I år deltog jag för första gången i politikerveckan i Almedalen och tänkte reflektera över några likheter och skillnader jämfört med Bokmässan som jag varit på sju gånger i olika roller. Båda är sömnfria rosévinspimplande mötesplatser tänkte jag lite raljerande på förhand (som tur var bara för mig själv – att raljera över något man inte vet så mycket om görs lämpligen i tysthet så slipper man pudla offentligt).

Innan jag åkte till Visby hade jag en del idéer om vad detta inlägg skulle innehålla. Det var tur att jag inte skrev ner dem på förhand för Almedalen var inte riktigt som jag trodde. Jag har haft mycket roligare och twittrat betydligt mindre, än jag hade gissat på förhand.

Att jag åkte till Almedalen beror på mina uppdragsgivare och var egentligen inte mitt beslut. Jag har heller inte bekostat resan själv utan fått mina omkostnader betalda. Däremot kommer jag i år inte att delta Bokmässan, för att jag behöver prioritera tid med mina manus.

Mitt fokus vård och medicinteknik

Innan jag jämför Almedalen med Bokmässan ska jag nämna vad jag gjorde i Almedalen då det påverkar hur jag upplevde evenemanget. Jag var där på uppdrag av det Vinnovafinansierade strategiska innovationsprogrammet Medtech4Health samt branschorganisationen Swedish Medtech. Båda organisationerna är inriktade på medicinteknik vilket betyder att jag bidragit till att vård och omsorg återigen var en av de största frågorna. Det är inte alltid det syns i media men vård har i flera år varit ett huvudämne, om man ser till antal arrangerade seminarier. I år hamnade det på andra plats efter hållbarhet.

Almedalen är egentligen namnet på parken precis utanför ringmuren där partiledartalen hålls, men under politikerveckan sprids aktiviteterna ut över hela Visby. De vårdrelaterade eventen är inget undantag. I tältstaden i hamnområdet såg vi både företag och patientföreningar som informerade om sin verksamhet. I konferenshotellet nära Almedalen ägde många seminarier med vårdinriktning rum. Våra aktiviteter var mest centrerade i den så kallade Hälsodalen. Det är en handfull tält på en innergård till ett centralt beläget café (vars rabarberpaj hör till de sämre som en viss reseguidesförfattare provat).

Detta betyder att jag tillbringat mer tid på St Hansgatan än några gator längre ner, där majoriteten av Almedalen händer. På förhand trodde jag att jag skulle hänga hela dagarna i Hälsodalen, lyssna på andra seminarier och livetwittra från dem. Men på något sätt hann jag aldrig det, våra egna arrangemang tog det mesta av min tid.

Jag var moderator, fotograf och minglare

Medtech4Health arrangerade ett seminarium och var medarrangör till två mingel och ett frukostseminarium. I Medtech4Health jobbar vi så tätt ihop att det knappt går att säga vem som gjort vad, men jag har haft ett visst huvudansvar för planeringen av våra delar samt kommunikationen från dem. Det är också jag som var vår huvudsakliga fotograf (1265 bilder på fyra dagar) men med tanke på hur många bilder jag själv fastnat på så har kameran vandrat runt en del (min kollega Lena Strömberg hade också en egen). Även seminariet hjälptes vi åt med planeringen. Sedan var det jag som stod på scen och ledde diskussionen med våra tre inspirationstalare på engelska.

Att jag fotat så mycket med systemkameran beror egentligen på tekniska problem. Kameran i min egen mobil funkar inte efter en uppdatering (kort version: undvik Sony Xperia) och den telefon som följer med uppdraget är så antik att det känns döfött att lägga tid på att dela bilderna i sociala medier. Istället har jag fotat massor med systemkameran och sedan promenerat tillbaka till lägenheten för att snabb-redigera och posta ett urval bilder. Detta tog tid, men resultatet blev bättre med tanke på de icke-mobilvänliga ljusförhållandena i diverse tält.

