Författare är experter på att fatta beslut. Vi fattar beslut dagarna i ända. Vem ska vi ta livet av i nästa bok? Vilken stad ska boken utspela sig i? Ska det överhuvudtaget vara någon som dör eller någon fysisk plats med i boken? Vi behöver också bestämma oss för vad vi lägger vår tid på och vilka vi samarbetar med. För att nämna några beslut. Jag skulle behöva fatta ett eller flera tuffa beslut om min framtid som författare. För att jag ska ha någon chans att uppnå mitt mål att leva på mitt skrivande, utan att dela mig i två med olika extrajobb och springa in i väggen, behöver jag renodla vad jag sysslar med och inte splitta mig över flera ämnesområden. Inte ens då är det säkert att jag lyckas. Men jag ger mig i varje fall en ärligare chans då. Jag har känt till detta länge men jag drar mig ändå för det. Istället ägnar jag mig åt mindre beslut: som ifall jag ska delta i årets bokmässa eller ej.
Planera bokmässan nu, bli klar med bok
Det låter kanske tidigt att i början av året fundera på om man ska delta på Bokmässan när den är 26-29 september 2019 i Göteborg. Av egen erfarenhet vet jag att många författare börjar fundera på ett eventuellt deltagande först när mässan närmar sig. Medan de flesta förlag bokar sin monter för kommande år medan de fortfarande plockar ner den nyss avslutade mässan.
Börjar man först efter sommaren är valen begränsade, programmen är spikade och montrarna bokade. Det är bättre att börja tidigt på året. För sex år sedan publicerade jag till exempel artikeln Börja skriva nu och ta med din bok till Bokmässan.
Ordentligt deltagande, eller inte alls
Efter förra årets Bokmässa sa jag att jag nästa år skulle antingen delta i mässan ordentligt, eller hoppa över den. Inget velande fram och tillbaka och göra något halvdant. Att delta ordentligt innebär för mig:
- se till att bli inbokad på scenframträdanden (troligen ordna dem själv)
- förbereda marknadsföring i sociala medier
- organisera att pappersböcker finns tillgängliga för köp i anslutning till mässan
- beställa visitkort
- köpa nya, eller leta fram för mässan lämpliga, kläder
- stämma träff med personer jag vill prata med.
Däremot känner jag inget behov av att tillbringa tid i monter. Det har jag gjort så att det räcker. Det är slitsamt och värdet är begränsat. Jag gillar att stå på scen, att mingla och att träffa kollegor över en kopp kaffe. Att signera böcker och träffa läsare är givetvis också toppen. För att detta ska ske behöver jag förbereda mig. Så antingen ska jag lägga ner tid på ovanstående lista. Eller så ska jag prioritera bort mässan helt. Det är ingen brist på saker jag kan ägna mig åt istället. Hur ska jag göra i år?
För att fatta rätt beslut kan det vara värt att göra en tillbakablick på mina tidigare mässor. Jag skrev en sådan sammanfattning för några år sedan. Det är mest en historik över min författarkarriär, men det speglar också mässans utveckling. Här kommer den sammanställningen i repris.
Förvirrad författar-wannabe 2010
2010 gick jag förväntansfullt in på Bokmässan för första gången. Mässan kändes oöverskådligt stor och bullrig men jag hade ett projekt: att välja ut vem jag skulle anförtro min dyrgrip. Storögt gick jag runt i ett hörn av mässan, den hall där företag som servar egenutgivare huserade. Jag klämde på böcker, pratade typsnitt och frågade om priser. Blev en smula desillusionerad över hur dyrt det var att trycka böcker. Hos Elib fick jag se en e-boksläsare för första gången.
Då trodde jag att det var tryckerier jag pratade med. Idag vet jag att det var mestadels tjänsteföretag som erbjuder tjänsten bokutgivning. Det vill säga författaren får mer hjälp men det är dyrare än renodlade tryckerier. (Oj vad mycket lättare min resa med debutboken hade varit om jag hade haft Författarboken i min hand. Är du i samma sits, fundera inte på saken utan skaffa boken nu!).
Entusiastisk debutant 2011
2011 var jag en nybakad debutant som var överlycklig över att lilla jag fick vara med på den Stora Bokmässan som författare. Jag hade vunnit möjligheten att stå i HOIs monter i fyra dagar. Jippi! Alla andra på mässan verkade dock känna varandra, utom jag. Därför gladdes jag åt varje person som jag kände från andra håll, kollegor från AstraZeneca, skidklubben IK Stern och andra Göteborgsbekanta som kom förbi. Ännu gladare blev jag av de tjugotal som köpte min debutbok Jakten på den perfekta puben.
