I veckan som gick uppnådde jag oväntat ett stort mål. Jag tittade in på Pocketshop på Arlanda och där stod minsann mina två reseguider Mitt Provence och Mitt Nice. Äntligen! Jag slet fram mobilen och dokumenterade denna händelse som är en milstolpe för mig. Bilden har inte högsta kvalitet rent tekniskt, men när jag delade den i sociala medier var det många som gladdes med mig och känslan den förmedlar. Jag har verkligen slitit länge för det här.
Det var när 30-årsstrecket närmade sig som jag började tänka att jag kanske borde sluta dagdrömma om att se mina böcker på flygplatser och istället börja jobba på att förverkliga drömmen. Först tog det några år innan jag började skriva. Sedan tog det ett tag att skriva. Från det att jag fattade tangentbordet tills debutboken var klar tog det sju år. Det är i sin tur sju år sedan Jakten på den perfekta puben kom ut. Debuten sålde i alldeles för få exemplar för att vara aktuell för en flygplatsshop. Mina reseguider har egentligen också sålt för lite, men de kvalar in för att de är just reseguider och för att förlagets säljbolag har sålt in dem till flygplatsshopparna.
Sålt in böckerna igen, kanske jag ska tillägga. Mitt Nice kom ut första gången våren 2015 och flera vänner såg den på flygplatser då. Men jag har letat förgäves på diverse flygplatser. Tills häromdagen. Detta visar på vikten av att utrusta sig med rejält med tålamod i bokbranschen. Det gäller inte bara för författare utan även för läsare som ibland undrar vad det är som gör att böckerna dröjer. Att saker tar tid är ett genomgående tema i det här inlägget som jag tänkte skulle vara en kort statusrapport om några av mina kommande böcker.
Strövtåg runt Antibes – mitt stora praktverk
Strövtåg runt Antibes är mitt stora epos som jag hållit på med sedan debutboken kom ut 2010. Då trodde jag att orsaken till att Jakten på den perfekta puben inte sålde några större mängder var att den utspelar sig i det regniga landet Wales och saknar bilder. Alltså började jag på en bok om soliga franska Rivieran med bilder. (Sedan dess har jag insett att det finns andra skäl till de måttliga försäljningssiffrorna för debutboken. Det viktigaste är att den inte har en tydlig genre. Sedan är den utgiven på ett sätt som gör den dyr i förhållande till förpackning.)
Tillbaka till Strövtåg runt Antibes. En drivkraft var att jag tyckte att det gavs ut alltför mycket tunt skräp i Sverige. Nu pratar jag inte om 50 nyanser utan böcker där en handfull artiklar buntas ihop med lite bilder och trycks upp som presentbok. Jag ville ge ut en innehållsrik bok som är något mer än ett glorifierat magasin med hårdpärm. Jag tänkte att det borde finnas en marknad för det och började med en liten minimarknadsundersökning bland min tilltänkta målgrupp vad som är lämpligt pris för en gå-bort-present. Då var svaret 400 kronor. Det bör nog höjas till 500 idag. Bonniers framgångar med Lars Lerins Naturlära 2014 tycker jag visar att jag var rätt ute med mina tankar.
Om jag bara hade fått ut boken någon gång. Från början satte jag 26 november 2011 som datum för boklansering. Den planen sprack, på grund av en kombination av tidsoptimism, ideella uppdrag och Skanska. Därefter har jag låtit en rad ideella uppdrag och andra böcker komma i vägen. Nu har jag lovat att jag inte ska ge ut någon annan bok förrän Strövtåg runt Antibes är färdig.
När är den klar? Jag har slutat att ge utfästelser om det. För några år sedan skrev jag ett datum på en undanskymd plats på sajten runt Antibes. Den aktuella veckan fick jag plötsligt flera förfrågningar från bokhandlare runt om i Sverige som ville beställa boken. Tydligen hade de kunder som varit inne och frågat efter min bok. Detta gör mig så rörd. Samt rädd att alla har tappat tålamodet vid det här laget.
