit att åka på en europeisk branschkonferens i Bryssel två år i rad och trendspana för programmets räkning. Det har varit mycket om AI och digitalisering. När man lyssnar på ett europeiskt perspektiv inser man att på vissa punkter ligger den svenska vården i framkant, på andra plan en bit efter. Jag går verkligen igång på att lära mig nya saker, sortera upp dem och förmedla dem vidare. Det spelar inte så stor roll om det är framtidens medicinteknik eller romerska stenbumlingar, allt lärande och folkbildande är roligt.

Den fjärde industriella revolutionen förändrar inte bara vården utan hela samhället. Hur vi bor, hur vi jobbar och vad vi jobbar med i framtiden kommer ändras i och med digitaliseringen.

Inspirerande att träffa alla entreprenörer

Det jag kommer sakna mest från Medtech4Health är mötena med alla engagerade entreprenörer och innovationsivrare. Runt om i landet finns människor som drivs av viljan att förbättra för patienter. Jag har haft nöjet att träffa många av dem och ibland ge dem ett handtag med att sprida vad de brinner för. Med tanke på att jag verkligen känner igen mig i många av deras vedermödor, har det känts extra bra när jag kunnat göra en insats.

En del av dessa personer är engagerade i programmet på olika sätt. Andra har fått medel via programmet. Ungefär halva Medtech4Healths budget delas ut till utvecklings- och implementeringsprojekt via öppna utlysningar. Tack vare att jag deltagit i programmet i så många år har jag träffat företrädare för en del av dessa projekt flera gånger och fått följa deras framsteg. Det är något jag verkligen har uppskattat.

En gruppbild från ett möte med representanter från de regionala och branschnoderna.

Många resor för att etablera programmet

När jag började jobba för Medtech4Health hade programmet ett namn, en logga och en statisk webbsajt med information hämtad från ansökan.

Man kan inte sitta på arslet i Stockholm och tro man ska nå ut i landet, man måste lämna kontorsstolen och träffa folk. 

Ungefär sådär finkänsligt uttryckte jag mig när det gällde att etablera programmet. De första åren kuskade jag runt i landet på årliga vinterturnéer, ibland tillsammans med min chef, ibland själv och ibland med andra kollegor. Att resa med sina kollegor är för övrigt ett bra sätt att lära känna om de är av rätta virket. Ett utmärkt test är att få ryggskott på väg till Berlin så att man ej kan rulla sin egen väska. Får du klara dig själv eller tar chefen hand om väskan? Kan rapportera att jag hade bästa sortens människor omkring mig.

Vänner och läsare som följt mig på i olika sociala medier har sett bilder från allehanda resor mellan Lund och Kiruna. Eftersom jag även skriver reseguider har några gissat på uppdrag i den genren men jag har alltså besökt sjukhus, universitet, innovationsplatser och allt däremellan.

Så här har mitt kontor sett ut många gånger. Eventuellt är den här bilden från resan när vi först körde fel. Bilen gick automatiskt till Arlanda, tills vi kom på att vi skulle västerut. Den extra turen åt upp vår fika och toalettpaus.

Kombinationen digitalt och personliga möten är effektivt

Allt kuskande har varit viktigt för programmet. Personliga möten ger folk en möjlighet att ställa frågor och ger en helt annan effekt än ett mejlutskick eller en annons. Givetvis har jag och mina kollegor under dessa träffar uppmanat människor att prenumerera på programmets kvartalsvisa nyhetsbrev. Genom att vi enbart har låtit de som är intresserade anmäla sig själva har vi en e-postlista som båda klarar GDPR och har hög öppningsfrekvens.

Dessa Sverigeturnéer har lagt grunden för den digitala marknadsföringen av programmet genom att jag har rapporterat från alla träffar i programmets egna kanaler. De flesta av dessa rapporter har jag skrivit på resande fot sena kvällar, eller så har jag skrivit dem kl 05 dagen efter för att hinna publicera gårdagens träff, innan jag kastar mig iväg på nästa resa. Dels behöver artiklarna publiceras medan de fortfarande är aktuella, dels behöver jag skriva ner innan jag glömmer. Webbsajten har blivit anteckningsboken där jag samlat de önskemål på programmets verksamhet jag hört. Detta har haft den dubbla effekten att alla som är engagerade i programmet kan läsa dem och alla utomstående kan se att jag fört dem vidare.

Här berättar jag om nyheter från programmet i Umeå.

