I juni ligger fjällen i startgroparna för att ta emot fjällvandrare. I väntan på att stigarna torkar upp kan man kika på vattenfall, utforska Valmåsen och leta efter purpurbräcka på Hamrafjället. Samt stå vid en sjö på kvällskvisten och lyssna på fåglar.
I maj märkts det att Sverige är ett avlångt land. Medan det grönskar i södra Sverige kan det fortfarande finnas skidspår i västra Härjedalsfjällen.
Röda ledkryss, blå himmel och vit skare är sinnebilden för vårvintern. Detta foto är taget på vinterleden mellan Svalåtjärn och Ösjödalen.
Skarv betyder brant bergvägg och Skarvarna gör skäl för sitt namn sedda från Bruksvallarna men mot Tänndalen vänder de en inställsam sida. Toppen på Lill-Skarven ser ut att ligga precis bakom nästa kulle men det finns många småtoppar på vägen.
I tjugo års tid har jag fotat tallen som står precis vid skidspåret strax efter Hållan. Men nu är det slut. Framöver blir det foton utan barr för den har dött.
Det går fint lyssna i efterhand på P4 Jämtland där jag berättar om “Ett år i Härjedalsfjällen”. Boken har fått finfint betyg av BTJ och läsare samt finns nu hos lokala återförsäljare.
Det är mer av allt i fjällen. Mer himmel, fler årstider och gott om lustiga metereologiska fenomen. Detta är en del av en solhalo. Fotot är taget 6 januari förra året i Tänndalen.
I “Ett år i Härjedalsfjällen” får du lära känna sju olika årstider. Jag berättar om säsongens fotomöjligheter och bästa aktiviteter. Dessutom blir det goda våfflor och massa berättelser. Ett år i Härjedalsfjällen är skriven efter önskemål från läsare och innehåller 322 foton.
Två av mina allra mest uppskattade titlar är återigen tillgängliga överallt där böcker säljs. Det handlar om en uppdaterad version av reseguiden “Mitt Nice” och ett färgglatt nytryck av reseskildringen “Strövtåg i Funäsfjällen”.
Under 2021 var jag författare på heltid, fick två stipendier och hittade en positiv effekt av pandemin. Det blev många mil på fjället med kameran i handen och en bok.