Hade inte jag och Hanna Lans bytt böcker med varandra hade jag helt missat Som någon annan bäddar. Internationella vårdnadstvister och inre resa, blähä, inte min grej. Hädanefter ska jag strunta i baksidestexter, läsa första kapitlet och se om jag fastnar. Därigenom ska jag läsa fler välskrivna böcker om ämnen jag inte visste jag var intresserad av. För jag är mycket glad över att jag läste Som någon annan bäddar, det är en välskriven, intressant och spännande roman. Ett stycke nutidshistoria som beskriver USA under åren efter 11 september.

Hanna har ett avskalat språk utan onödigheter som verkligen tilltalar mig (mitt språk i sin tur tilltalar Hanna  – verkar som vi har väldigt god smak båda två :-)). Hanna har gett ut boken själv och lär skriva på ett par böcker till. Jag ska absolut handla hennes kommande böcker.

Rätt typsnitt är en smaksak men se upp med vikten

Hanna har skrivit på sin blogg en del saker hon lärde sig av att ge ut boken på eget förlag. Hon har tryckt den på Publit, ett av de få ställen där sidantalet inte påverkar priset (boken kostar 143 kronor på adlibris).

Just sidantal och typsnitt är något jag och Hanna haft en intressant diskussion om. Hon tryckte först upp en provbok i 10 punkter men hennes provläsare tyckte det var för litet. Hon valde istället ett större typsnitt, vilket tyvärr gjorde att boken med sina 371 sidor passerade den magiska 500 grams-gränsen där portot blir mycket dyrare.

Hanna lejde ut sättningen av inlagan, varje ändring innebar att timmarna tickade iväg, något som var ganska stressande. En fördel med att göra inlagan själv som jag gjorde är att man kan laborera och testa många olika typsnitt i godan ro. Personligen håller jag exempelvis inte med Hannas testläsare, jag gillar mycket innehåll per viktenhet.

Lärdom: välj ett typsnitt du själv gillar efter att ha testa olika, räkna inte med att alla gillar det och se upp med vikten på boken!

Kristina Svensson
Som någon annan bäddar av Hanna Lans
Märkt på:                    

2 reaktion på “Som någon annan bäddar av Hanna Lans

  • 31 augusti 2011 kl. 09:51
    Permalänk

    ”Döm inte hunden efter håren”, typ. ;) Det har jag slutat göra. Annars missar man så himla mycket intressant här i livet.

    Svar
    • 31 augusti 2011 kl. 14:33
      Permalänk

      Precis! Lärdom jag gör av detta är vikten av att erbjuda provläsning av första kapitlen i sin bok. Går inte sälja grisen i säcken för då är det många presumtiva kunder som hoppar på grund av förutfattade meningar om vilka ämnen som är intressanta. Att göra som jag och lägga ut hela boken är att överdriva, men kanske första tio-femton sidorna.

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.