I januari behöver man inte vara morgonpigg för att fånga fantastiska soluppgångar för de dyker upp halvvägs in på förmiddagen. En vinter hade jag som projekt att fotografera Tänndalssjön vid olika väderlekar. Här kan du se fler bilder av Tänndalssjön.
Bilden är från Mougins och jag gillar den för den är ombonad på något sätt och speglar vintern på franska Rivieran. På dagen skiner solen såpass att man vill sitta ute och äta lunch men på eftermiddagen kurar man ihop sig med varmt vin och rostade kastanjer (det senare inslaget kan hoppas över).
Ska jag/ska jag inte? Vågar jag? Ja det gör jag. Jag tar första steget NU. Så går mina associationer när jag ser den här statyn av Lavarenne. Den var på tillfälligt besök i Antibes sommaren 2016. Jag har beundrat Lavarenne länge och sett hans utställningar på flera orter samt besökt galleriet där de står mellan utställningarna (vägbeskrivning i ”Mitt Provence”).
Det bästa med att skriva ”Mitt Provence” var att jag fick anledning att göra en del resor jag länge velat göra. En av de häftigaste upplevelserna var att vandra bland ockrabergen i Luberon. På något sätt blir upplevelsen större och mer verklig, om man aktivt går i ett område, än om man bara tittar på det på avstånd.
Har man en blogg som heter Tomatsallad, är flitig tomatodlare och gillar att handla på franska marknader så är ju en marknadsbild med tomater given i en kalender. Den här bilden är från Bandol och på bilden finns flera av mina favoritsorter.
Jag blir väldigt sugen på att åka till Aix en Provence, ströva upp till katedralen och beställa en fransk kaffe när jag ser den här bilden. Någon som får samma känsla eller är det bara jag?
Månadens bild är tagen på baksidan av Cap d’Antibes med utsikt in mot den bukt där badorten Juan les Pins är byggd. I ”Strövtåg runt Antibes” har jag tagit med Juan les Pins som ett exempel på den glada mellankrigstiden när amerikanerna tog över från britterna som trendsättare på Côte d’Azur.
När jag hittade Rue des Teinturiers, eller målarnas gata, i Avignon blev jag entusiastisk. Gatan visade sig vara ännu finare än den bild jag skapat utifrån de beskrivningar jag hade läst. Det som gör gatan så speciell är att halva är väg och halva är vattendrag med många vattenhjul. Däremellan växer lummiga plataner. Det är också gott om pittoreska gångbroar varav flera går till kyrkor, kapell och privata bostäder på vattensidan.
Ljusspel i lövverk hör till de motiv jag aldrig tröttnar på att försöka fånga i södra Frankrike. Om det dessutom kombineras med pastellfärgade fönsterluckor och gracila gjutjärnsmöbler så måste kameran upp. Det här är faktiskt en mobilbild. Fördelen med att kamerorna
MuCEM-området mellan Vieux Port och kryssningshamnen i Marseille är en riktig favorit. Bilden är tagen från gångbron till det utseendemässigt spektakulära nya utställningshuset. Det gamla fortet St Jean på bilden ingår i området. Nu tycker jag att dimman från havet förhöjer bilden men då var jag lite mindre glad för jag behövde blå himmel till boken ”Mitt Provence”.