För en vecka sedan avslutades World Transplant Games, WTG, och den veckan behövdes verkligen för att avsluta, smälta intrycken, sova ikapp och allmänt samla ihop sig. Saknaden efter alla positiva människor vi träffade från jordens alla hörn samt det fantastiska gäng jag jobbade i, infann sig dock omedelbart.

Jag saknar morgonmötena när Miku-Maria strukturerade upp dagens arbetsuppgifter (fast jag saknar inte att sitta utanför en låst dörr och vänta på att komma in, nästa gång ska alla morgonmöten ske runt ett hotellfrukostbord – ok?). Jag saknar kollegorna i foto & skrivbranschen: Frida Nelhans, Johan Gustavsson, Sina Farhat och Magnus Rönnkvist. Jag saknar det höga tempot och superba samarbetet med live-paret Victoria Ahlén och Björn Kåberger från Awoque.

”Mina” sociala medier, Facebook och blogg

Jag kom in i sociala medier-gruppen ganska sent, rekryterades över ett glas rosé blott en vecka före start. Under den veckan hann jag dra på på mig halsfluss och belades med talförbud – ganska hämmande för att intervjua människor! Skriva och fota kunde jag dock göra. Den kanal jag framförallt använde var WTG:s Facebook-sida.

Vi var ett par stycken som svarade på frågor, la upp foton och skrev uppdateringar för att ge hemma-fansen en känsla för spelen ”bakom scen”. Givetvis la vi också kontinuerligt ut länkar till sändningarna, intervjuerna och bilderna från tävlingarna.

Det blev runt 25 inlägg av mig på bloggen. Strategin var att i bloggen skulle de personliga historierna bakom resultaten berättas. Jag försökte också följa upp sådant som Victoria och Björn filmat, eller sådant som diskuterats på Facebook och bygga vidare på det. Stundtals var det kvällspresstakt på mitt skrivandet och några inlägg blev kanske mer genomarbetade än andra :-).

Fotograf eller skribent eller både ock

WTG gav mig en chans att prova nya perspektiv. Jag är van vid att både ta bilderna och skriva texten till ett inlägg, oftast växer berättelsen fram i bild och text samtidigt. På WTG fick jag både fotografera på uppdrag av en annan skribent samt instruera en medföljande fotograf på en tävling jag skulle skriva om. Det var två helt nya processer för mig!

Bildbeställningen när jag skulle fotografa var: närbilder med mycket känslor. Det var först när jag satt i Domkyrkan som jag kom ihåg att jag inte är speciellt bekväm med fota människor jag inte bett om lov (med undantag för sportevenemang)… Det blev svettigt!

Bildval är precis som utformning av en text personligt, och det var inte alls mina favoritbilder som valdes till inlägget (vilket jag tycker var skoj och lärorikt). En av mina bilder publicerades också av Svenska kyrkan.

Jag fick prova på en annan roll när det var jag som var beställaren. Till boulen hade jag med en fotograf. Ett tag kändes det ganska omständigt att peka och förklara vilka bilder jag ville ha istället för att fota dem själv (vilket jag inte kunde göra, fotografen hade lånat mitt objektiv). Men det var väldigt skönt slippa hela editeringsprocessen framför datorn :-).

Popularitet på inlägg handlar om mer än kvalitén

I början av WTG så skrev jag ett par blogginlägg som fick otroligt många ”gillningar”. Jag försökte analysera framgångsreceptet här på kristinasvensson.se. Först trodde jag att det krävdes en prins i rubriken, nästa teori: en kombination av den information läsarna efterfrågat, bra bilder på deltagare och lättsamt tilltal.

Nu har jag utökat mina teorier. Först och främst så vet jag nu att det inlägg som var populärast av en slump hade tre bilder på deltagare från Argentina. Just Argentina var ett lag med stark sammanhållning som hördes och syntes. Kan det helt enkelt vara så att inlägget fick stor spridning bland dem? Tre fakta som stödjer detta. 1) Ett annat inlägg om Argentina fick också många ”gillningar” (tror faktiskt att det kan vara det näst mest ”gillade”). 2) Alla kommentarer till inlägget är på spanska samt 3) runt två tredjedelar av ”gillningarna” registrerats nattetid svensk tid.

För att få rekordmånga ”gillningar” krävs många besökare och tyvärr sjönk besöksantalet på bloggen i takt med att länken till den trillade neråt på själva huvudsidan. Förstasidan på WTG:s hemsida omarbetades under spelens gång och när rekordinlägget skrevs (med titeln Pictures from day one now available) var det det nyaste och mest relevanta på hela sidan för resultattörstande fans på hemmaplan.

Senare i veckan fanns det resultat, nyheter, medaljliga och mycket mer att välja på och för att se länkarna till bloggen var man tvungen scrolla neråt på sidan. Gjorde man det belönades man också med widgets med senaste nytt från Facebook, Twitter, Bambuser, YouTube, Webb-teve och Flickr. ”Konkurrensen” om besökarnas uppmärksamhet ökade alltså.

Så det gäller alltså att välja rätt målgrupp och ha lite tur och tajming också för att få många gillningar av ett blogginlägg. Men kanske kan jag låna ett uttryck från Ingemar Stenmark: ju mer man övar ju mer tur får man.

3 saker jag tar med mig från WTG

1) Alla deltagarna. Detta var inget stort event eller idrottsevenemang vilket som helst. Här var det människor som varit mycket sjuka, kanske haft dagar kvar att leva och som räddats till ett friskt liv tack vare att någon annan dött. Jag är inte den som gråter i första taget men jag har blivit berörd, om och om igen. Exakt vilka ögonblick som lyser starkast behåller jag för mig själv.

2) Själva jobbet. Kalla mig egoistisk men oj vad roligt att ha skrivit ett inlägg som fått 936 gillningar (hittills!). Chocken när det trillat in 611 stycken efter ett par timmars sömn var något jag kan tänka mig uppleva igen. Gensvaret, feedbacken att det vi gjorde var uppskattat och känslan att vi gjorde något nyttigt var verkligen motiverande. Jag känner mig också stolt över min egen produktivitet.

3) Gruppen jag jobbade med. När det är stressigt, alla sover för lite och man jobbar hur många timmar som helst så kan vilken grupp som helst spåra ur. Icke våran. Vi jobbade bättre och bättre ihop ju längre spelen gick. Eloge till Maria som ledde oss med den äran och alla i gruppen. High 5 för oss – jag jobbar gärna ihop igen!

Edit januari 2013: länkarna fungerar tyvärr inte längre varför jag plockat bort dem.

 

Kristina Svensson
Nya erfarenheter från World Transplant Games
Märkt på:                                            

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.