Att lyfta fram samarbetspartners ger extra lyft

I blogginläggen från alla möten har jag dessutom lyft upp våra samarbetspartners. I princip alla seminarier och andra möten har arrangerats i samarbete med någon annan organisation. Att samarbeta är något jag tror starkt på (har även skrivit en bok på ämnet för författare). Dessa samarbetspartners har stått för lokal och har bjudit in via sina kanaler, något som gjort att vi nått ut till nya människor. I den mån någon har tagit in anmälningar har någon från samarbetspartnern gjort det. I Medtech4Health räknade vi snabbt ut att det är billigare att beställa för många bullar, än att lägga arbetstid på att administrera anmälningar.

Alla inbjudningar, bilder och artiklar från dessa träffar gav mycket positiv buzz runt programmet. Det både stärkte varumärket och gjorde att alla algoritmer i sociala medier prioriterade våra inlägg. Detta ledde i sin tur till att när jag delade länkar med olika erbjudanden som vi verkligen ville att folk skulle läsa, så nådde dessa ut bättre än de hade gjort utan denna positiva inramning.

De flesta som träffat mig har gjort det med en kamera över axeln. Jag har fotat många av våra mingel och olika träffar för att få bilder till webbsajt och sociala medier. Däremellan har det blivit en del andra bilder, som denna spegelselfie med mig och Lena Svendsen.

Kommunikationen fick beröm i treårsutvärderingen

Verksamheten i de strategiska innovationsprogrammen drivs i treårscykler. När finansiärerna utvärderade programmets första tre år fick kommunikationen beröm. Det var särskilt vårt stora inslag av nätverkande som lyftes fram. Det håller agendan aktuell och gör att programmet kan anpassas efter förändringar i omvärlden. Kommunikationen var ett av fem huvudområden som utvärderades. Till hearingen där vi skulle intervjuas hade jag plockat fram mycket statistik och var förberedd till tänderna. Det var faktiskt lite snopet när utvärderarna kom till rubriken kommunikation och sa vi är imponerade. Sedan gick de vidare till nästa punkt.

Det är jätteroligt att någon ser resultatet av allt slit. Nu kan inte jag ta åt mig hela äran, kommunikationen har verkligen varit ett lagarbete där hela programmet varit involverat. För det första hade jag en chef med stort nätverk, intresse för att nå ut och attityden att om en arbetsuppgift behöver göras så gör man den. Sedan har programmet noder, både regionala och branschvarianter. Noderna är etablerade organisationer med existerande nätverk. Deras bidrag har varit ovärderligt för den nationella förankringen.

Även alla projektledare för större projekt har varit viktiga kuggar i den externa kommunikationen. Jag har försett dem med en pedagogisk manual och uppmuntrat dem att komma igång med sin kommunikation. Sakta men säkert har webbsajten förvandlats från en statisk broschyr till en central informationskanal där alla kan följa vad som händer i programmets många delar. Någon enstaka gång har jag fått sätta ner foten och agera polis för att värna det långsiktiga, men i princip har jag bara behövt peppa.

Omvärlden förändras hela tiden, vilket gör att vår kommunikation behöver förändras. För att hålla programmets kommunikationsplan aktuell har jag med ojämna mellanrum gjort djupdykningar i statistiken för webb, nyhetsbrev och sociala medier.

Jenni Nordborg är en av de personer som bidragit till att sprida Medtech4Healths verksamhet, bland annat AIDA. Här har vi fångats i Almedalen.

Projektledare för flaggskeppen

Förutom att utveckla och genomföra delar av den löpande kommunikationen har jag projektlett ett par av programmets mest synliga event. Exempelvis priset Medtech4Health Innovation Award. Det delas ut en gång per år till en person eller grupp som implementerat innovativ medicinteknik. Detta har varit mitt favoritprojekt som gett massor av positiv energi. Allt från att grovgallra nomineringarna till att prata med pristagarna under prisutdelning på Grand Hôtel har varit roligt. Det är verkligen en ynnest att få möjlighet att lyfta fram personer som brinner för att förbättra för patienter. Dessutom har vi haft en riktigt kompetent jury. Jag gillar att jobba med kunniga människor.

Fotografering pågår av pristagarna i Medtech4Health Innovation Award 2018.

I två år höll jag i programmets arrangemang i Almedalen. Detta inkluderade att arrangera det mest välbesökta branschminglet tillsammans med Swedish Medtech och MTF. Vi lyckades båda åren bjuda in en bra mix av personer, sätta en trevlig ton och få folk att prata med varandra. Detta ledde till att många stannade kvar och samtalade långt efter att minglet officiellt avslutats. De bildrika blogginläggen från de där minglen brukar för övrigt hamna högt på listan över årets mest lästa inlägg.

