Annika Åkervall är skribent och PR-konsult som hjälper dig nå ut med ditt budskap. Nu finns hennes företag Gerbera kommunikation på nätet och Annika har så smått börjat skriva och publicera inlägg på sidan. Skoj! (Dessutom hjälper Annika mig, resultatet av detta hoppas jag berätta mer om senare.) Tänk att det bara är två år sedan jag själv skaffade mig en webbsida.
Jag har fått royalty! Från tryckeriet/distributören för min förra bok. Pengarna ska visserligen delas med skattmasen men jag bekymrar mig inte riktigt över det ännu. Oavsett hur pengarna delas så blir inte min hög superstor. Men jag är så stolt, känner mig som en “riktig” författare.
Jag har skrivit på en bok med arbetstiteln Våra strövtåg runt Antibes i sommar! Det finns goda (?) skäl till val av ämne, tidpunkt att skriva på samt varför jag skriver en till.
Det gångna året har jag lärt mig massor om bokutgivning och det vore ju lite bortkastat om all denna kunskap bara skulle användas på en enda bok.
Flickr, fotosidan.se, Picasa, Ipernity, Instagram, 500px, egen webbsida, Facebook, Google + …. Antalet ställen att publicera sina bilder på är så stort att jag får spader. Hur många konton och profiler ska man orka upprätthålla? Vilket är rätt ställe för just mina bilder? Ja det vet jag inte men jag råkade skapa en profil för mina staketbilder på 500px idag.
Igår var jag helt till mig av entusiasm över att ett blogginlägg jag skrivit för World Transplant Games hade fått 80 “gillningar” på ett par timmar. Jag tyckte det var imponerande statistik och tänkte att nu vet jag hur man gör för att få många besökare till sin blogg, man skriver om kungligheter.
Ha! Hur kunde jag bli imponerad av 80, det är ju ingenting!
Den närmaste veckan är det World Transplant Games i Göteborg. Jag är sedan ett par dagar tillbaka en del av kommunikationsteamet. Jag accepterade eftersom jag gillar Maria, det är en chans delta i ett stort evenemang i Göteborg och få se idrott från första parkett. Dessutom får jag en större publik än vanligt för mina texter och så är det otroligt roligt vara en del av ett gôtt team!
Jag trodde att surfcampet skulle vara ungefär som ett franskt UCPA-center: enkel inkvartering och fullt med sociala sportnördar. Lapoint surfcamp visade sig vara mindre och mer välstädat men mitt i prick vad gäller människorna. Jag har samlat ihop några bilder från campet och människorna på plats.
Tyvärr lyckades jag göra illa foten när jag surfade i morse. Så istället för surfning (eller vila) petade jag i mig ett par voltaren och vandrade iväg på fotosafari bland djuren i Hoddevik. Havsörn, hermelin, får och kor – vilka fastnade på bild tror ni?
Idag tyckte jag det var dags att min snygga Binero-bräda fick se lite vatten. Tyvärr visade den sig sakna både fenor och leach (snöret som gör att man har någon chans hålla reda på brädan i vattnet). Så min snygga bräda fick stanna på stranden :-(
Jag hoppade över kvällssurfningen och tog en promenad för att dokumentera de vackra omgivningarna runt Hoddevik. Är rätt nöjd med bilderna men de slår ju inte Vickans havsörnar (de bilderna krävde dock en 4 timmarspromenad). Bilderna med utsikt är tagna genom bilrutan på väg till Ervik där vi har yoga.