Våra blogginlägg blev uppskattade. Samarbetspartners som ej var på plats i Visby kunde följa vad vi gjorde. De mingelbilder vi publicerade på nattkvisten gjorde att de fåtal som inte var där kunde konstatera att de missat minglet som alla var på. Vårt huvudmingel, som vi planerat i flera månader, blev överlag väldigt lyckat. Vi kunde inte släppa in alla som ville komma in och många stannade längre än de hade planerat.

Jag ska också nämna att min idé på mingel-befrämjande aktivitet fungerade. Någon vecka före Almedalen så frågade jag på Facebook var man skaffar glasmarkörer till rimligt pris. Det blev en tråd som väckte stort engagemang och jag fick massor av tips. I slutändan visade det sig att jag behövde omformulera frågan till: “var får vi tag i tillräckligt många” för vi behövde fler än vad som fanns att köpa i webbshoppar.

När gästerna kom fick de ett glas med vinmarkörer i en färg. De första som bytte till sig så att de fick fem olika färger vann en pocketbok. En enkel tävling som på ett lagom komplicerat sätt bidrog till kontaktknytandet. Vi kommer nog att återanvända både den och de vinmarkörer vi lyckades spara.

Billigare entré och dyrare boende i Visby

Bokmässan och Almedalen lockar många besökare. Bokmässan har runt 100 000 besökare på fyra dagar och Almedalen ungefär hälften så många utspridda under en vecka. Men kostnaderna fördelas olika. Som besökare är alla seminarier i Almedalen gratis. I många ingår dessutom någon form av förtäring. I Hälsodalen serverades exempelvis i turordning frukostfralla, smoothie, en lunch jag aldrig testade, fruktsallad och till sist snittar. På Bokmässan får man nöja sig med enstaka godis och i bästa fall kaffe.

Den som är samhällsintresserad kan gå runt i Visby och botanisera dagarna i ända i tankeväckande seminarier, ställa frågor och på så sätt delta i samhällsdebatten. Sofie Sandell gjorde det och postade varje dag en intressant sammanfattning på sin vägg på Facebook. Dessa statusuppdateringar visade vad jag missade. Jag hörde i alla fall ett halvt partiledartal, vilket råkar vara det parti jag en gång i tiden var medlem i.

Det finns massor av seminarier på Bokmässan också (varav en del kräver ett dyrt seminariekort), men Bokmässans seminarieprogram har aldrig lockat mig på samma sätt som det i Almedalen gjorde.

Det finns ett stort aber med Almedalen och det är bristen på boende. Visst brukar hotellrummen i Göteborg gå åt under Bokmässan och vill man bo i en svit på Gothia så kostar det. Men det är ändå rimliga priser i förhållande till Almedalen. Boendekostnaderna är närmast astronomiska, vilket troligen stoppar många från att delta.

Bristen på boende innebär att Almedalen blir en form av teambuilding. Människor som normalt bokar enkelrum trängs i våningssängar eller delar dubbelsäng med någon kollega. Jag hade verkligen tur vad gäller boende (min sängkamrat serverade mig kaffe på sängen sista morgonen – bara en sådan sak). Vi bodde i en centralt belägen lägenhet som vi bokade i höstas. Den var snordyr men priset kan ändå försvaras då lägenheten hade en rymlig sällskapssoffa som vi använde till en del möten och mycket arbete. De flesta fick enkelsängar men vi hade bara en toalett som det ibland blev kö till på mornarna.