Det var riktigt roligt att det gick så bra för Sverige i fotbolls-VM. Men det pajade vår omsorgsfulla planering inför minglet i Almedalen 2018. Att visa fotbollsmatchen på storbildsskärm hade blivit lite väl dyrt för att vara försvarbart med skattemedel. Men de som hade mobiltelefoner tittade på dem.

Allt svårare att kombinera med att skriva böcker

Nu har jag sjungit det här uppdragets lov i alla tonarter. Varför tackade jag då nej till en fortsättning? Det viktigaste skälet är att min huvudinriktning sedan jag slutade på AstraZeneca har varit att skriva och marknadsföra böcker. När jag började på Medtech4Health 2015 såg jag uppdraget som ett perfekt extrajobb. En liten men återkommande inkomst skulle ta ner pressen att senaste titeln måste sälja. Minskad press skulle göra författandet roligare. Dessutom skulle jag träffa andra människor från andra branscher än bokbranschen. Mat på bordet och nya vyer, men ändå ha tid för att skriva och träna. Perfekt!

Visby ringmur halv fem på morgonen. Almedalen är en form av kollo och blir man less på att dela lägenhet (eller säng) med snarkande kollegor finns det fina stigar att upptäcka.

Jobba platsoberoende är modernt

Det första året fungerade kombinationen Medtech4Health och författare-förläggare-föreläsare utmärkt. Jag hade en bra balans mellan mina olika uppdrag och fick omväxling. Antingen reste jag runt i Sverige, eller så jobbade jag platsoberoende från Frankrike, fjällen eller någon annan plats. Möjligheten att arbeta via digitala verktyg var något jag uppskattade. Det känns helt rätt för ett program som ska vara nationellt, att inte sitta fast på ett kontor på en geografisk plats.

Jag var väldigt glad över att slippa slösa tid på daglig pendling till något kontor. Med framförhållning och planering hade jag 2016 utrymme för många researchresor till reseguiden Mitt Provence. Året efter reste jag istället runt i Sverige och höll kurser i marknadsföring för Författarförbundets räkning.

Emellanåt träffade jag kollegorna fysiskt under olika möten. Bilden är från Sveavägen 63. Vi var ett gäng som samlats för att jobba ihop, chefen hade köpt smoothies. På eftermiddagen när jag öppnade en av dem hade de surnat och den exploderade. Det som inte syns på bild är att den också stänkte ner gardiner, de klädda stolarna samt förstås även mig. Sur smoothie i håret är en ny upplevelse. Kameran klarade sig så jag skrattade mest.

Medtech4Health växte

Sedan började Medtech4Health växa. Det tillkom fler projekt och fler projektledare. Behovet av att prioritera bland olika önskemål för att programmet skulle fortsätta att ha en konsekvent och relevant bild utåt ökade. Under arbetsintensiva perioder gick fler och fler av mina lördagar åt till Medtech4Health.

Att effektivisera den externa kommunikationen var svårt. Vi hade redan från början valt good enough-nivån. Vi skulle ej sträva efter perfektion eftersom det ofta kräver fyra eller fem gånger så stor arbetsinsats. Men under good enough ligger slarv och pinsamma misstag. Det betyder att det ej fanns utrymme för att göra något snabbare.

Oavsett hur effektiv man än kommer man till faser då händerna inte riktigt räcker till. Vill du prova din simultankapacitet kommer här ett test. Var projektledare för ett event, det vill säga ha det övergripande ansvaret och den som ska fixa om något strular. Var samtidigt moderator och ha full uppmärksamhet på publiken och panelen. Lägg till att du också är eventets fotograf och den som löpande rapporterar i sociala medier. Du behöver rent fysiskt vara på minst två olika ställen i lokalen och ha tre eller fyra olika fokus. Samtidigt.

Reidar Gårdebäck och jag på en konferens som finansiärerna Vinnova, Formas och Energimyndigheten ordnade tillsammans med Regeringskansliet. Vi i Medtech4Health ansvarade för en internationell workshop.

Jag är förbättrare, inte förvaltare

Jag kände alltmer att jag skulle behövt dela mig i två eller tre. Min roll kunde varit projektledare, kommunikationsrådgivare eller verksamhetsutvecklare. Gärna med inhopp som moderator och föreläsare. Men jag skulle behövt avlastning av någon allmän hantlangare samt utförare av den operativa kommunikationen som att skriva nyhetsbrev och sköta de sociala kanalerna.

