Välkommen sköna maj! Idag är en särskild dag för idag ska jag på barndop. Det är inget barndop vilket som helst utan ett där jag är fadder. Det ska bli riktigt roligt att umgås med familjen. Det kommer nog att tas en och annan bild också men jag har som princip att inte publicera dem offentligt. Något som ibland är svårt att leva upp till för det kliar i fingrarna att visa bilderna när man tagit ett särskilt bra foto av syskontrion.

Hade det inte varit för barndopet hade jag nog flytt Sverige vid det här laget. Pollensäsongen är särskilt illa i år. Förutom att det känns som jag går runt i sirap med bomull istället för hjärna så har jag ovanligt dåligt tålamod med krångel. En god vän skickade en artikel i GP där det stod att en effekt av pollenallergi är att den drabbade blir lättirriterad och det stämmer definitivt in på mig i år. Felmeddelanden på webbsajt, att det inte går att stänga av aviseringar på mobilen och trilskande gubbar gör mig skitförbannad. De hör inte till mina favoriter normalt heller men tålamodet är kortare än vanligt.

Det finns ett syfte med att skriva ner de föregående raderna. Jag ger mig själv härmed ett löfte: jag ska aldrig någonsin ge mig in i något stort samarbetsprojekt med personer jag inte känner väl. Det är rena lotteriet. En del personer visar sig vara vinstlotter, sådana man jobbar fantastiskt bra ihop med. Sådana som kompletterar, utvecklar och hjälper varandra. Tyvärr finns det nitlotter också. Ni vet: parasiten som inte bidrar ett pilleskit för att projektet ska röra sig framåt, utnyttjar kollegorna och sedan inte kan ta ett nej utan förbrukar kollegornas tid och energi på tjat. Och sådana har jag fått nog av!

Man kan aldrig ändra på andra utan bara på sig själv heter det. Vilket jag för övrigt tycker är ett värdelöst uttryck. Varför ska man stillatigande acceptera att en person saboterar för resten? Varför är det enda alternativet om en person missköter sig att alla vettiga kliver av? Ju fler av de kompetenta som lämnar ju färre är det som ska dela på jobbet och ju större effekt får nitlotten. Jag har verkligen funderat på att kliva av på grund av nitlotten. De flesta jag bollat problemet med har rått mig till att lämna. En av mina främsta rådgivare får rysningar varje gång jag nämner projektet. Jag har av olika skäl känt en lojalitet mot de kvarvarande och därför stannat – än så länge. Men jag lovar mig själv att aldrig sätta mig i den sitsen igen.

Däremot vill jag gärna odla egna klematis igen. I min första, och hittills enda, egna trädgård hade jag flera sorter trots att trädgården bara var en liten plätt. Jag har sedan dess odlat klematis med varierad framgång på diverse balkonger. Så målet för maj är mer odling och färre mänskliga parasiter!

Kristina Svensson
Månadens bild: Klematis
Märkt på:        

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.