Reflektioner från Bokmässan 2014

Dags att göra bokslut över Bokmässan 2014, min första mässa som förläggare. Har tidigare varit där som författare respektive egenutgivare. Det blir i vanlig god ordning en ganska personlig summering.

Riva monter är inte roligt

Först ut är något som kanske inte är så relevant för utomstående men väldigt aktuellt för mig. Att bygga monter är inte så upphetsande men att riva den är fanimej det värsta jag vet. Att stå där i finkläderna och packa ner osålda böcker, ta hand om alla möbler och forsla bort saker söndag kväll när man är så trött att man knappt vet vad man heter och redan har tittat i kors i ett par dagar, det är verkligen vidrigt. Jag har gjort det ett par gånger förut men 2012 och 2013 var vi i alla fall ett gäng som hjälptes åt. I årets monter var det bara jag och en kollega (som gjorde sin sista dag på företaget men som stannade kvar och hjälpte mig. Som tack missade han sista tåget hem och fick kampera på min soffa över natt).

Jag vet inte vad det kostar att leja ut monterbygge och rivning till proffs men oavsett kostnad så måste det vara värt det för att spara hälsan. Måndagen låg jag utslagen i soffan hela dagen. Bara att hasa mig ut till mikron för att värma en Dafgårds till lunch var en utmaning.

Vinminglet blir roligare för varje år

Vidare till något betydligt roligare som dessutom kan vara av intresse för er som när författardrömmar och läser detta. Årets upplaga var min fjärde Bokmässa. För varje år ökar antalet personer jag känner vilket gör mässan roligare och roligare. Detta märktes särskilt under torsdagens vinmingel. När mässan stänger för besökare på torsdagen vidtar en intensiv timme när var och varannan monter har vinmingel för sina författare och gäster. Första året kände jag inte till traditionen och hängde bara på. Hamnade på ett ställe där alla kände alla och jag mest kände mig som en inkräktare som stod där med mitt vinglas.

I år rände jag runt bland ett par montrar och drack ett kvarts glas på varje ställe. Överallt stötte jag på folk jag känner eller känner till så pass att vi kunde föra ett intressant samtal. Det enda som var tråkigt var att vinminglet tog slut så fort. Jag hade gärna fortsatt ett par timmar till. En del förlag hade mingel andra dagar men då hade jag kassatjänst i vår monter och kunde inte lämna den.

Mötena är det roligaste med mässan

Det finns människor som jag bara träffar på Bokmässan. En del blir bara korta möten, en kram i en toalettkö eller ett hej när man möts med kärror fulla med grejer. Andra möten blir lite mer ordentliga och jag hinner köpa signerade böcker. Exempelvis var det roligt att återse E. Mikael Norberg som i år debuterat med en biografi över Birger Norman. Lite mer deppigt var att jag missade flera personer som kom förbi för att heja på mig i Lavas monter. En av dem var Kaj Karlsson som kom förbi två gånger. Han vann för övrigt årets Indie Book Awards. Hela prispallen befolkades av medlemmar i Egenutgivarna vilket jag tyckte var kul.

Förutom vinminglet finns det ett par andra traditioner i branschen förknippade med Bokmässan. En är att äta räkmacka på Heaven 23 och en annan att hänga i baren på Park efter diverse förlagsmiddagar. Jag skippade allt sådant. Även förlagsmiddagen med Lavas författare och ledning. Lite tråkigt men Lava är ett litet förlag som försöker hålla nere kostnaderna. Därmed hade jag kassatjänst rätt många timmar i montern varje dag och var tvungen att prioritera att ta mig hem till sängen. Undantaget var att jag var på invigningen onsdag kväll och en snabb sväng på Books and Dreams på fredag kväll då Lavaförfattaren Mari Åberg var med på scen.

Nästa år vill jag också gå på middagar och seminarier. Samt ta mig tid att äta lunch varje dag och inte slänga i mig en macka här och där vilket det blev alltför mycket av i år. Har också druckit en årsranson av coca-cola ungefär och då har jag inte ens nämnt antalet koppar gratiskaffe. I största allmänhet är jag i stort behov av lite hälsosam mat så här efter Bokmässan.

Nöjd med Lavas monter

Det kanske inte lät så här ovanför när jag svor över arbetet med att bygga och montera ner den men jag vill poängtera att jag är nöjd med hur Lavas monter såg ut under själva mässdagarna. Montern var snygg, hade en mycket bra placering och fungerade som den var tänkt. Idén att låta måla en vägg var både bra och relativt billig. Den stora loggan som var allt annat än billig syntes fint på den bild som GP publicerade över mässgolvet och det var lätt för folk att hitta oss.

Jag är särskilt nöjd med fotoväggen med canvastavlorna med Lavas författare. Jag tycker det är viktigt att författarna exponeras ordentligt, det är ju författarna som gör förlaget. Ni som följt mig några år vet att jag hade samma idé men i ett enklare utförande i Egenutgivarnas monter.

Det finns såklart alltid saker som kan göras ännu bättre. Mer aktivitet var ett önskemål från författarna och det kan jag hålla med om. Jag är själv mer road av att stå med en mikrofon i hand än av att släpa kartonger. Större budget till nästa år står högt på önskelistan.

Lärdomar som jag vill dela med mig

• Ska man bygga monter själv är det bättre vara ett stort gäng som kan dela på arbetet.
• Ju fler år man är med, ju fler människor i branschen känner man och ju roligare blir vinminglet.
• Det går inte att vara överallt utan man behöver fokusera på ett par saker.
• Ange inte bara en monter där du planerar vara utan även när du är där så slipper folk komma dit för att träffa dig och upptäcka att du är på vift (vanligtvis i en toalettkö). Eventuellt är det ett vinnande koncept att helt enkelt ange vilken toalettkö du planerar att stå i och stämma träff där.

Några blandade bilder

Något jag gärna gör igen är att hålla ett seminarium för det var riktigt roligt. Jag och Petra Jankov Picha samtalade om Egenutgivning det nya svarta. Vi hann med att ta upp utmaningar och fördelar med egenutgivning samt säga något om vilken typ av böcker och författare som passar särskilt bra för detta.

Egenutgivarna hade satsat på en helt annan typ av monter i år än när jag satt i styrelsen. Roligt att föreningen utvecklas. Särskilt roligt var att träffa en dam i montern som blivit medlem efter att vi suttit vid samma bord under Tidningen Skrivas kryssning i höstas.

En bild från invigningen av Bokmässan. Jag står bredvid Mari Åberg och John Nixon med hans fru Agneta. Årets tema var Brasilien vilket avspeglade sig på maten och underhållningen. Den ena uppskattade jag mer än den andra. Läs: jag som var där för att prata med människor gillar inte när ljudvolymen blir sådan att samtal omöjliggörs.

När man kommer till mässan lördag morgon och ser köerna är man riktigt glad över att ha utställarbricka och kan kila rakt in.

Tack alla som kom och hälsade på mig! Särskilt tack till er som kom till seminariet. Samtidigt ber jag om ursäkt till er som kom förbi när jag inte var på plats. Hoppas vi ses nästa år!