Det är säsong för årslistor och nyårslöften. Jag gillar den ena mer än den andra men brukar vara fullt upptagen så här års med att göra om mina webbsajter och därmed inte ha tid att skriva några listor. I år försöker jag hålla mig borta från alla större omstruktureringar och därför sitter jag istället och läser statistik.

Dagens träd och stadsbilder på Instagram

Jag har besökt två webbsajter som analyserat mitt år på Instagram, Siftr.co och 2015bestnine.com. Båda gav mig en del information mot att jag utsattes för hysteriska mängder reklam. Den sistnämnda genererade collaget med mina nio mest gillade bilder. De flesta är från Stockholm vilket nog speglar året rätt väl, jag har tillbringat mer tid där än på franska Rivieran eller Mölndal. Vatten, blommor och söta gränder verkar gå hem. Nu är det inte ett rakt samband mellan bästa bilder och de som får mest gillningar. Det handlar också om tid på dygnet som jag postar bilden och taggarna.

Jag använder Instragram som något av en mini-fotoblogg där jag publicerar en mobilbild om dagen med egna eller beskrivande taggar. Åtminstone är det min plan men Siftr berättar att jag missat en del dagar. Årstotalen blir runt 280 bilder. Enligt Siftr är mina mest använda taggar #DagensTräd och #RuntAntibes där den senare är den som ger mest likes. Det senare är upplyftande då 2016 är året då jag ska göra ett rejält hål i plånboken och ge mig på vågspelet att trycka Strövtåg runt Antibes.

kristinahsvensson_full

Porträtt och reklam på Facebook

En av de funktioner jag uppskattar mest på Facebook nuförtiden är dagens minnen. Jag har hängt på Facebook i många år och det är roligt för mig att bli påmind om hur olika mitt liv sett ut i olika perioder. För 6-8 år sedan var det mest träning och resor, sedan bubblade jag om min debutbok och därefter följde Skanskaåren som ett stort svart hål. Jag gissar att dessa minnen, precis som Facebooks Year in review-funktion, bara tilltalar de allra närmast sörjande. För att ta del av sina vänners årssammanställning måste man klicka och scrolla. Hur många bryr sig om att göra det? Jag orkade i alla fall bara göra det på ett par stycken. Dessutom kan året vara starkt redigerat. Man kan själv välja vilka bilder som visas, en funktion som jag utnyttjade innan jag kom på att det kunde varit intressant att se original-versionen. Jag minns att det var mest porträttbilder från början och att jag faktiskt minskade antalet (även om sex är kvar). Det är ofta porträtten som får flest likes. Jag ransonerar ändå mina selfies. Jag är inte särskilt intresserad av selfies och är därmed rätt dålig på att ta dem och så blir jag själv less på de som bara delar sådana. Antagligen blir andra lite less på alla mina naturbilder :-).

Varje Facebooksida har fått en egen veckodag

I början av året berättade jag att jag gjort en helomvändning vad gäller Facebooksidor och skapat en per bok(projekt). Ett par månader senare strukturerade jag upp postandet så att varje bok fick en egen veckodag. Tanken bakom detta var att de fans som verkligen följer vartenda ord jag skriver skulle få variation. Det som funkat bra är att jag postat regelbundet. Sedan är de flesta av mina böcker typiska ”helgämnen” vilket gjort att det varit synd om de böcker som fått en vardag bara för att andra böcker redan fyllt helgerna. Jag tror därför jag ska ändra om lite och kanske utse ett par sidor till mina huvudsidor där jag postar regelbundet medan de andra får vila.

En detalj som jag tycker är värd att nämna är att för mig funkar postning en gång var eller varannan vecka bäst, inte oftare. I de perioder när jag postar mer intensivt, vilket betyder två till tre gånger per vecka och sida minskar antalet följare. Detta går på tvärs med det vanliga rådet att vara aktiv och posta minst en gång, helst flera gånger per dag. Min teori om orsaken är att många av mina följare är sällan-användare och följer ett begränsat antal sidor. Postar jag ofta så fylls deras flöde helt av mina grejer och då upplevs jag som spammig.

Klout håller koll på äggen

Jag har nämnt Facebook och Instagram för det är de sociala nätverk som jag har använt mest under 2015. Min närvaro på Twitter, LinkedIn, Pinterest och G+ har varierat mellan låg och obefintlig. Det är egentligen tvärtemot min plan att inte lägga alla ägg i samma korg.

Klout är en tjänst som håller koll på hur stor genomslagskraft man har på sociala medier, ju högre så kallad Kloutscore ju bättre. Alla typer av mätningar kan kritiseras vilket Klout blivit. Vidare är det inte särskilt sunt att hänga upp sitt liv på sin Kloutscore. Jag lämnar dock dessa diskussioner därhän. Det som är användbart tycker jag är att titta på fördelningen mellan olika sociala medier och vara medveten om riskerna med att lägga alla ägg i en korg. Vilket jag har en tendens att göra. Trots att Klout bara tar hänsyn till min Facebookprofil och inte tar med min skog av Facebooksidor utgör Facebook drygt 50% av min Kloutscore. Det betyder att ifall (när) Facebook gör en MySpace eller Lunarstorm och tappar användarna så förlorar jag hälften av mina möjligheter att nå ut till fans av mina böcker.

klout-65-wine-31-jan-2015

Mer strategi eller mer lust 2016?

När jag funderar på hur jag ska jobba med sociala medier under 2016 är första frågan om jag ska se det som jobb eller lek? Jag har skrivit någonstans (tror det är i #författarboken) om vikten att inte slösa den dyrbara skrivtiden på sociala medier utan använda ”slasktid” på mobilen. Jag känner att i och med att jag numera dels har ett halvtidsuppdrag vid sidan av mitt skrivande samt har som ambition att ta helg ibland så behöver jag dra ner på tiden ytterligare.

En variant är att effektivisera mitt postande. Det finns olika tjänster som tillåter att man förinställer inlägg och postar dem när det är optimalt för att nå så många läsare som möjligt. Detta gör det också möjligt att ha flera konton med olika inriktningar, exempelvis ett Instagramkonto med bara bilder från franska Rivieran.

Den andra varianten är att helt släppa alla strategier och låta lusten styra. Det betyder att jag i perioder är mycket aktiv och i perioder är helt tyst. Fördelen med den varianten är att det blir mer äkta och personligt. Nackdelen är att det kommer bli perioder då jag är helt tyst. Kommer jag då att bli bortglömd?

Jag får klura lite på den karamellen. Tills vidare önskar jag alla läsare ett gott slut!

Reflektioner: Mitt år i sociala medier (2015)
Kristina Svensson
Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.

Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.
Taggar:                     

En reaktion på “Reflektioner: Mitt år i sociala medier (2015)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.