Jag lärde mig att ifall montern är svart bör man klä sig i någon annan färg om man vill skilja sig från väggen. Jag lärde mig också att det är svårare att sälja dyra än billiga böcker på mässan samt att uppskatta kulturtanter som fyller en rullväska med böcker. På den mässan lärde jag för övrigt känna författare Bo Wiberg som bodde på en båt i Medelhavet. Vi träffades därefter varje sommar när jag var i Antibes. Senast i höstas var jag ombord båten, som nu styrs av hans änka.
Tillsammans är vi starka 2012
2012 tillbringade jag mässan i en turkos monter. Jag la en arbetsmånad ideellt på att projektleda en gemensam monter för föreningen Egenutgivarnas medlemmar. Jag fick se kraften i att samarbeta – vår monter var fullsmockad hela mässan då alla hjälptes åt att locka dit folk. (Fick också lära mig att det finns självcentrerade personer som inte har någon som helst respekt för andras tid, men vi kanske ska strunta i det just nu).
Jag och Joanna Björkqvist släppte vår gemensamma bok Förverkliga din bokdröm på mässan som präglades av nybyggarandra för min del. På mornarna innan mässan invaderats av besökare travade jag runt i utkanterna av mässan och förundrades över alla entusiaster som är på plats på mässan varje år med olika litterära sällskap – de är ta mig sjutton mässans verkliga hjältar.
Fokuserar på min egen krets 2013
2013 hade jag varken råd att delta eller någon ny bok, vilket kändes trist och tomt. Jag fick trösta mig med att Förverkliga din bokdröm fanns bland annat i Tidningen Skrivas monter. Jag tillbringade en hel del tid i anslutning till föreningen Egenutgivarnas monter. Jag hade överlämnat projektledningen av medlemsmontern, men hjälpte till att sätta upp och riva den. Av någon anledning var vi ganska få när det var dags att riva.
Under mässan pratade jag om egenutgivning och representerade föreningen som ordförande. Istället för att snegla på de stora montrarna och avundsjukt spekulera över vilka fester andra författare eventuellt var bjudna till, fokuserade jag på min bubbla med medlemmar i föreningen. Mässans guldkant var alla hejarop från kända och okända som sett mig i ett stort uppslag i Göteborgs-Posten.
Slitsamt monterslavande 2014
2014 var ett slitsamt år för mig. Visserligen hade jag nominellt titeln förlagschef och fick lön, men det var ändå mitt värsta år. Jag byggde, bemannade och rev Lavas monter. Jag fick hjälp av någon kollega här och där, men i stort sett var jag ensam. Detta gjorde att jag insåg hur bra det varit på föreningstiden då kanske en och annan person smet undan, men det i alla fall varit ett gäng som hjälptes åt med de slitsamma arbetsuppgifterna. I slutet av mässan var jag så trött att jag satt och grät i montern. Efter mässan var jag sjuk i ett par veckor.
Min enda ljusglimt var seminariet Egenutgivning det nya svarta tillsammans med Petra Picha. Jag är också nöjd med utseendet på montern. Stora canvasporträtt av författarna på en målad vägg blev effektfullt. Så vill jag ha mitt porträtt. Jag föredrar nämligen att delta i mässan som författare. Tror detta var året då rekordmånga bokutgivningsföretag ställde ut, men de var utspridda över hela mässan för att låtsas vara “riktiga förlag”.
Dubbla böcker, seminarier och dubbelt så kul 2015
2015 kände jag mig som en etablerad författare med två böcker i olika förlagsmontrar. Mitt Nice i Historiska Medias monter och #författarboken i Litet förlags monter. Jag var på förlagsmiddag, fler mingel än jag kan räkna och stod på scen under två välbesökta seminarier, Hur ska biblioteken sortera bland egenutgivarna? samt Din egenutgivning – tre skrivproffs ger sina bästa tips.
Jag var på mässan hela tiden och träffade massor av personer jag känner i min roll som författare. En hel del ville diskutera olika former av samarbeten, vilket ledde till att jag kom hem med en lång att göra-lista. Bland annat lovade jag skicka ett synopsis på Mitt Provence. Jag utropade efteråt att det var den roligaste mässan jag varit på.
