Nyfikna kor lättare fota än hermelin och havsörn

Tyvärr tyvärr lyckades jag göra illa foten i morse. Jag kände inget när jag var ute i vattnet, antagligen hade väl fötterna domnat bort i det åttagradiga vattnet. Men när jag kom upp märkte jag att det gjorde ont och när jag stelnat till gjorde det rejält ont. Det är sidan av hälen, från fotknölen och neråt som är blå, svullen och gör ont när jag flexar foten.

Dagens yoga var bitvis tämligen plågsam. (Plågsammare än vanligt alltså, bänd- och sträckyogan är ju alltid en utmaning för oss stelbeningar). Vi var en liten tapper skara idag, de flesta stannade i vattnet (eventuellt bidrog det att en del kom ner i vattnet lite senare än vanligt efter gårdagens party.) De andra stack ner och surfade när vi kom hem men jag vågade mig inte ut i vattnet igen, även om det kändes snopet att inte få surfa mer (tänk att jag skulle skriva något sådant!).

Övervägde om jag skulle slappa i soffan eller ta en tupplur men istället petade jag i mig två voltaren och började gå serpentinvägen upp mot bergen. Mitt mål var klipporna rakt ovanför stranden där Vickan fotade havsörnar häromdagen (men istället för att klättra uppför klipporna gå den långa men lättare omvägen). Men det var långt upp och havsörnar sitter inte direkt stilla på en fläck och väntar på att bli fotograferade. Så jag insåg att det inte var någon bra idé att försöka halta hela vägen upp. Precis när jag skulle vända så tittade jag upp, såg en örn svepa förbi högt däruppe och haltade sedan vidare.

Fick ändå kasta in handduken till slut och vända uppe vid skylten Hoddevik (som förekommit på bild tidigare). I tredje eller fjärde svängen på vägen ner så pilar något brunt tvärs över vägen. En hermelin. Den stannar till på en mur men kameran var inställd på “fota rinnande vatten” dvs lång slutartid. Det är skottpengar på att lämna kameran i det läget!!! Kameran ska alltid bäras redo för action. Men hur långt kunde hermelinen ha sprungit? Jag hörde den innan jag såg den. Jag stod nämligen precis ovanför dess bo och det gillade den inte alls. Fick kliva en bit åt sidan för att ha en chans fota med teleobjektivet. Sedan stod jag där och väntade och önskade att jag hade haft ett stativ.

Det här blir troligtvis sista blogginlägget skrivet på plats. Vi ska åka halv tio imorgon och innan dess så ska det packas, dammsugas och – helst också – surfas en sväng. Men jag har massor av bilder kvar att visa så minst ett samlingsinlägg kommer!

Jag vann en surfbräda och en surfresa med Lapoint till Norge av Binero på WebCoast. För att se alla inlägg från resan, klicka här.