Då var det dags att hälsa december välkommen detta annorlunda år. Som decemberbild brukar jag ha julpynt. Tre gånger har jag plockat bilder från arrangemanget Jul på Liseberg och några gånger har jag använt julpyntade gatuvyer från Lund, London, Nice och Mougins. Den här bilden saknar julpynt men den hade den rätta stämningen. Dessutom passade den in i årets tema som varit byggnader vid vatten. Nästa års kalender har tema Härjedalen. En hel hög med kalendrar väntar på att bli utskickade eftersom jag erbjöd alla som ville att beställa. Det jag väntar på är böckerna som ska följa med.
Tio års decemberbilder väcker minnen
En gång tidigare har jag sålt kalendrar, det var 2014 års version. Det är verkligen roligt att det finns människor där ute som vill ha mina bilder på väggen, men det tog ganska mycket tid att hitta emballage och skicka dem så jag har inte gjort om det förrän i år. I år är hela mina föräldrars källare förvandlat till någon form av paketeringscentral. Det ligger drivor av kartonger och jag har två långa excel-ark med adresser. Det som saknas är nu en lastpall med böcker… När jag skickat ut alla ska jag utvärdera det här med Kickstarter och fundera på om det är något jag ska göra igen eller ej.
När jag började skriva detta inlägg bläddrade jag en smula bland tidigare års decemberbilder, en övning som krävde att jag la dit dem igen eftersom de hade trillat bort. (Det plugin som la dit dem har uppgraderats några varv). Jag hann läsa en instruktion om hur man ska ta bättre bilder av julpynt och jag sprang över året då jag var så ledsen och arg över att ha blivit lurad på pengar. Någon jag trodde var en vän snodde mig på en större summa pengar. Jag trodde jag skulle spara pengar genom att haka på hennes distributionsavtal för en bok. Hon skulle i princip bara ta emot pengar och vidarebefordra dem. Men så betalade inte hennes ex-man underhållet för barnen i tid och hennes son behövde ett gym-kort. Kunde jag vänta? Ja det är klart jag kunde (även om jag var lite undrande över antalet bilder på champagnemiddagar hon delade – kunde inte ett restaurangbesök ställts in för att ge sonen gym-kort?). Sedan satte hon företaget i konkurs, jag fick inte ett öre och när jag blev sur skrev hon i sociala medier att jag var avundsjuk på henne.
Alla minnen är inte roliga att bli påmind om.
Klassisk Göteborgsvy
Eftersom det här året är allt annat än skoj så försöker jag aktivt hitta roliga saker att skriva och dela i sociala medie så att när jag i framtiden blir påmind om detta år så ska det finnas en del roliga grejer. Ofta blir det någon historisk information. När jag delade denna bild på Instagram så skrev jag exempelvis en rad om Göteborgs historia. Detta är nämligen en klassisk Göteborgsvy, Dessutom mitt i stan, nära spårvagnshållplatsen Brunnsparken (för sådana år när man åker spårvagn). Husen som speglar sig snyggt i vallgraven är Rådhuset och Tyska kyrkan. De är fotade från Lejontrappan som har ärvt namnet från den träbro som stod här förut. Den flankerades av upprättstående lejon. De statyer som nu står vid Lejontrappan är dock relativt nytillverkade och de bör man undvika att fotografera om man inte vill betala (offentlig konst finansierad med skattemedel är inte fri för medborgarna att fotografera och publicera – om man inte är vykortsförsäljare för då går det bra).
Lejon ingår i Göteborgs stadsvapen dit de lånats från Bjälboätten. Göteborg är en stad som alltid haft en internationell prägel. Kanalerna som präglar staden är byggda av holländare. Staden kallades förr för Lilla London och skulle nästa år ha firat sitt 400-årsjubileum. Men jag har för mig att de flyttat fram firandet ett år. Då kommer de att fira samma år som Mölndal firar 100 år. Det finns en anledning till att jag håller ordning på det sistnämnda.
- Ett år runt Antibes december: karusell på fransk julmarknad - 1 december 2024
- Ett år runt Antibes november: soluppgång i Medelhavet - 1 november 2024
- Mina perspektiv på hållbarhet i industri, turism och bokbransch - 27 oktober 2024