Under 2018 reste jag “hem” till Wales, gav ut två gula handböcker och genomförde Öppet spår. Jag jobbade i praktiken heltid med medicinteknik. Däremellan uppdaterade jag mina bloggar och gladdes åt besöksrekord. Allt jag hade planerat att göra hann jag inte med, men en hel del.
Äntligen! I helgen fullföljde jag mitt tionde Vasalopp (Öppet spår) i bitande iskyla. Det betyder att jag fått min efterlängtade tioloppsmedalj. Det ligger brutalt mycket slit bakom den plåtbiten. Här berättar jag om resan.
Igår firade jag tjugo år i eller bredvid fädrens spår. Morgon och förmiddag stod jag en bit före IK Sterns kontroll i Tennäng, scannade av åkarleden i teleobjektivet och hojtade sedan till mina klubbkollegor när det var sternare på ingång. En och annan vasaloppsåkare fastnade på bild. Senare under dagen var jag i IK Sterns kontroll i Vasslan.
Under årets Vasaloppshelg firar jag tjugoårsjubileum. Det är tjugonde året i rad som jag antingen startat i Vasaloppet eller varit funktionär för IK Sterns räkning. Jag minns knappt hur det är att sitta i soffan och titta på själva loppet.
Jag gör som förra månaden, sammanfattar mars (Vasaloppet, Egenutgivarna, WebCoast & datorkrasch) samt blickar framåt. Vad vill jag få ut av april? Mer jobbat på boken (böckerna) och inget, verkligen inget, mer teknikstrul!
Strålande solsken, stenhårda skidspår och sällskap av ett helt fantastiskt gäng trevliga och hårt arbetande funktionärer – perfekt final på mina fem år som funktionär åt IK Stern! Jag har sorterat ut 300 av de 750 bilder jag tog.
Min jurist hävdar att det är bindande att lova något i teve men jag förnekar bestämt att jag sagt något!
Kristina – fotar, skriver, driver! Jag funderar på om det ska bli min nya tagline. I februari blev det mycket av allt. Lite väl mycket kanske. Därför rivstartar jag mars i samma stil!
Mitt mål: alla IK Sterns åkare (300 st) ska få service, alla funktionärer (25 st) en trevlig upplevelse och ingenting ska stå och falla med mig. Detta uppnår jag genom ett gigantiskt pusslande och massa kommunikation.
För mig personligen var årets upplaga som natt och dag jämfört med förra året. Om jag förra året höll på att slita ihjäl mig och var urförbannad över bristande organisation och ledning, så kunde jag igår “glida” omkring med dubbla kameror i trygg förvissning om att allt flöt. Så otroligt nöjd och glad!!!