När detta skrivs har jag anlänt till Antibes och förutom att jag ska vandra i en vecka och jobba halvtid med mitt stående uppdrag så är jag här för att göra kraftinsats på manuset. Jag har ännu inte plockat fram det men jag har sett att det är ett år sedan filen senast sparades. Jag vet att jag kommer vilja skriva om vinkapitlet för jag har lärt mig så mycket mer sedan jag skrev det en gång i tiden. Dessutom besökte jag en hel del intressanta ställen i samband med researchen till Mitt Provence (jag började på skoj prata i sociala medier om Kristinas romerska stenbumlingar som ett presumtivt bokprojekt). När jag var i Antibes i somras fick jag en idé att jag borde bädda in det fristående kapitlet om Antibes (som jag la till i efterhand när jag insåg att det kanske var dumt att just Antibes saknades med tanke på titeln) i bokens tre huvuddelar; uppleva historien, vandra i skiftande natur samt äta & dricka.
Jag borde börja med att ögna igenom manuset snabbt för att få en överblick och sedan sätta en gräns för hur mycket tid jag får pilla med den. Det stora problemet är att jag lagt så mycket tid på manuset att jag är förälskad i varenda mening vilket gör all typ av redigering smärtsam. Samtidigt är jag en helt annan författare idag än när jag skrev boken första gången. Idag tycker jag att jag har komplicerat till det lite väl mycket i mina strävanden att göra en fullkomligt unik bok. Jag gissar att jag skulle vilja renodla den en hel del men frågan är hur mycket mer tid jag ska lägga på den? Det är redan det manus jag lagt mest tid på av alla, inte ens Författarboken kan konkurrera.
Det finns en fördel med att utgivningen av Strövtåg runt Antibes har dröjt. Jag är en mycket bättre fotograf idag med bättre utrustning och eftersom bilderna är ett bärande inslag är det bra. Sedan kan jag alltid bli ännu bättre… Och att göra bilderna rättvisa i en bok ställer höga krav på utgivningen… (Har jag nämnt att jag är perfektionist vilket inte är odelat praktiskt om man vill få ut böcker någon gång?)
Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm
Om Skanska är huvudanledning till att Strövtåg runt Antibes inte kommit ut ännu så är företaget också orsak till att jag påbörjade Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Vintern 2011-2012 blev jag byggflykting och började ett kringflackande liv utan fast hem. (Ja jag ägde fortfarande en bostadsrätt men den hade Skanska invaderat med en ljudmatta som gjorde den obeboelig. Jag inväntar för övrigt fortfarande på en ursäkt och ekonomisk ersättning.)
Efter att ha hattat runt några veckor här och där hos olika vänner och bekanta landade jag och min resväska i föräldrarhemmet i Täby. 2013 försökte jag “gilla läget” och se något positivt i att jag ägnade så mycket tid åt att köra bil mellan Stockholm och Göteborg (där jag hade majoriteten av mina kläder och massa blommor ute och inne som behövde vattnas). Jag startade bokprojekt #mellangbgochsthlm för att muntra upp mig själv. Varje gång jag körde mellan Sveriges huvudstad och framsida gjorde jag en avstickare för att ta ett foto eller två. Bokprojektet blev mitt sätt att se resan som något positivt istället för något jag tvingats till av ett vinstjagande byggföretag.
Genom åren växte fotoarkivet. Det i särklass vanligaste motivet är Brahe hus från allehanda vinklar i allehanda väderlekar. Bokprojektet fick också en egen startsida på min reseblogg, en baksidestext och ett grovt synopsis. Jag klippte ihop blogginlägg och skrev nya texter. Jag tyckte att jag hade kommit rätt långt. I våras plockade jag fram det jag skrivit och toksågade det. Det var för lite, för rörigt och inte tillräckligt konsekvent. Dessutom har alla texter jag skrev under åren som byggflykting ett negativt tonfall som gör dem oanvändbara om man tänkt sig att ha “färgstarka böcker som gör läsaren på bra humör” som signum. Jag började istället helt om med att fundera på syfte med boken och varför jag vill publicera den. La mycket tid på att fundera över vilken typ av böcker som är möjliga att ge ut på papper framöver – utan att göra brakförlust.
En del av detta funderande skedde på resande fot. Medan jag vandrade i ett vackert vasslandskap längs Tåkern formulerade jag embryot till en plan. Den har jag sedan filat vidare på under sommaren och börjat förverkliga. Jag har hängt över kartor, letat bland FB-sidor och fått tips från läsare. Jag har börjat lägga till text som passar mitt tilltänkta format. Manuset är just nu 85 000 tecken långt vilket är ungefär halvvägs (att skriva boken är den snabba biten kan jag tillägga – jag kan lägga dagar på att klura om boken ska Smultronställen mellan Stockholm och Göteborg eller den omvända ordningen).
