Då var det dags att lägga ännu ett år till handlingarna. 2020 var ett globalt skitår av episka proportioner, ett år de flesta av oss vinkar adjö till utan saknad. Mitt strå till stacken för att minska smittspridningen var att grotta ner mig i ett extra bokprojekt om fjällen i fjällen. Det blev en bok som jag själv känner är den bästa jag skrivit och som tack vara massiv hjälp från läsare fått en fin start. Den kom ut precis före jul men jag har redan fått mycket beröm för den vilket gör mig himla stolt.

Årets tredje årskrönika

Snabbversionen av mitt år är alltså en helt ny bok och många mil i fjällen, men fortsätter du läsa kommer en längre version. För eventuella nytillkomna läsare kan jag berätta att en gång per år sammanfattar jag och reflekterar över året som varit. För en tillbakablick, titta på:

Detta är faktiskt den tredje sammanfattningen jag skriver i år. Pandemin är ett återkommande tema. På resebloggen kan effekterna sammanfattas i rubriken Flatruet och Brobacka var mer poppis än franska maneter under 2020. Jag har också analyserat hur pandemin påverkat bokbranschen i artikeln Året då alla skrev en bok – sammanfattning av författaråret 2020. Nu ska det bli fokus på hur jag hanterat årets utmaningar.

Året bland fjällbjörkarna

Min minnesbild av år 2020 är att jag traskat runt i exakt samma vinröda jacka bland exakt samma fjällbjörkar hela långa året i väntan på bättre (pandemifria) tider. Det vill säga att året varit en smula enahanda jämfört med tidigare år. Förra året gjorde jag ett selfiegalleri med bilder där jag och kameran hela tiden var på olika platser och länder. En titt i fotoarkivet visar att det finns fog för min bild att jag spenderat många timmar i den vinröda jackan.

Bara fjällbilder i topp på Instagram 2020

Tittar jag på årets populäraste bilder på Instagram förstärks bilden av att mitt år spenderades bland fjällbjörkar för det är bara fjällbilder topp nio. Det ser ut som en bokbild har klämt sig in på topplistan men det är fusk, det är en post som jag betalat för att den ska visas för fler personer i ett försök att sälja fler böcker. Hade den inte varit där hade det varit en bild med renar på bilväg istället med texten rusningstrafik på väg 84.

Nu betyder inte fjällbilder på topplistan att det bara är fjällbilder på mitt Instagram. I flera år har mina fjällbilder hamnat i toppen. Jag har helt enkelt sakta men säkert ackumulerat en följarskara med fjällentusiaster. Ju fler fjällbilder desto fler fjällentusiaster har klickat på följ. Jag har delvis en annan läsekrets på resebloggen, där är det Frankrike som lockar mest. När jag väljer bokprojekt brukar jag snegla mer på vilka ämnen som hamnar i topp på mina bloggar än i sociala medier men det visade sig att Instagram och Twitter fungerade fint för att nå ut med en bok om fjällen. Det är tack vare alla fantastiska följare som Strövtåg i Funäsfjällen blev en tryckt bok. För det var alls inte en självklarhet.

Morgondimma, snö, rimfrost och höstfärger har hamnat i topp.

De flesta av instabilderna är väderberoende, typ att jag såg morgondimma och rusade ut. Andra foton i boken är resultat av idogt arbete. Jag ägnade veckor i april-maj åt att jaga fåglar (med utrustning inte helt lämpad för ändamålet). Därefter bytte jag motiv till växter (det finns 400 arter så jag hade att göra ett tag). Att spendera i princip ett helt år med kameran i fjällen låter som rena drömtillvaron. Hade du frågat mig för ett år sedan hade jag sagt wow! Men jag kan rapportera att det är en sak att åka till fjällen en vecka eller tre med pengar på fickan och framtiden tryggad.

Livet före pandemin

I januari och februari var jag en hel del i fjällen. Jag hade uppdrag jag kunde sköta på distans men tog en lunchrunda på skidor. Ibland hade jag ärende till Stockholm och träffade någon kollega över lunch eller ett glas vin på krogen. Jag åkte tåg till Göteborg samt till Uppsala för återträff på Norrlands nation. Framtidsplanerna involverade ett par utlandsresor, både för en uppdragsgivares räkning samt egen regi. I efterhand så ter sig detta som mycket trevlig mix med det bästa av alla världar. Så här kunde det se ut mellan skidturerna före pandemin.