Högre säkerhetsberedskap i Almedalen

Förra året kom jag till Bokmässan med attentatet i Nice i färskt minne. Inte bara själva attentatet när 500 personer mejades ner på väg hem från en av året stora högtider, utan mer hur det påverkade människors vardagsliv veckorna efter. Det första jag gjorde när jag kom till mässan var att kolla efter nödutgångarna och fundera på vad som skulle hända om någon började skjuta vilt i hallarna eller det skulle bli annan orsak till snabb utrymning. Detta verkade jag vara helt ensam om att fundera på. Jag upplevde att det överhuvudtaget inte var möjligt att ens diskutera detta med svenskar som aldrig själva bott utomlands i närheten av terrorattentat. Svenskarna var fullt upptagna med självgoda skämt om burkiniförbuden på franska stränder. Förmåga till analys eller att vända på perspektiven saknades.

Almedalens klientel med en blandning av samhällstoppar och rötägg samt att även Sverige haft ett mindre lastbilsattentat syntes i Almedalen. Jag kan inte klaga på säkerhetspådraget. Betonghinder var uppställda överallt i staden, polisbilar blockerade infarter och tungt beväpnade poliser patrullerade med vaksamma blickar. De var inte där för att synas och guida till närmaste toalett, de spanade. Och säkerhetsfrågor fanns på agendan bland besökarna, i varierande grad. Personligen var jag aldrig orolig, jag kände mig tryggare i Almedalen under politikerveckan än vid något av förra sommarens otaliga besök på Marseilles tågstation.

Kosthållningen är densamma

En likhet mellan Almedalen och Bokmässan är att man äter mer skräpmat än under resten av året. Sömnbrist kompenseras av ett rejält intag av choklad samt en hel del chips. En dag blev det pizza både till lunch och eftermiddagsfika/middag. Jag försökte komplettera detta med att ha en skål med cocktailtomater stående i lägenheten. Jag hann även med två glassar som jag bloggat om.

En viss ökning av kaloriintaget alltså. Däremot blev det för min del ingen direkt ökning av alkoholintaget. Dels dricker jag periodvis vin till maten dagligen och dels var jag ganska avhållsam i Almedalen. Min chef var helt nykter på grund av träning och detta färgade av sig på oss andra. Jag kan därför rapportera om en skriande brist på alkoholfritt vin, att ramlösa var en bristvara på många mingel och att utbudet var alkoholfri öl generellt var sopigt. Det lokala Wisby bryggeris Easy Rider är ok men inte mer.

Av döma av ljudnivåerna utanför vårt fönster på småtimmarna så hade andra besökare en annan approach. Det är ungefär som på Bokmässan där “alla” samlas i baren på Park hotell om nätterna. Förutom vi som är uppe sex-sju på mornarna och därför har hoppat i säng långt innan festandet tar fart. Innan jag låter för präktig vill jag poängtera att det delvis är partajandet som är motorn i Almedalen och Bokmässan. Deras framgång som mötesplatser handlar om att människor lämnat sina vanliga rutiner och finns tillgängliga för möten under fler av dygnets timmar.

En person jag pratade med under ett mingel sa att finessen med Almedalen för hans del är att det är kostnadseffektivt. Han kan på ett par dagar träffa personer som det skulle ta veckor att arrangera möten med under resten av året. Förr har även toppolitiker varit tillgängliga i Almedalen på ett helt annat sätt än under resten av året. Tyvärr läste jag i tidningen att detta mönster bröts i år på grund av hot. Verkligen en tråkig utveckling.

Framtiden för Almedalen och Bokmässan?

I år har Almedalen och Bokmässan störts av destruktiva inslag samt rop på bojkott. Jag har medvetet undvikit hela den debatten även när den pågått precis framför näsan på mig. Min ståndpunkt kan sammanfattas med att jag är emot alla som är emot utan att föreslå konstruktiva alternativ. Det är lätt att ha en åsikt om allt mellan himmel och jord men mycket mer arbete att komma med ett alternativt förslag.

