Den senaste tiden har jag grunnat en hel del. Ämnen som snurrat runt-runt i skallen är prioriteringar, varumärke, uppdrag, marknadsföring, passioner, färger och allt möjligt annat som är svårt att sammanfatta i en text utan att det blir riktigt spretigt. Jag började faktiskt i en ände och skrev en text om vilken typ av uppdrag som passar mig, och försökte lista vilken typ av extrajobb som jag ska tacka ja respektive nej till framöver. En typ av personlig checklista med sådant som jag ska titta efter och utvärdera eventuella förfrågningar efter. Texten blev bra, på många sätt bättre än denna, men jag skjuter upp publiceringen.

I en annan text smet detta in: mina prioriteringar för sommaren (svårigheten att vara ledig-ledig när man har sin hobby som jobb) och min ansats i sociala medier (är mer öppenhjärtlig än någonsin tidigare). Den texten går att läsa under rubriken Kristinas favoriter i ”10 tips för att leva på din kreativitet”. (Och är alltså publicerad på en annan av mina webbsajter – fast den hade passat lika bra här).

Mina böcker ÄR färgstarka

Det finns andra trådar att nysta i. Syftet med att skriva ner dem är framförallt att de blir tydligare för mig på det sättet. Jag kan till exempel berätta vad som utlöste den här texten. Det var en plötsligt insikt som jag fick när jag höll på och fotograferade mina böcker. Det är något jag gör varje gång en ny bok publiceras. I vår har jag haft tre stycken fotosessioner för i tur och ordning nya upplagan av Författarboken, Mitt Provence och 10 tips för att leva på din kreativitet.

Den första fotosessionen var inomhus och var tämligen misslyckad för alla bilder fick en gul färgton som jag inte gillar. Det beror delvis på färgskalan inomhus men en bidragande bov är att Författarboken är bleksiktigare än jag hade tänkt mig – jag trodde att den skulle vara klatschigare. Nästa omgång blev mycket bättre – men den bästa bilden var inte någon av de som jag tog så som jag hade tänkt – utan en experimentbild. Jag brukar alltid ta bilder så att man ser framsidan men i takt med att högen ökat så blir det allt svårare att få med allesammans. Ibland delar jag upp titlarna utifrån ämne. Denna gång tog jag med alla, men istället ställde jag dem upp och tada – den bilden blev jag så nöjd med att den hamnat lite varstans.

kristina-svensson-bocker-mars-2017-1042

När det var dags för nästa fotografering så försökte jag göra om den lyckade bilden men det var andra ljusförhållanden och plötsligt ville böckerna inte stå upp utan en hjälpande hand. Den handen har jag klippt bort ur bilden och därför är det bara delar av ryggarna med. Istället för att ordna böckerna kronologiskt i publiceringsordning ställde jag dem i färgordning. Detta hade ett par effekter. För det första blev jag äntligen kompis med Mitt Provence oranga rygg som jag hittills haft en del problem med (en omskrivning för att jag avskytt den). Den andra var: men oj mina böcker är ju färgstarka!

Orsaken till att jag blev så glad över detta är att jag någon gång för flera år sedan när jag slet med att hitta en gemensam nämnare mellan mina böcker landade i att de var färgstarka. Åtminstone har jag för mig att jag skrivit det men jag har inte lyckats hitta igen texten. Inte för att jag letade så länge. Jag nöjde mig med att skumma igenom Är jag författare, förläggare, föreläsare eller fotograf? som handlade om vilken titel jag skulle ha på visitkortet. (Jag har i varje fall passerat stadiet att lägga tid på att grunna på om jag har rätt att skriva författare på visitkortet – nu är frågan vilken typ av författare).

kristina-svensson-bocker-maj-2017-0086

Min första tanke var att genom att använda ordet färgstark som etikett på mina böcker så har jag omedvetet uppfyllt detta. En typ av självuppfyllelse. Men riktigt så är det inte för även om jag har haft inflytande över de flesta bokomslagen är det bara två som jag har valt färg på helt själv. Övriga har det antingen varit någon annan som valt eller en diskussion med flera personer. Nu syftade i och för sig ”färgstark” på innehållet och inte färgen på ryggen.