Pesten raderar allt

Ni vet alla vad som hände, pesten slog till. Den raderade allt i min kalender. Plötsligt fanns ingenting planerat. Inga mål, ingen mening och inget slutdatum på eländet. Dessutom försvann i princip alla inkomster. Hur säljer man reseguider när alla gränser är stängda, ingen ska resa mer än två timmar hemifrån och alla är upptagna med att gräla om corona-strategier och oroa sig för framtiden? I april sålde jag en bok. Det var alltså hela den månadens inkomst. Bokförsäljning är oskattade företagspengar så Skatteverket ska ha den största delen av de pengar som inte äts upp av mellanhänder. Som författare med enskild firma står man utanför stora delar av samhällets skyddsnät och krispaket.

Det var inte en jättekul tid och jag får väl be om ursäkt om jag låtit en smula butter när folk skrivit till mig om hur de avundas min drömtillvaro i fjällen. Med detta sagt så är jag fullt medveten om att jag varit lyckligt lottad. Mina sympatier till alla som jobbar i sjukvården, förlorat nära och kära eller själva drabbats av covid! Jag har hållit mig frisk och har dessutom haft möjlighet att spendera hur många timmar jag velat utomhus, utan några begränsningar – något många vänner i andra länder haft stora delar av året.

Jag började på en ny bok

Ni som läst Strövtåg i Funäsfjällen vet hur det gick till när jag fick en knuff att börja på ett helt nytt bokprojekt jag inte haft en tanke på. innan. När väl idén var planterad kändes det som det bästa jag kunde göra av situationen. Att planera bok, tänka bok och jobba med bok dygnet runt är ett effektivt sätt att ignorera allt som händer i världen och man håller automatiskt avstånd till allt utom sin dator. Ett tag i höstas började jag redigera mellan 03 och 05 på morgonen för att boken skulle bli klar till jul. Jag har nog sagt det förut men att driva ett bokprojekt handlar mycket mer om projektledning än om grammatikkunnande. Det ena är jag bra på, det andra kan jag inte. Jag nämner det utifall någon läser detta och har behov av en driftig projektledare som också kan knåpa ihop en text vid behov. Min kassa skulle må bra av lite påfyllnad.

Min tanke i våras var att ifall jag bara ägnade mig åt bok ett tag så skulle allting lösa sig. Alla andra skulle agera på liknande sätt utifrån sina förutsättningar och pandemin skulle vara över när jag kom upp ur bokträsket. Jag skulle därmed kunna återgå till livet: åka tåg, gå på puben, fika, träffa vänner, shoppa samt ta kontorsbaserade uppdrag. Istället så vaknar jag upp dagarna före jul och upptäcker att vi är mitt inne i andra vågen och att läget vad gäller antalet sjuka är värre än någonsin. Det var inte enligt plan. Jag får trösta mig med att jag hade en hel del fina upplevelser medan jag höll avstånd och skrev bok. Här kommer några exempel.

Planen för 2020 var paus från författarlivet

Att just jag skrev en bok när jag fick tid över låter inte som något särdeles udda med tanke på att jag de senaste åren publicerat två titlar om året. Men förra året avrundande jag med att deklarera att nu skulle jag ha skrivpaus. Jag kände mig färdig med författarlivet. Det är extremt slitsamt att lägga ner år på att skriva en bok, gräva ett stort hål i sina sparpengar och sedan är det för få som vill läsa boken för att projektet ska gå ihop. Det kräver att man fyller ut kassan med diverse extrajobb och jag kände mig också färdig med extrajobb. Särskilt som kommunikatör.

Kommunikatör är en etikett som används på en vid spännvidd av olika specialiteter. De flesta kommunikatörer jag känner ser sig själva som det självskrivna stödet för alla ledningsgrupper som vill ta organisationen framåt eller vill driva förändringsprojekt med framgång. Men en och annan utomstående verkar tror att kommunikatör är någon som piffar till broschyrer och snyggar till färdiga rapporter för att posta dem i sociala medier. Att klippa och klistra nyhetsbrev är nödvändigt att göra ibland. Men personligen känner jag att jag gör mer nytta som experten som får andra att bli bättre, än som ett par inhyrda extra händer.

Att föreläsa är ett roligt avbrott!

