Franska Rivieran är som allra bäst i september. Det är svensk sommartemperatur: tillräckligt varmt för att locka till långa simturer i havet, men inte för hett för att dämpa lusten att upptäcka smala gränder i charmiga bergsbyar med kameran i hand. Alla restauranger och affärer är öppna, men det är inte så tjuvtjockt med folk som under augustiruschen. Det är skördetider och alla marknadsstånd dignar över av färska frukter och lokalodlade grönsaker till humana priser. Man kan äta en ny tomatsort varje dag i veckan.
Dessutom är det kulturarvshelg, Journées Européennes du Patrimoine, i september (i år 16-17 september). Den helgen är det gratis entré på många kulturinstitutioner och öppna portar på ställen som normalt inte har öppet för besökare. Det vill säga det är en höjdpunkt för alla med min nyfikna läggning som vill veta hur olika byggnader ser ut inuti.
Det finns många skäl till att september är en av mina favoritmånader för att resa runt och upptäcka franska Rivieran, eller att bara vara hemma i Antibes, skrota runt och kasta ett eller annat bouleklot snett och vint. Det är dock flera år sedan jag senast var på franska Rivieran under september. Jag har i flera år prioriterat mässan Bok & Bibliotek i Göteborg istället eftersom jag drömt om att etablera mig som författare.
Från debutant till proffs – mina sju bokmässor
Hittills har jag varit på Bok & Bibliotek i sju år, om jag räknar in året då jag hade ett manus i datorn och drömde författardrömmar. På dessa år har jag gått från att debutera till att se mig själv som en professionell författare. Det är faktiskt rätt intressant att följa min resa. Mest för mig, men kanske även för andra som följer i mina fotspår.
Förvirrad författar-wannabe 2010
2010 gick jag storögt runt bland bokutgivningsföretagen, klämde på böcker och funderade på vem jag skulle anförtro min dyrgrip, det vill säga manuset till min debutbok. Bokmässan kändes oöverskådligt stor så jag fokuserade på mitt egenuppfunna uppdrag och höll mig i hörnet med vad jag trodde var tryckerier. Idag vet jag att det var tjänsteföretag som erbjuder tjänsten bokutgivning. Inget fel på det, men oj vad mycket lättare min resa hade varit om jag hade haft Författarboken i min hand. (Har du inte redan boken, fundera inte på saken utan skaffa den nu!).
Entusiastisk debutant 2011
2011 var jag en nybakad debutant som var överlycklig över att lilla jag fick vara med på den Stora Bokmässan som författare. Jag hade vunnit möjligheten att stå i HOIs monter i fyra dagar. Alla andra på mässan verkade känna varandra, utom jag. Därför gladdes jag åt varje person som jag kände från tidigare arbetsgivaren AstraZeneca, skidklubben IK Stern och andra Göteborgsbekanta som kom förbi. Ännu gladare blev jag av de tjugotal som köpte min debutbok Jakten på den perfekta puben.
Tillsammans är vi egenutgivare starka 2012
2012 la jag en arbetsmånad ideellt på att projektleda en gemensam monter för föreningen Egenutgivarnas medlemmar. Jag fick se kraften i att samarbeta – vår monter var fullsmockad hela mässan. (Fick också lära mig att det finns självcentrerade personer som inte har någon som helst respekt för andras tid, men vi kanske ska strunta i det just nu). Jag och Joanna Björkqvist släppte vår gemensamma bok Förverkliga din bokdröm på mässan som präglades av nybyggarandra för min del. På mornarna innan mässan invaderats av besökare travade jag runt i utkanterna av mässan och förundrades över alla entusiaster som är på plats på mässan varje år med olika litterära sällskap – de är ta mig sjutton mässans verkliga hjältar.