Mitt färgstarka varumärke som författare

Att beskriva mina böcker med ett par ord har fortsatt hög prioritet. Det handlar om mitt varumärke som författare. En av mina förebilder, Kristin Kathryn Rusch, har börjat med en bloggserie om författar-branding. Den är högintressant för mig av flera skäl. Det ena är att varumärkesbygge är något jag jobbat med tidigare (mest employer branding eller arbetsgivarvarumärke men grundprinciperna är detsamma) och en annan är att det är något jag behöver jobba vidare med för egen del.

Förutom de rent visuella delarna (som författarfoto – ett ämne för ett eget inlägg) så har vi vilket intryck jag vill ge och hur jag fyller detta med innehåll. Det skulle också vara toppen om jag kunde formulera en fiffig tagline för mina böcker, en som enkelt och tydligt sammanfattar vad jag skapar för verk. Färgstarka är för lite vagt. Jag har funderat på något i linje med inspirerande och konkreta handböcker för de senaste böckerna är manualer, antingen för resenären i södra Frankrike eller för författare. Men flera av de manus jag arbetar med just nu passar inte in i den beskrivningen. Det är fortfarande faktaböcker, men inte renodlade handböcker på samma sätt. Det är mer inspiration och ”Kristina delar med sig av något ämne hon råkar ha nördat ner sig i” än instruktioner från a till ö. Det är böcker som jag vill skriva, snarare än böcker som ska fylla ett specifikt behov hos en specifik målgrupp.

forfattarboken-7693

Det där sistnämnda är faktiskt ett enormt kliv. Det betyder att jag lämnar ”det här kan min bok göra för dig” och övergår till ”gillar du samma saker som jag så kommer du att gilla min bok”. Det går hand i hand med hur jag agerar i sociala medier: ”gilla mina intressen eller gå vidare för jag krusar ingen”. Det kanske låter kaxigt, vilket det till viss del är, men det bygger mest på att bokbranschen förändras i och med digitaliseringen av samhället. Då är det svårt att sia om vad som är gångbart i framtiden. Om jag ska riskera tusentals timmars arbete och en hel del pengar på att publicera böcker så ska det vara projekt som jag verkligen brinner för.

Sedan är det nog klokt att fortsätta att ta en del sidouppdrag också. Helst sådana som ger synergier med böckerna, antingen genom att de erbjuder tillfällen att marknadsföra böckerna eller ger kunskaper som kan användas till böckerna. Sedan ska jag ha roligt också. Har jag inte roligt kan jag inte skriva den typ av böcker som jag vill skriva. Till sist måste de vara tillräckligt välbetalda för att det ska räcka att jobba deltid för att komplettera bokskrivandet, annars sliter jag ut mig.

Solrosgul bok, en turkosblå och kanske en lila?

En bieffekt av den färgglada bilden på mina böcker är att jag går runt och funderar på kommande böcker i termer av rygg-färg. En solrosgul bok är redan i pipen. Det är nästa års bok från Tre hattar (Kim M Kimselius, Lennart Guldbrandsson och Kristina Svensson). Vi har gett ut en röd (2016) och en lila (2017) och 2018 är det dags för en solrosgul. Den kommer stå så fint mellan Mitt Provence och Jakten på den perfekta puben. Titel återkommer jag till när den är spikad men det finns ett ganska långt utkast till synopsis i min Evernote. Texterna ska vi skriva under hösten så att vi har hela våren på oss för utgivningen.

Strövtåg runt Antibes har jag alltid tänkt mig som blå. Inte riktigt hundra på om vi talar turkosblått som havet eller midnattsblå som natthimlen. Tror det sistnämnda känns mest rätt. Då är frågan vad Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm ska få för färg på ryggen? Smultronfärgad? Lila? Cerise? Det är befriande att tänka på böckerna i form av färgglada tillägg till min hög. Det avdramatiserar skrivandet att fundera på vilken färg boken ska ha. Det är ju så lätt att ändra sig. Byter jag däremot tilltal eller inriktning på en bok kanske jag behöver skriva om hela manuset. Därför gäller det att välja rätt från början, vilket är lättare sagt än gjort. Därför går jag runt och grunnar. Och grunnar.

kristina-svensson-bocker-maj-2017-0140

För övrigt är jag sååå stolt över min hög. Tänk att jag fått ihop en hel hög! Inte helt själv, flera av böckerna är skrivna tillsammans med andra. Men det är inte nödvändigtvis så att det är mindre jobb för att man är flera kockar. Högen har inte direkt dykt upp av sig själv, det ligger mycket hårt arbete bakom.