Istället för att klistra nyhetsbrev önskade jag mig fler föreläsningsuppdrag. Trots pandemin trillade det in två förfrågningar faktiskt. Båda två handlade om ämnet marknadsföring för författare. Det ena var ett rent digitalt föredrag på uppdrag av BoD och det andra under föreningen Egenutgivarnas årsmöte på Grand Hotel i Alingsås. Det var ett virusanpassat evenemang där vi satt utspridda under måltider och i lokalen. I princip alla höll avstånd och det var så roligt att träffa kollegor och utbyta erfarenheter.

I augusti lämnade jag fjällen för Halland

När jag går igenom fotoarkivet ser jag att jag faktiskt inte bara varit i fjällen. I bildgalleriet överst med den röda jackan saknas augusti och november. I augusti lämnade jag eremittillvaron för att träffa familjen (och i november förberedde jag utskick av boken – det blev inte riktigt lika kul bilder av det så vi hoppar över november).

Både dur och moll 2020

2020 bjöd alltså på lite av varje. Till det positiva hör att jag har aldrig haft så många skiddagar något år. Det märktes när jag ställde mig på skidor före jul. Jag liknade inte bambi på hal is vilket jag brukar göra i början av säsongen. Periodvis har jag ränt upp och ner på fjället så många gånger att jag borde haft riktigt bra kondis nu om jag inte däremellan hade suttit alltför långa pass framför datorn.

Mitt fotograferande har jag tagit till en ny nivå. Det gör i och för sig att jag verkligen skulle vilja ha lite ny fotoutrustning. Men det får anstå. Ekonomiskt var 2020 ett riktigt bottenår. Men jag har skrivit en fin bok som har potential att sälja en hel del under kommande år. Den har fått en jättebra start tack vare hjälp från läsare, vänner och bekanta. Jag är extremt tacksam för detta! Samt stolt över att jag gjort något konstruktivt av det här året. Boken vann på att jag hade ett enda projekt att fokusera på under året.

Planer för 2021

Om det är något jag lärde mig 2020 är att alla planer kan kastas omkull. Men jag lärde mig också att det är viktigt att ha planer, i varje fall behöver jag ha något eller några projekt att jobba med. I slutet av hösten fick jag flera roliga förfrågningar. Ett par av dem är beroende av att vaccineringen kommer igång och ger snabb effekt. Jag hoppas verkligen att det funkar och kommer i vilket fall som helst att presentera några nyheter vilken dag som helst.

I övrigt så går det ju alltid att träna lite mer, ta några till foton samt överväga att skriva en till bok. Jag har ju Strövtåg runt Antibes som jag lovat i flera år (den kräver att jag kan vara på plats i Frankrike och röra mig fritt en längre period). Jag valde namnet Strövtåg på årets bok för att de ska kunna bli en serie. Mottagandet av årets bok, både all hjälp med att sprida den och alla fina läsarord gör att jag kanske ger författarlivet en chans till. Jag ska börja med att läsa lite böcker.

Tack för i år till alla som läst mina texter. Ett extra tack till er som spridit det jag gör. Nu hoppas vi på ett riktigt bra 2021 för alla!

PS! Även knallat i fjäll med andra jackor…

Det är inte så att jag BARA gått runt i samma vinröda jacka varenda dag i fjällen. Jag har nämligen även knallat runt i andra kläder :-).

Gott nytt år!

Kristina Svensson
Mitt 2020 – sammanfattning av ett annorlunda år
Märkt på:                    

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm och Rivieran inom räckhåll med Maria Unde Westerberg. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack. Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.

2 reaktion på “Mitt 2020 – sammanfattning av ett annorlunda år

  • 3 januari 2021 kl. 23:28
    Permalänk

    Nu läste jag det här inlägget – vad kul att få följa ditt år! Särskilt när sammanfattningen ackompanjeras av så snygga bilder. Jag blir alltid så imponerad över din produktivitet: du konstaterar att ”nähä, det här året verkar inte bli som jag tänkte, då skriver jag väl en bok i stället”. Bra jobbat! :-D

    Svar
    • 4 januari 2021 kl. 07:07
      Permalänk

      Tack ska du ha! Så här i efterhand känns det som en självklar idé att skriva en till bok men just då var det bara tack vara bibliotekarier som det blev av.
      Nytt år, nya tag!

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.