Tadam! Här förenas förra årets två fototrender Provence och rinnande vatten i samma bild. Precis innan den där resan köpte jag ett eget stativ och därför var jag ju bara tvungen att leta upp ett vattenfall för att använda stativet. Det är lätt att hitta rinnande vatten i Provence, särskilt i det området där Cascade de Sillans ligger.
I sista redigeringsrundan smet det in en hel del vin i ”Mitt Provence”. Jag kan redan nu se läsarbetygen framför mig ”fina bilder men ett vådligt tjatande om vin och vingårdar stup i kvarten”. Månadens bild är hämtad från en av förra årets research-resor bland vingårdar.
Nu vänder vi blad till 2017 och återvänder till Provence! Förra gången januaribilden var hämtad från Provence så visade jag upp den romerska bron Pont Julien. Den här bilden från närbelägna Ménerbes är faktiskt tagen samma dag (jämför gärna bilderna :-)).
December är här med frostiga blad, dito relationer och infrysta intäkter. För min del särskilt med min tidigare samarbetspartner Nina Larsdotter vars förlag LITET är försatt i konkurs. Det är på LITET min ”#författarboken” är utgiven via ett hybridupplägg där jag bland annat betalat tryck mot 70% av intäkterna.
Oslo erbjuder vackra fjordar och flera intressanta museer med olika fartyg av olika tidsåldrar. Bilden är tagen utanför ett av dem.
Årets oktoberbild kommer från Trädgårdsföreningen, en oas för alla Göteborgare. Det ser ut att vara en ståtlig kastanj. Just träd är något jag ofta fotar, särskilt med mobilen under olika promenader. Ett tag körde jag mycket med taggen #dagensträd på Instagram men jag har delvis tröttnat.
Dahlior är fantastiska; färgstarka och fenomenalt iögonfallande. De fastnar därför gärna på minneskortet. Den här har jag fångat på Rosenlunds rosarium i Jönköping när jag gjorde research till en kommande bok med arbetstiteln ”Trevliga utflykter längs vägen mellan Göteborg och Stockholm”.
Äntligen augusti och dags för en av mina favoritbilder. Den är från Gässlösa i Halland och från en av mina första fotoexpeditioner efter att jag återupptog fotandet.
Egentligen är vresrosor uschliga växter, taggiga och rätt trista. Men samtidigt alldeles underbara när de växer på någon karg kuststräcka. Den rosa färgklicken bland grå eller rosa klippor associerar jag till sommarutflykter och grillmiddagar.
Varje människa har antagligen ett par platser som han eller hon passerat många gånger under sitt liv och därmed har ett nostalgiskt värde. Det här är en sådan för mig. Torestorpån utanför Öxabäck i Mark.