Jag har gott hopp om det här projektet. I somras låg Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm stadigt parkerad högst på topplistan av besökta artiklar på min reseblogg som i sig slog besöksrekord. Att stötta lokala mathantverkare ligger helt i tiden så jag hoppas boken ska bli populär. När jag på sensommaren började bläddra i fotoarkivet insåg jag att jag skulle behöva göra fler resor sommartid, de flesta av mina resor har skett höst, vinter och vår. Detta är något som gör det svårt att få ut boken till våren ens om jag kunde hitta tid att ge ut den. Manuset ligger just nu på is i väntan på kicken från nästa resa. Jag har ett antal ställen kvar som jag vill besöka. Samtidigt vill jag ge ut boken och det kommer alltid att dyka upp nya ställen så någonstans får jag göra en avvägning och säga att den duger som första upplaga. Att skriva en bok är halva jobbet, att sälja den är det som tar tid och jag behöver komma dit.
Tre hattar
Förutom mina två stora bokprojekt har jag även två manus på gång för Tre hattar – det varumärke som jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson använder för en serie med lättillgängliga och peppande handböcker för författare och andra kreativa. Vi har hittills gett ut den röda 10 misstag författare gör (2016) och den lila 10 tips för att leva på din kreativitet (2017). Någon gång nästa år kommer en gul och året efter blir det antingen en grön eller orange. Synopsis för den gula har jag skrivit ett ganska fylligt, nu återstår bara för oss alla tre att fylla på med texter.
Att skriva Tre hattar-böckerna är skön avkoppling. De tar inte alls lika mycket tid från mig, varken att skriva eller ge ut. Allting går fortare för jag har kollegor att bolla med och vi delar på arbetet. Sedan ger vi ut böckerna billigt och säljer dem billigt. Det gör att det inte är någon större ekonomisk risk involverad vilket är skönt som omväxling. Böckerna bidrar heller inte till försörjningen utan fungerar mer som marknadsföring för oss som föreläsare. Eftersom varje ny del säljer de tidigare kanske bokförsäljningen så småningom kan bli något. Oavsett så är det skönt att ge ut en ny bok med jämna mellanrum. 2014 kom jag inte ut med en enda egen bok och det kändes himla tomt.
Projekt långt författarliv går före deadlines
Jag har många idéer och fler påbörjade manus i byrålådan än de jag nämnt ovan. Ett sätt att få ut sina böcker är att sätta upp en tajt deadline och jobba som en gnu. Det kommer inte att hända. Jag har periodvis tokmycket att göra för mina betalda uppdrag och i sommar har jag satt ner foten och satt projekt långt författarliv före kortsiktiga mål om att få ut en eller annan bok enligt en tidsplan. Detta är inte första gången jag har liknande planer. Hösten 2015 satte jag som mål att vara ledig på helgerna men det gick sådär. Den här gången är jag mer bestämd. Skogspromenader och sömn går före. Detta har resulterat i en serie med inlägg från Roslagsleden etapp 1-4.
Texterna från mina vandringar skulle faktiskt inte alls göra sig illa som en enkel ebok. Dit kunde även mina inlägg från Europaturnén mellan Stockholm och Antibes via Baltikum, Polen och Slovakien platsa, samt mina anteckningar för kursen Nå ut med din bok. Men nu var det visst inte det jag skulle prioritera :-). Jag kanske ska börja med att sluta skriva om hur det går med mina böcker och öppna manuset som jag åkt hit för att jobba med?
PS! Du prenumererar väl?
Till sist, visst vill du ha ett mejl från mig när nästa bok är klar? Dela med dig av din e-postadress i formuläret nedan. Det har två fördelar.
- För det första missar du inte när böckerna ovan publiceras, oavsett när det blir.
- Dessutom peppar du mig att prioritera böckerna (framför att skriva ändlöst långa blogginlägg) om jag vet att det finns intresse för det jag skriver.
Har du redan skrivit upp dig kanske du har någon kompis som har liknande intressen? Vill du särskilt påpeka att jag bör prioritera något av ovanstående manus framför övriga, kan du komplettera med en kommentar nedan. Stort tack på förhand.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
Pingback:En till hög med researchböcker (stön) | Tomatsallad
Pingback:Att skriva en bok är lätt - det är sedan man stångar sig blodig | Tomatsallad