Min frustration över arbetssituationen handlade egentligen inte om arbetsbelastningen som sådan, utan den i kombination med arbetsuppgifterna och möjligheten till kompetensutveckling. Särskilt i förhållande till min bakgrund, kompetens och intressen.

Jag har många av de kompetenser som krävs för ett uppdrag som kommunikatör. Det ingår mycket kommunikation i författar-förläggar-föreläsaryrket. Dessutom har jag en yrkeskarriär som vetenskapskommunikatör och en som Employer Branding-expert i bagaget. Jag fixar en kommunikatörs eller en kommunikationschefs arbetsuppgifter utan bekymmer, men det är bara en liten del av min palett.

Ett behändigt extraknäck som kommunikatör på halvtid passade fint, särskilt när det handlade om att bygga upp en ny verksamhet. Men om jag ska jobba heltid och därmed lägga författarkarriären i malpåse ett tag, något jag mycket väl kanske kommer att göra i framtiden, då behöver jag något mer.

Periodvis kändes det som att jag höll på att drunkna i allmänt fixande av den typ som är viktig för att verksamheten ska löpa på, men som ingen ser och ännu färre uppskattar. Jag har inget emot att kavla upp ärmarna och hugga i under en begränsad period, men i långa loppet är detta verkligen inte min tekopp.

Åtskilliga koppar sådant här har konsumerats under åren. Samt några kilo choklad.

Dags att tacka för mig

Summa summarum kände jag på slutet att Medtech4Health fick ut mer av KS förlag än vice versa. Ett praktiskt exempel är att jag har testat och utvecklat funktioner på mina webbsajter som jag sedan infört på medtech4health.se. Men min kompetens har inte byggts på i samma takt. Jag har visserligen lärt mig att maten på alla sjukhusrestauranger i hela landet är lika usel, men jag har ännu inte kommit på vad jag ska ha för användning för detta. (Annars har jag ingen brist på att förvandla erfarenheter till bokidéer så kanske kommer 10 sjukhusmatsalar att undvika eller liknande titel i en bokhandel inom kort :-)).

Det är dags att tacka för roliga år på Medtech4Health. Jag kommer sakna alla engagerade människor jag träffat och jobbat tillsammans med runt om i landet. Men vi kanske ses i något annat sammanhang.

Ibland är världen liten och vi kanske stöter på varandra i andra sammanhang, om inte annat är ni alla varmt välkomna på bokrelease i vår.

Ha det gott!

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm och Rivieran inom räckhåll med Maria Unde Westerberg. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
Kristina Svensson
Höjdpunkter från mina år på Medtech4Health

8 reaktion på “Höjdpunkter från mina år på Medtech4Health

  • 15 mars 2019 kl. 08:41
    Permalänk

    Tack Fantastiska Kristina, saknaden blir stor. Lycka till med skrivandet och k´livet även i fortsättningen. / Lars

    Svar
    • 15 mars 2019 kl. 10:24
      Permalänk

      Stort tack Lars! Jag kommer givetvis att sakna alla kollegor rejält jag med. Men jag hoppas att det gamla slitna klyschan att världen är liten ska visa sig stämma. Då kommer vi nämligen att ses i andra sammanhang i framtiden.

      Svar
  • 15 mars 2019 kl. 12:05
    Permalänk

    Intressant läsning. Vad du/ni har gjort mycket! En fantastisk utveckling och så klokt att inse när det är dags att gå vidare. Stort lycka till med skrivandet. Du har en vass penna!

    Svar
    • 15 mars 2019 kl. 12:54
      Permalänk

      Tack ska du ha! Ja det var verkligen en intensiv period. Inte alltid lätt att hitta bra tillfälle att avrunda och gå vidare men det var dags nu.

      Svar
  • 15 mars 2019 kl. 14:55
    Permalänk

    Det är så tråkigt att du lämnar, men man kan inte dela sig i alltför många delar och göra samtliga bra. Och bra vill man ju ändå göra det! Stort tack för massor med samarbeten – bl.a. filmproduktion, events, workshops- under tre roliga år i vår spännande värld med i innovativ medicinteknisk forskning! Jag kommer sakna dig, men vi hörs och ses i andra sammanhang👍🏼

    Svar
    • 15 mars 2019 kl. 15:02
      Permalänk

      Tack Helene! Det har varit riktigt roligt att samarbeta med er i Göteborg (Sveriges framsida!). Vi har gjort en hel del kul saker ihop. Vi ses i ett eller annat sammanhang!

      Svar
    • 24 mars 2019 kl. 09:48
      Permalänk

      Tack Kim!
      Ja nu ska det finnas mer sammanhängande skrivtid hoppas jag! Kram

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.