Fokuserar på min egen krets 2013
2013 deltog jag i Bokmässan som ordförande i föreningen Egenutgivarna. Jag hade ingen egen ny bok det året vilket kändes trist, men Förverkliga din bokdröm fanns bland annat i Tidningen Skrivas monter. Jag hade överlämnat projektledandet av medlemsmontern, men hjälpte till att sätta upp och riva den. Jag pratade om egenutgivning, representerade föreningen samt svarade på hejarop från personer som sett mig i ett stort uppslag i Göteborgs-Posten. Istället för att snegla på de stora montrarna och vilka fester andra författare eventuellt var bjudna till, fokuserade jag på min bubbla med medlemmar i föreningen jag lagt så mycket tid på att bygga upp.
Slitsamt monterslavande 2014
2014 var mitt slitsammaste år på Bokmässan. Min enda ljusglimt var seminariet Egenutgivning det nya svarta. Övrig tid ägnades åt att bygga, bemanna och riva Lavas monter. Jag fick hjälp av någon kollega här och där, men i stort insåg jag hur bra det varit på föreningstiden då kanske en och annan person smet undan, men det i alla fall varit ett gäng som hjälptes åt med de slitsamma arbetsuppgifterna. I slutet av mässan var jag så trött att jag satt och grät i montern. Efter mässan var jag sjuk i ett par veckor.
Dubbla böcker, seminarier och dubbelt så kul 2015
2015 kände jag mig som en etablerad författare med Mitt Nice i Historiska medias monter och #författarboken i Litet förlags monter. Jag var på förlagsmiddag, fler mingel än jag kan räkna och deltog i två välbesökta seminarier (Hur ska biblioteken sortera bland egenutgivarna? samt Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips). Jag var på mässan hela tiden och träffade massor av personer jag känner i min roll som författare. En hel del ville diskutera olika former av samarbeten vilket ledde till att jag kom hem med en lång att göra-lista. Bland annat lovade jag skicka ett synopsis på Mitt Provence. Jag utropade efteråt att det var den roligaste mässan jag varit på.
Kollegial samvaro i speaker’s lounge 2016
2016 bestämde jag mig för att undvika den sedvanliga post-bokmässe-förkylningen som är ett obligatoriskt inslag om man tillbringar för mycket tid på det luftbefriade utställningsgolvet. Istället skulle jag förkovra mig via seminarieprogrammet. Jag ignorerade alla politiska manifestationer, var bara på plats delar av mässtiden och spenderade större delen av den tiden i speaker’s lounge med att prata med kollegor. Vid de tillfällen jag passerade mässgolvet mötte jag alltid folk jag kände och blev även idolfotograferad – något som kändes stort för mig, på fem mässor har jag tagit mig från storögd nybörjare till någon som andra ser upp till. Seminarierna däremot kom jag aldrig till, förutom det jag höll med Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Seminariet hade samma titel som vår bok, 10 misstag författare gör.
Bokmässan är årets branschfest – eller?
Vintern 2017 anmälde jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson rutinmässigt ett seminarieförslag till mässan eftersom vi gillar att hålla seminarier ihop, tillsammans har många fans som vill se oss, har en ny gemensam bok på gång (10 tips för att leva på din kreativitet) och kan tänka oss att betala seminariekostnaden för att få tillgång till speaker’s lounge. När mässan tackade nej till vårt förslag och hänvisade oss till en ny scen på utställningsgolvet tog jag mig en funderare. Är Bokmässan något för mig i nuläget?
Bokmässan i Göteborg har länge haft status av att vara den stora branschfesten då hela bokbranschen är samlad på ett ställe. Det är då författare, förlag, agenter, tryckerier och alla andra nätverkar i formella och informella sammanhang. En stor del sker nattetid under alkoholpåverkan. Även om man som jag håller sig till att mingla dagtid så hinner man med en hel del via bokade och spontana möten. Det är lätt hänt att lämna mässan med uppdrag som täcker resten av bokåret, det vill säga till nästa bokmässa. Mässan är alltså viktig, för att alla aktörer är på plats. Eller har varit på plats. Just nu känns det som att Bokmässan håller på och imploderar av geschäft och politik – något som jag kanske skriver en egen artikel om.
