Det som är speciellt med Äskhults by är att det är just en by. Den klarade sig av någon anledning ifrån storskiftet 1825 då byar splittrades till enskilda gårdar i effektivitetens namn. Reformen var förvisso bra på många sätt men förändrade landskapet rejält.
Ett besök på Äskhult är som att förflyttas 200 år tillbaka i tiden, fast med vissa förbättringar. Det finns till exempel glass i caféet i Bengts manhus. Den är dessutom från Pipersglass så den är värd en avstickare. Jag rekommenderar särskilt blåbärsstruten.
Det är lätt att hamna i Äskhults by om man snurrar runt på småvägar i Fjäråstrakten för det finns bruna kringelskyltar som leder hit från flera håll. Det är förvisso en ganska lång sight-seeing bland rapsfält och hästhagar innan man kommer fram.
De första gångerna jag var här var jag tämligen ensam. Det berodde delvis på att jag var på plats vid udda tider men också för att det är några år sedan. Äskhults by har blivit mycket mer välkänt med tiden. Det är ett gediget program med kurser och olika aktiviteter under flera år som lett till att allt fler vandrar den vackra backen upp.
Äskhults by mitt under högsäsong innebär nu förtiden liv och rörelse samt parkeringsutmaningar. Det är barnprogram, visning av kålgården och arbetshästar som drar hölass. Detta är en bild jag gillar skarpt. Kanske kommer den med i Strövtåg i norra Halland så småningom.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