För att göra en utvikning så präglade denna anda även hur vi la upp vårt seminarium. Vi bestämde oss tidigt för att vi skulle fokusera på positiva och inspirerande exempel, inte ägna oss åt att identifiera hinder och problem för det finns det tillräckligt många andra som gör. Vårt seminarium Medtech saves lifes, are you afraid of change? handlade om hur leda människor (inom vården) genom den pågående förändringen (vilket är den digitala samhällsomvandlingen). Våra inspiratörer kom från vitt skilda organisationer men deras råd hade en hel del gemensamt. För att genomföra förändringar behöver alla involverade vara överens om att det finns ett problem och vilja lösa det, man behöver uthållighet och man behöver börja nu. De råden funkar utmärkt för bokbranschen också.

För att återgå till min jämförelse så känner jag att tiden och utvecklingen sprungit ifrån Bokmässan. Det är snart fler nasare av andra slag, än författare, på mässgolvet. Folk köper eller lyssnar på sin underhållning via nätet. Mindre lokala mässor som Bok & Hav är på många sätt trevligare upplevelser för författare och litteraturintresserade. Samtidigt är det fiffigt att hela bokbranschen är samlad i en och samma stad samtidigt. Kanske kan den utveckling som vi ser idag med många alternativa scener runt om i Göteborg vara en vettig utveckling som räddar Bok & Bibliotek? I framtiden kanske programmet sprider ut sig över hela Göteborg. Då slipper vi också Bok & Biblioteks godtyckliga urval till seminarieprogrammet.

I Almedalen är det inte en liten grupp som detaljstyr programmet på samma sätt som under Bokmässan. Det gör att programmet kan bli spretigare. De flesta jag pratar med menar att Almedalen kommer att vara sig likt nästa år för då är det valår och 50-årsjubileum, men sedan får vi se om det överlever eller om det har överlevt sig självt.

Ett bra team gör hela skillnaden

Det mest överraskande med Almedalen var att jag kom hem (relativt) pigg och glad. Efter Bokmässan brukar jag vara helt färdig. Jag tror att skillnaden beror på miljön. Inramningen av Almedalen är fantastisk. Man kan inte bli annat än lycklig av att vandra (halvspringa) runt bland ruiner och rosor. Kullerstensgator är helt klart att föredra framför mässans betonggolv rapporterar mina benhinnor. Vi åkte dessutom till Visby en dag i förväg vilket gjorde att jag hann strosa runt i utkanterna av Visby med kameran i hand.

En till fördel är att man är utomhus stora delar av dygnet. Visst blev jag en smula fuktig när det regnade, kall när det blåste och solbränd när solen stekte, men jag föredrar det alla dagar i veckan jämfört med den obligatoriska bokmässeförkylningen som kommer som ett brev på posten efter Bokmässans unkna luft, tröttande sorl och trista ljus. Ett annat viktigt skäl är att jag har haft så roligt. Jag jobbar i ett team där alla drar åt samma håll och hjälps åt, vilket är en enorm fördel. Mina erfarenheter från Bokmässan av samarbete är mer blandade …

Det som är roligare med Bokmässan är att jag träffar fler personer jag känner (och signerar en och annan bok). Men då har jag varit på mässan i flera år i rad så jämförelsen är inte riktigt rättvis. Jag träffade i varje fall en handfull bekanta från sociala medier i Almedalen, och även en, Lars Wilderäng, som vistas i båda miljöerna. Via sociala medier vet jag också att jag missade många som rörde sig i andra cirklar. Det finns helt enkelt många olika versioner av Almedalen. Det här var min version årgång 2017.

Foton: Jag har tagit alla förutom de jag själv är med på. De är tagna i tur och ordning av Reidar Gårdebäck, Lena Strömberg och Sofie Sandell. 

PS! Om någon är nyfiken finns vår rapportering från Almedalen 2017 här.

Kristina Svensson
Reflektioner från Almedalen 2017
Märkt på:                    

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som skriver om strövtåg och smultronställen i Sverige och Frankrike. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack. Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.

En reaktion på “Reflektioner från Almedalen 2017

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.