Behöver du inspiration i ditt skrivande? Eller känner någon som skriver? Då har jag ett julklappstips; Bodil Malmstens Så gör jag: konsten att skriva. Kombineras med fördel med Förverkliga din bokdröm för de böckerna kompletterar varandra utmärkt, den ena tar vid när den andra slutar.
Det är inte helt lätt att sätta fingret på Bodils bok, det är ingen skrivbok i traditionell bemärkelse med instruktioner i tio steg hur man skriver en bästsäljare. Istället är det precis vad titeln utger sig för att vara, en bok om hur Bodil gör. Hon är befriande noga med att påpeka att alla bör hitta sitt eget sätt. Det är balsam att läsa efter alla tvärsäkra förståsigpåare som evangilerar det rätta sättet. Bodil Malmsten är knivskarp med en sak; man ska göra det bra. Varje ord, fotnot och skiljetecken ska vara resultatet av ett medvetet val.
Jag satt och småskrattade för mig själv genom boken. Ibland av igenkänning. Hon hade exempelvis från början tänkt att hämta namnen på bokens avdelningar från Bibeln och kalla dem Genesis, Apostlagärningarna, Domarboken och Ordspråksboken men efter mycket tvekan blev det inte så. Att å ena sidan vara himla förtjust i sin idé och å andra sidan vara osäker och till slut stryka den känner jag så väl igen. Alla kapitel i min debutbok Jakten på den perfekta puben hade exempelvis ett tag ölnamn.
Vid andra tillfällen ler jag åt hur träffsäker Bodil Malmsten är och läser om bitar jag tycker är särskilt välformulerade. När jag nu ska skriva den här texten försöker jag leta reda på några av mina favoriter, som den om misärmemoarer och Barnen från Frostmofjällen. Givetvis hittar jag inte igen dem. Jag borde gjort som Bodil och markerat alla bra ställen i texten medan jag läste.
Har du köpt, lånat eller fått boken varför inte bläddra fram till Myten om förstameningen på sid 88. Det börjar så här:
Det finns en myt om hur viktig den första meningen är.
Utan sin perfekta förstamening är boken dömd att falla ur händerna på läsaren, den kommer att dunsa i golvet, grannar kommer att vredgas, läsaren som tappade boken i golvet för att förstameningen inte fungerar blir vräkt.
Den skrivande behöver experter runt sig
En avdelning handlar om experter. Bra att Bodil Malmsten tar upp detta och intressant läsa hur hon jobbar tycker jag. Glöm det ensamma geniet – kvalitén på en bok beror mycket på kvalitén på de experter den skrivande har omkring sig. Och att den skrivande anlitar dem vid rätt tillfälle. En personlig läsare kan se på texten med en utomståendes ögon. Det gäller dock att inte visa manuset för den personliga läsaren för tidigt, för då slits de objektiva ögonen ner och snart läser den personliga läsaren bara förändringarna mellan versionerna och inte om själva manuset fungerar. Först tänkte jag att jag nog själv generellt väntar för länge innan jag visar en text för utomstående men efter att ha funderat ett varv till så inser jag att det nog är tvärtom ibland. Hur som helst, den skrivande är ingen ensam ö utan behöver många vänner omkring sig. På sid 167 skriver Bodil Malmsten så här om korrekturläsning.
Nu ska alla ställa upp, varje läskunnig person den skrivande känner och litar på. Alla som hinner och kan.
Den som inte har ett förlag i ryggen utnyttjar alla i bekantskapskretsen som kan läsa, släkte och blivande före detta vänner, det är utnyttjande av värde, ett tagande där den skrivande inget ger någonting tillbaks.
Bodil Malmsten har också en språkexpert som kan svara på var genetiv-s ska sitta. Just grammatik är inte min starkaste sida. Det gör förhoppningsvis inte så mycket (sid 153):
Imperfekt. Förfluten tid har alltid hetat imperfekt men slår man upp det står det att förfluten tid plötsligt ska heta preterium.
Det ignorerar vi och fortsätter med imperfekt för det är vi vana vid.
Imperfekt är en imperfekt benämning på förfluten tid.
De som vet vad ett visst tempus heter, men inte kan tillämpa tempusreglerna, har ingen nytta av att veta vad för tempus det är och vad det heter.
Vacker och lättläst inlaga viktigt
En av anledningarna till att det är ett sådant nöje att läsa Så gör jag är att den är så vacker. Bokomslaget är fullt av glada färger, formatet är väl avvägt och insidan är luftig. Läsband och många uppslag med bilder ger ett påkostat intryck. När jag först bläddrade i boken så kändes urvalet av bilder ganska märkligt men när man läser texten så passar de verkligen in och ger den där extra dimensionen till upplevelsen.
Rubrikerna är satta i en mörkröd färg vilket gör mig grön av avund. Jag har alltid velat ha mina rubriker i färg men aldrig kostat på det. Det enda jag tycker är konstigt gjort är att en del rubriker är satta i större grad än andra och det känns inte riktigt naturligt när de dyker upp. Tre rubriknivåer var en för mycket i den här boken.
När jag började läsa tyckte jag att det var väl många indrag i texten men när jag citera bitar och inte får till indragen på samma sätt så ser det helt fel ut. Överhuvudtaget är boken luftigt satt vilket gör den lätt att läsa. Jag som alltid har haft rättesnöret att det ska vara mycket att läsa per viktenhet får kanske ta att tänka om. (Nu beror det lite på typ av bok, det här är ingen bok man packar med på flygresan utan läser hemma i fåtöljen).
I kapitlet För dig som gör det för första gången lyfter Bodil Malmsten själv upp utseendet och vikten av att ytan på manuset är perfekt för den som inte är tidigare publicerad eller känd under annat varumärke. Ordet varumärke har gåsögon runt sig (citattecken) och i fotnoten står det (s168):
“Varumärke” är ett fruktansvärt ord som tgit sin in i språket, inte i mitt språk – det vill citattecknet visa. Citattecknen står som en varning, stopptecken, sakta ner, kontroller varje ord innan det släpps in i ditt, mitt, vårt talade och skrivna språk.
Själv använder jag ordet varumärke rätt ofta men det är finessen med Bodil Malmstens bok, hon gör på sitt sätt och jag på mitt. Vi är dock helt överens om att vi vill ha våra skrivrum fritt från yttre störningar. Om detta har jag bloggat (klicka gärna på länken och läs).
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
