Under 2018 reste jag ”hem” till Wales, gav ut två gula handböcker och genomförde Öppet spår. Jag jobbade i praktiken heltid med medicinteknik. Däremellan uppdaterade jag mina bloggar och gladdes åt besöksrekord. Allt jag hade planerat att göra hann jag inte med, men en hel del.
Vad ska man som författare svara när en journalist frågar efter ens fritidsintressen? Den frågan reflekterar jag över i det här inlägget som är rikligt illustrerat med bilder från olika aktiviteter jag provat på genom åren.
Den rosa mössan jag köpt på rea kanske inte ser så märkvärdig ut men den är viktig för mig. Dels är det fantastiskt att jag vistas så mycket utomhus att jag behöver en mössa. Sedan betyder inköpet av denna att jag slänger den genomruttna skojarens svindlarmössor och går vidare i mitt liv.
Recensioner, intervjuer och artiklar där du som författare, eller dina böcker, är nämnda kan vara viktiga att spara. Ibland läggs sajter ner eller adresser ändras. Har du missat att fotografera av och spara sidorna kan internetarkiv vara en lösning. Så hittade jag igen en författarpresentation.
I augusti gav jag mig själv en offentlig utmaning i en krönika i Mölndals-Posten att vara ledig två dagar i veckan under hela hösten. Här kommer krönikan samt en uppföljning.
Tre planerade kurser i egenutgivning blev fem (sex) eftersom intresset var så stort bland medlemmarna i Författarförbundet. Feedbacken efteråt var helt enkelt strålande från en stor del av deltagarna men det förekom också en del kulturkrockar. I det här inlägget reflekterar jag över sådant som status på olika typer av författare, kvalitet och framgång.
Tung, förtroendeingivande och tydlig eller lockande och inspirerande? Sovjetiskt 50-tal eller tonåriga noveller?. Vi har fått in många intressanta åsikter om färgen på ”#författarboken!”
Vilket bokomslag gör dig mest nyfiken på boken?
Nya numret av LITET magasin innehåller ett utdrag ur ”#författarboken – från idé till releasefest.”
När jag gör en personlig summering av Bokmässan 2014 hittar jag både plus och minus. Det roligaste är att ju fler år jag är med, ju fler personer känner jag och kan heja på under mässan.