2020 var ett globalt skitår av episka proportioner. Mitt strå till stacken för att minska smittspridningen var gräva ner mig med ett bokprojekt bland fjällbjörkar. Resultatet, ”Strövtåg i Funäsfjällen” är på väg att bli min mest uppskattade bok någonsin. Det var den korta versionen av min traditionella årskrönika.
2019 är året då jag firade tio år som egen företagare med min största satsning någonsin, men la krokben för mig själv. Det är ett år då jag fotat en hel del och av döma av fotoarkivet har jag spenderat mycket tid i en viss miljö.
Efter att jag slutat mitt mångåriga uppdrag för Medtech4Health fokuserar jag (nästan) helt på att skriva klart mina pågående bokprojekt. Olika förfrågningar på uppdrag är förstås välkomna, särskilt där min expertkunskap inom olika områden efterfrågas.
Under 2018 reste jag ”hem” till Wales, gav ut två gula handböcker och genomförde Öppet spår. Jag jobbade i praktiken heltid med medicinteknik. Däremellan uppdaterade jag mina bloggar och gladdes åt besöksrekord. Allt jag hade planerat att göra hann jag inte med, men en hel del.
Vad ska man som författare svara när en journalist frågar efter ens fritidsintressen? Den frågan reflekterar jag över i det här inlägget som är rikligt illustrerat med bilder från olika aktiviteter jag provat på genom åren.
Den rosa mössan jag köpt på rea kanske inte ser så märkvärdig ut men den är viktig för mig. Dels är det fantastiskt att jag vistas så mycket utomhus att jag behöver en mössa. Sedan betyder inköpet av denna att jag slänger den genomruttna skojarens svindlarmössor och går vidare i mitt liv.
Recensioner, intervjuer och artiklar där du som författare, eller dina böcker, är nämnda kan vara viktiga att spara. Ibland läggs sajter ner eller adresser ändras. Har du missat att fotografera av och spara sidorna kan internetarkiv vara en lösning. Så hittade jag igen en författarpresentation.
I augusti gav jag mig själv en offentlig utmaning i en krönika i Mölndals-Posten att vara ledig två dagar i veckan under hela hösten. Här kommer krönikan samt en uppföljning.
Tre planerade kurser i egenutgivning blev fem (sex) eftersom intresset var så stort bland medlemmarna i Författarförbundet. Feedbacken efteråt var helt enkelt strålande från en stor del av deltagarna men det förekom också en del kulturkrockar. I det här inlägget reflekterar jag över sådant som status på olika typer av författare, kvalitet och framgång.
Tung, förtroendeingivande och tydlig eller lockande och inspirerande? Sovjetiskt 50-tal eller tonåriga noveller?. Vi har fått in många intressanta åsikter om färgen på ”#författarboken!”