Månadens bild passar perfekt på denna sajt

En till sak jag vill skriva ner i det här inlägget är en aha-grej från läsningen av ett av Rusch branding-inlägg: månadens bild passar perfekt in på denna sajt. En gång i månaden så trillar det ut ett foto på sajten. Numera publiceras de i allmänhet i tid för jag är rationell och laddar in tolv bilder i taget samtidigt som jag beställer papperskalendrar på höstkanten. Från början var månadens bild bara ett sätt att utnyttja det arbete jag lagt ner på att välja ut bilderna till en kalender i begränsad upplaga. Det var också ett sätt att hålla sajten levande . Numera finns det 90 bilder i mappen månadens bild.

I några år har jag tänkt att månadens bild är lite fånigt. Det är nästan ingen som läser de inläggen och de är lite utanför ämnet. Men plötsligt slog det mig att månadens bild är bland det mest autentiska på den här sajten! När jag skrev 10 tips för att leva på din kreativitet så insåg jag att jag inte brinner för skrivande (längre). Mina kollegor beskrev hur de har ord inom sig som måste ut eller blir griniga om de hindras från att skriva. I detta kände jag inte igen mig. Visst trivs jag fortfarande med händerna på tangentbordet, men känslan är inte som förr när jag blev lycklig bara jag satte mig vid tangentbordet. Däremot klättrar jag fortfarande på väggarna om jag inte får pilla på min kamera i några dagar. Att uppdatering av Androidversion pajade kameran på min Xperia Z5 är en katastrof i min värld.

Jag är Chefstomaten

Nu minns jag inte riktigt vad som föranledde mitt halleluja-utbrott. Men om att visa upp mina foton är min stora passion så är det ju fiffigt att jag har berättat om det i flera års tid. En del annat som hamnat på kristinasvensson.se skulle jag idag placera på andra webbsajter, eftersom det inte har något att göra med färgstarka-faktaboks-författaren Kristina Svensson (behöver slipa på den :-)).

Surfresan till Norge passar exempelvis mycket bättre på Tomatsallad. Och det mesta jag skrivit här om mina insikter om bokutgivning skulle jag idag lägga på Din bokdröm. Eller på en helt annan sajt med ett bättre namn, men i varje fall inte här. Den här sajten har genom åren använts till mitt företags-jag medan Tomatsallad varit mitt fritids-jag. Uppdelningen i fritid och företag haltar betydligt då hela poängen är att förvandla min kreativa hobby till långsiktig hållbar livsstil. Ur detta perspektiv så är det Tomatsallad som har det rätta innehållet. Tomatsallad, denna röriga blogg som från början var tänkt som ett anonymt experiment. Kanske borde jag flytta hit en del? Medan jag hyperventilerar lite över arbetsmängden det skulle innebära (på grund av 5500 bilder inlagda med shortcode) så är det kanske bara att inse att nya brutal-ärliga Kristina Svensson anno 2017 inte bara har stora likheter med Chefstomaten, som beskrivits som mitt bitska alter ego och herre på täppan i Tomatsalladland, utan är Chefstomaten.

Nåväl. Medan jag brottas med frågor som hur jag enkelt men snitsigt ska beskriva vad jag gör, sprida mina böcker till läsare, balansera tid som läggs på betalda uppdrag med skrivandet så känns frågan om färg på bokryggar befriande enkel och avkopplande. Det är bara att drömma om att lägga nya färgglada böcker till högen. Varför bara enfärgade? Vad sägs om en prickig?

Reflektioner: färgstarka böcker, författar-varumärke och sånt
Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.


Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.


Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *