Jag har med en artikel i nästa nummer av IK Sterns medlemstidning Sternbladet som dimper ner hos de 1500 medlemmarna i veckan. Artikeln handlar om tisdagsträningarna vars popularitet närmast exploderat de senaste åren. Jag har själv dragit mitt strå till stacken och dragit med ett par exkollegor från AstraZeneca i höst.

Tidningen finns ej digitalt, därför har jag lagt ut artikeln nedan.

Tisdagsträningen – en succé!

Det är en nermörk tisdagskväll mitt på hösten, regnet hänger i luften och jag står i en evighetslång kö till parkeringsautomaten i Skatås. Vad är detta? Vart ska alla människor? När jag väl fått min p-lapp tar jag mina stavar och joggar ner till Sternstugan. Där möts jag av ett hav av träningssugna personer. Är det jag som har dåligt minne eller är det fler än förr?

För att ta reda på detta letar jag reda på ordförande Bert Carlsson.

Är det fler som tränar idag?

”Ja. För tio år sedan var det som mest 25 personer på tisdagsträningarna, i höst är rekordet 160 personer. Hittills kanske jag ska lägga till” säger Bert som har koll på statistiken (Rekordet steg medan denna artikel skrevs, kanske är det ännu högre innan tidningen tryckts?).

Bert berättar också att antalet tränare ökat, från 3 till 26 stycken. 26 tränare är fler än antalet medlemmar som skidsprätte i grupp för tio år sedan. Vad är förklaringen till denna fantastiska ökning? Jag tar en pratstund med några i tränarstaben som introducerar nybörjare.

Vad är förklaringen till klubbens succé?

”Våra träningar, läger och resepaket är oerhört uppskattade. Jag har också hört några säga att de går med för att vi har så snygga och bra klubbkläder” berättar Laila Andersson, som i ett par år samordnat tränarna och sedan i somras är klubbens kanslist.

”Skidåkning har fått en boom med Vasaloppet, som blir allt mer populärt för varje år som går och med svenska framgångar i världseliten. Jag tror ryktet har spridit sig att Stern är den klubb som har flest deltagare i Vasaloppet, som anordnar bra arrangemang till Vasaloppet och som har bra träningar” lägger Ulrika Lindberg till. Ulrika åkte själv sin första Tjejvasa som 18-åring och efter fem Vasalopp, ett uppehåll och ytterligare en Tjejvasa är hon nu nybliven tränare.

En av veteranerna i tränarstaben är Ulf Hägglund. Han berättar att när han började var träningen på torsdagskvällarna. ”Vi var ca 4 juniorer och kanske 6 vasalöpare.” I början tränade alla i en grupp, det var mycket intervallträning i Brudaremossbacken. ”Det har blivit bättre nu när man kan välja mellan flera olika grupper”. På den tiden var det bara killar som tränade, idag är könsfördelningen jämn och med stor ålderspridning.

Ulf blev tränare för att det ofta saknades tränare och någon måste ta tag i det. Ulrika hade också en personlig baktanke. ”Det är ju utvecklande för mig som person att vara tränare, både på ett personligt plan men också delar som jag kan ta med mig i mitt yrkesliv. Då jag är intresserad av träning gärna skulle vilja kombinera detta i mitt yrkesliv som socionom vid något skede.”

Vad är det bästa med att vara tränare?

”Det är så mycket! Det är en fantastisk stämning i klubben. Det är otroligt inspirerande att se ens gruppdeltagare kämpa och utvecklas” svarar Ulrika.

Även Wiveca Rydén-Mårtensson nämner den goda stämningen. Wiveca blev lockad in i klubben av sin granne och åkte sitt första Marcialonga i vintras. Hennes skidkarriär började när hon fick rullskidor av familjen i julklapp för 4-5 år sedan. Wivecas granne, Henriette Melin, är också en av de nya tränarna. Hon fick ett års medlemskap och ett Långbergsläger som 50-årspresent för några år sedan. En väldigt lyckad och långlivad present säger hon själv.

Henriette var först tveksam till att bli tränare, hon som alltid var sist i skolgymnastiken. Men med utbildning i olika former är hon nu entusiastisk ”det jag tycker är bäst med Stern att jag som medelålders tant kunde omskola mig från ryttare till skidåkare”.

Tränarjobbet är helt ideellt och tränarna lägger ca tre timmar per vecka på planering och genomförande. I gengäld får de möjlighet att gå tränarutbildningar, tillfredsställelsen att se människor utvecklas och ingå i ett gott gäng.

Barmarksträning i olika terräng och fart

Barmarksträningen med stavar, skidgång och skidsprätt, är indelad i fyra grupper med olika intensitet, vilket gör att alla kan vara med. Grupp 1 håller normalt till i en backe, vilket innebär att man inte behöver vara orolig för att inte hänga med. Det är bara att vända lite tidigare i backen om formen inte är på topp ännu. Tempot blir högre och högre i grupp 2, 3 och 4. The sky is the limit!

Snabbaste gruppen tränar på oupplysta vägar och myrar vilket kräver att alla har pannlampor. Förutom de fyra ordinarie grupperna finns det en teknikgrupp för alla nybörjare. Den rekommenderas ‑ det är viktigt att få in rätt teknik från början. Ett vanligt nybörjarfel är att stressa igenom övningen så fort som möjligt. Genom att satsa på att åka tekniskt rätt från början vinner man mycket i längden.

Era bästa tips inför Vasaloppet

”Att verkligen ta sig tid att lära sig tekniken ordentligt.”
”Snöläger för att finslipa tekniken.”
”Köra utan stavar. Det funkar på både barmark och snö. Då tvingas man verkligen trycka ifrån med benen, jobba med tyngdöverföringen och den höga höften, för annars kommer man ingenstans… När man sedan tar med stavarna kommer man känna skillnaden.”
Alla tränarna nämner vikten av skidteknik. Eller för att citera Laila ”desto mer teknik man lärt sig, desto mindre vältränad behöver man vara.”

Tackar för tipsen! Det är återigen tisdag när jag rundar av den här artikeln. Det är slask och blåser halv storm ute men det är nog lika bra att byta om och ge sig av till Skatås. Ett stort tack till er och era kollegor som erbjuder en så varierad och bra träning!

Text: Kristina Svensson

Kristina Svensson
Artikel om skidsprätträning i Sternbladet
Märkt på:    

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.