Många väntar ivrigt på Strövtåg runt Antibes
För att räknas som författare måste man vara på Bokmässan – åtminstone har jag tänkt det och tyckt att de kollegor som valt bort mässan vissa år har varit konstiga djur. Men jag har precis turnerat runt Sverige och predikat vikten av att prioritera sitt skrivande och sina läsare – i den ordningen – framför förlag, recensenter och agenter. Bland annat för att det inte är säkert att dagens mellanhänder finns kvar om fem-tio år. Däremot har jag tänkt att vara författare även om fem-tio år och hur ekonomiskt framgångsrik jag är hänger på att läsarna gillar mina böcker och rekommenderar dem vidare. Och det i sin tur förutsätter att jag faktiskt skriver klart dem.
I många år har jag berättat om det stora praktverk från franska Rivieran jag arbetar med Strövtåg runt Antibes. Jag har en skara potentiella läsare som väntar ivrigt på denna bok. När jag skickade ut nyheten att jag skrivit reseguiden Mitt Nice var ett vanligt svar “Grattis, men när kommer Strövtåg runt Antibes?“. När jag två år senare skickade ut nyheten att jag skrivit reseguiden Mitt Provence, fick jag samma fråga. En höst fick jag plötsligt massor av förfrågningar från bokhandlare som ville beställa Strövtåg runt Antibes. Jag hade tydligen på en webbsajt skrivit att boken skulle ges ut den veckan.
Jag hoppas och tror att ni som väntar på Strövtåg runt Antibes har förståelse för att jag ibland får lägga manuset åt sidan för att ta betalda uppdrag. Pengar behövs för att betala hyran och för att trycka boken. Däremot är det inte nödvändigt att jag fraternisera mig med folk i bokbranshcen, drar på mig segdragna förkylningar och lovar bort min tid för andra uppdrag.
Därför hoppas jag att alla som gillar mina böcker tycker att det är en finfin idé att jag skippar Bokmässan i år och istället lägger den tiden på att redigera och välja ut bilder till Strövtåg runt Antibes. Detta passar särskilt bra att göra på plats i Antibes då jag ändå lovat att guida några vandringar veckan efter Bokmässan (och därmed måste hålla mig frisk – något som förenklas om jag helt enkelt inte sätter min fot på mässan).
Lokala mindre festivaler vinner mark
Det känns som jag lämnar mina kollegor Lennart Guldbrandsson och Kim M Kimselius i sticket när jag väljer bort Bokmässan, men de är de mest stöttande och förstående kollegor man kan tänka sig. Vi har dessutom flyttat utgivningen av vår nya bok från Bokmässan i Göteborg till Bok & Hav i Karlskrona. Det är premiär för den lokala litteraturfestival Bok & Hav i år och Kim är en av huvudattraktionerna. Det passar därför bättre att släppa 10 tips för att leva på din kreativitet där. Som bonus kan alla som längtar efter den boken skaffa den i maj, istället för att vänta till september.
När Bokmässan närmar sig så kommer jag säkert att känna mig en smula utanför som inte åker dit. Men jag ska till Almedalen i år med mina uppdragsgivare i medicinteknik så jag kommer att få min beskärda del av folkvimmel och politiska utspel ändå. Det är förstås tråkigt att missa alla som väljer att vara på plats på Bokmässan i september men jag hoppas att vi hörs och ses på nätet istället. Eller träffas över en räkmacka vid ett annat tillfälle.
Fotona från Frankrike i detta inlägg är alla hämtade från september-oktober 2011. De två översta är tagna på ön St Honorat utanför Cannes, floden tror jag är Loup och den på mig är tagen i kanten av Esterelbergen. Om man kikar riktigt noga så kan man nog se St Honorat i högerkanten av bilden.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
Pingback:Kan vi inte prata lite om Bokmässans nya skrivarcafé? | Förverkliga din bokdröm
Pingback:Statusrapport: mina bokprojekt från Sverige och Frankrike | Kristina Svensson
Pingback:Mina böcker är på Bokmässan på egen hand | Kristina Svensson