I somras fick jag Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer av min kollega Bo Wiberg. Jag gillar Bosses böcker RivieraRuffel och En alltför slutgiltig lösning för att de är spännande underhållning rakt upp och ner utan onödiga krusiduller. Nu när jag har läst Att skriva förstår jag vilken skola som Bosse har gått i. Hans böcker framstår som skolboksexempel på böcker skrivna i Stephen Kings anda (fast utan skräck eller övernaturligheter – saker jag inte gillar).

Att skriva och En alltför slutgiltig lösning.

Hade inte Bosse rekommenderat Att skriva vette sjutton om jag hade läst den, trots att bokens fan club är stor. Så djupt rotade var mina fördomar (dumt). Nu till boken (Stephen King skulle inte gillat att jag yrade om oväsentligheter alltför länge). Att skriva består i princip av två delar; ett CV och en verktygslåda. CV:t innehåller ett antal korta nedslag i Stephen Kings liv som förklarar hur och varför han blev författare. Det jag tog med mig från läsningen var följande:

  • King skriver för (hans målgrupp är) samma klass som den han växte upp i (vilket i hans fall är någon form av inte särskilt välbeställd arbetarklass).
  • King tror att det är lättare att bli publicerad när man väl blivit publicerad någonstans tidigare. (Detta handlade om noveller till tidningar men jag väljer tolka det generellt för allt skrivande).

Författarens verktygslåda

Stephen King går föredömligt pedagogiskt igenom det han tycker en författare bör ha i sin verktygslåda. I översta facket finns sådant som ordförråd och grammatiktjafs (som han förklarar så att grammatik känns lätt och självklart). En snabbversion gör det inte rättvisa men ett försök är; använd aktiva verb och undvik adverb (ord som slutar på -igt).

En lång rad oantastligt grammatikaliskt korrekta meningar kan göra det hela stelt och mindre smidigt. Puritisterna hatar att höra detta och kommer förneka det ända in i döden, men det är sant. Språket måste inte alltid bära smoking. Syftet med att skriva romaner är inte att kreera grammatiska mästerverk utan att få läsaren att känna sig välkommen och att förmedla en historia … och om möjligt få honom eller henne att glömma att de överhuvudtaget läser en bok.

Ovanstående citat är bara ett av många passager som jag fastnat för. Mitt exemplar av boken är faktiskt helt full av bitar av franska kvitton som jag använt för att markera ställen jag bara måste citera. Men när jag ser mängden bokmärken inser jag att den här artikeln riskerar att bli precis hur lång som helst. Mitt råd är istället att du som läser detta skaffar dig ett exemplar och helt enkelt läser hela boken. Det är boken värld. Jag förstår varför den fortfarande, tretton år efter utgivningen, säljer flera hundra exemplar i månaden bara i Sverige (det har jag läst i en artikel i senaste numret av Svensk Bokhandel men eftersom artikeln är inlåst bakom betalvägg så länkar jag inte till den).

Jag har inte gjort så fel som jag trott

Den främsta aha-upplevelse för mig var ändå att man inte måste skriva detaljerade synopsis eller veta exakt vad huvudkaraktärerna ska göra i exakt varje scen innan man börjar skriva. Detta var något jag fått för mig att man gör “på riktigt” och haft lite mindervärdeskomplex över att jag aldrig gjort. Innan vi började skriva Förverkliga din bokdröm hade jag en klar bild av vad den borde innehålla och vi hade ett antal rubriker (att dessa sedan flyttade runt så många varv att min kollega nästan blev snurrig är en annan historia). Men Jakten på den perfekta puben började jag skriva medan den utspelade sig och hade alltså inte tillstymmelse till intrig färdig. En genomläsning av Att skriva suddade bort en del av mina tankar att jag inte gjort “på rätt sätt”.

Överhuvudtaget så blandades tillfredsställande tankar som “precis så gör ju jag” med inte fullt lika tillfredsställande men ganska utvecklande “ajdå, så borde jag gjort” medan jag läste Att skriva. Jag kunde nicka och tänka “jodå, jag skriver om många varv, dödar älsklingar i parti och minut och låter texten vila mellan varven”. Men samtidigt “ajdå, dialogattribuering och styltiga dialoger är jag nog skyldig till”. Stephen King skriver att det krävs övning och åter övning för att bli en bra författare och det är väl bara att fortsätta med just det.

Edit 2017: Boken finns nu i ny svensk utgåva i nyöversättning med ett annat omslag.

Kristina Svensson
Senaste inläggen av Kristina Svensson (se alla)
“Att skriva” av Stephen King – kungen av skrivhandböcker
Märkt på:        

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som skriver om strövtåg och smultronställen i Sverige och Frankrike. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack. Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.

3 reaktion på ““Att skriva” av Stephen King – kungen av skrivhandböcker”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.