Peter Fowelin berättar hur han gav ut sin bok

Föreläsaren och ledarskapsutvecklaren Peter Fowelin har specialiserat sig på att ge ut böcker om mindfullness på det egna förlaget Dana. Han har också skrivit och publicerat boken Att ge ut en bok – Så gjorde jag!. Titeln beskriver exakt vad det handlar om, en personlig resa mot den första boken. Innehållet bygger på blogginlägg och varje kapitel är skrivet i dagboksform. Vi får följa med både i de första stegen i skapandet av förlaget och i livets stora händelser som ibland kommer mellan de bästa författarambitioner.

Boken är lättläst, välskriven och snyggt satt det vill säga layouten av insidan är bra gjord. Det är luftigt och inbjuder till läsning. Att läsa boken är som att slå följe med en vänlig vän som berättar om sina erfarenheter. En dag hittade Peter ett nytt favorittypsnitt, en annan berättar han om sin hund. Detta är intressant för mig eftersom jag gjort samma resa och kan nicka igenkännande här och där. Precis den där upptäckarglädjen blandad med vilsenhet har jag också känt. Det är också här boken har sin svaghet. Det är en persons resa. I den ordning som det föll sig. Visserligen med en del uppdaterande tillägg.

I exempelvis Egenutgivarnas egna berättelser är det istället flera personers historier, något som gör boken mer allmängiltig. Det är förvisso lite mastigt att konsumera dem i ett sträck. Fördelen med Fowelins bok är att de utvikningar som inte handlar om bokutgivning ger vila för läsaren.

Det mest intressanta för mig med Att ge ut en bok – Så gjorde jag! är att när Fowlin delar med sig av sina erfarenheter av effekten av olika marknadsföringsaktiviteter är dessa närmast identiska med de jag läst och hört från andra håll. Om jag samlar ihop alla dessa enskilda vittnesmål framträder en bild av vilka marknadsföringsaktiviteter som generellt ger bättre effekt än andra.

Till sist. På tryckortssidan står en standardfras att det är absolut kopieringsförbud på innehållet. Vad är vitsen med en sådan fras på en bok som bygger på blogginlägg? Med risk för att bryta mot förbudet vill jag med nedanstående bild visa hur snygg boken är inuti. Ni kan väl låta bli att läsa texten och bara beundra layouten? Vill ni läsa innehållet finns allt i Peter Fowelins förläggarblogg.