Kollegial samvaro i speaker’s lounge 2016
2016 bestämde jag mig för att försöka undvika den sedvanliga post-bokmässe-förkylningen. Den är ett obligatoriskt inslag om man tillbringar för mycket tid på det luftbefriade utställningsgolvet där böckerna konkurrerar med tingel-tangel. Istället skulle jag förkovra mig via seminarieprogrammet. Jag ignorerade alla politiska manifestationer, var bara på plats delar av mässtiden och spenderade större delen av den tiden i speaker’s lounge med gemytliga samtal med kollegor.
Vid de tillfällen jag passerade mässgolvet mötte jag alltid folk jag kände och blev även idolfotograferad – något som kändes stort för mig. På fem mässor hade jag tagit mig från storögd nybörjare till någon som andra ser upp till. Wow! Några seminarier kom jag aldrig till, förutom det jag höll med Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Seminariet hade samma titel som vår gemensamma bok, 10 misstag författare gör. Första mässdagen prydde jag Metros förstasida. Det gav inte lika stort genomslag som uppslaget i GP några år tidigare.
Prioriterar att skriva 2017
2017 fick fyra av mina titlar klara sig själva på Bokmässan medan jag provade ostar och utvärderade vandringsleder i Frankrike. Först kändes det lite märkligt att jag inte var på plats när jag såg bilder som mina kollegor delade. Men mest njöt jag av att slippa stojet och oväsendet. Jag föreläser gärna och jag träffar gärna läsare, men jag känner att jag orkar inte med mässgolvet alls. Bättre möta mina läsare på andra platser, eller via nätet.
Detta beslut kändes extra rätt under lördagen. 2017 var året då mässan blev politisk och besökarna höll sig hemma.
Haltar runt på mässan 2018
2018 var jag tillbaka på mässan. Efter att ha velat fram och tillbaka bestämde jag mig för att åka dit för att det var sista mässan för min kollega Kim M Kimselius. Att jag skulle åka dit beslutade jag så sent att jag aldrig la någon tid på att förbereda deltagandet. Jag insåg t ex andra dagen att jag bara packat en enda klänning. Fick därmed gräva i diverse lådor efter äldre kläder.
Hela fem titlar fanns till försäljning i olika montrar vilket var rekord för min del. Dessutom sålde jag signerade exemplar av en till titel till de som frågade efter den. En trasig fot gjorde att jag tillbringade mer tid i baren än på mässgolvet. Det var rätt fiffigt att sitta i hotellbaren för många kom förbi. Det kompenserade att årets branschmingel blev lite upphackat efter mässans Bag-in-Box-förbud.
Jag hann i alla fall notera att bokutgivningsföretagen nästan försvunnit medan tryckeriernas montrar växt. Generellt var det glesare mellan montrarna och luftigare i gångarna. Många kollegor och läsare valde att stanna hemma.
Hur ska jag göra 2019?
Jag vänder mig faktiskt till dig med denna fråga. Om tillräckligt många läsare vill träffa mig, då planerar jag in det i kalendern. Samma sak om jag blir anlitad som föreläsare eller moderator till något scenprogram.
Jag är också nyfiken på hur andra författare gör i år. Åker ni dit eller åker ni till andra mässor? Om Bokmässan gör come-back som branschfesten dit alla åker, då kommer jag också att åka dit åtminstone några timmar.
I annat fall har jag böcker att skriva, vin av bättre kvalitet än i hotellbaren att dricka och roligare vandringsstråk att utforska.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
Kul att läsa din “mäss-historia” och jag tycker att du gör rätt i att bryta ner besluten i mindre, mer lätthanterliga beslut. Livet är för stort för att avhandla i några få, stora beslut. Känns dessutom som om mässan blivit lite för “tråkig” för din smak… om du ursäktar uttrycket. Då tänker jag inte främst på vin-kvaliteten ;)
Personligen skall jag nog gå i år men det är främst för att jag missade den förra året när jag verkligen hade bestämt mig för att gå. Blir lite av revansch-tänk men skall försöka få in en vettig strategi med tiden också.
Gillar att läsa dina blogginlägg, mycket nyttig information för någon som är i absoluta början av “karriären” ;)
Hej Jonas,
Stort tack för att du läser och kommenterar. Roligt att du har användning för mina reflektioner och tips. Jag skriver framförallt sådant jag själv saknade. Samt en del för mig själv för det är roligt att bläddra tillbaka ibland. Mässan är verkligen rolig ibland. Samtidigt har du rätt i att det blir lite slentrian för min del. Dessutom kan den aldrig bli så där fantastiskt rolig som den var i början. Eller så kan det det om jag anstränger mig lika mycket i förväg.
Ha en fin dag!