Bokens skyltfönster – nya och gamla handelsvägar till läsaren var temat för årets Adam Helms seminarium som arrangerades av Stockholms universitetsbibliotek i samarbete med Förlagskunskap vid historiska institutionen. Jag har som tradition att publicera några personligt färgade nedslag från seminarier jag varit på och vill givetvis inte bryta denna vana, även om det varit ovanligt trögt denna gång.

Bokförsäljning poppis ämne

Årets ämne hade verkligen lockat folk, det var fler personer i publiken än när temat var egenutgivning respektive recensioner. De som kom prick två fick ståplats. Jag borde kanske gett någon min plats. Jag brukar verkligen gilla de här seminarierna och anteckna så att mobilbatteriet glöder. Det gjorde jag förvisso även i år men under första halvan av eftermiddagen, den del som handlade om hur böcker såldes förr samt hur böcker säljs in till Akademibokhandeln idag, var det mest sådant jag redan stött, blött och skrivit om i #författarboken. Det är visserligen skönt att det inte sades något som plötsligt omkullkastar halva bokens innehåll. Men samtidigt känns det inte lika motiverat att skriva rent mina anteckningar och jag hade gärna hört något nytt. Jag är visst aldrig nöjd :-). Andra halvan av seminariet fick jag inget riktigt grepp om så det är inte heller helt lätt att skriva något vettigt om. Stora delar av nedanstående är mina anteckningar direkt från mobilen. Om du tycker att de är lite stolpiga, hoppa till slutet där de personliga reflektionerna återkommer.

Kristina Lundblad, bokhistoria

Kristina Lundblad är lektor i bokhistoria vid Lunds universitet och höll ett anförande med ett akademiskt anslag. Hon inledde med visuell skepnad och ställde bok, det vill säga ett fysiskt föremål som sträcker ut sig i rummet, kontra litteratur, det vill säga själva innehållet, som sträcker ut sig i tiden mot varandra. En nätbokhandel visar t ex inte upp böcker utan bilder på böcker. Nu är det inget nytt med förändringar i hur en bok ser ut och visas upp. Under tre fjärdedelar av codexens existens har varken titel eller författare funnits med. Texten har börjat på rad ett. Titeln skrev man på snittet och böcker förvarades liggande. Läsaren köpte boken som lösa blad som man sedan lät binda själv (då kunde man exempelvis få alla sina böcker inbundna i läder färgat i samma färg, se den här texten om böckerna på Nynäs slott).

Bok-bandet fick betydelse på 1800-talet. Ville man veta vad boken handlade om fick man fråga bokhandlaren, om det nu fanns någon. Först på andra halvan av 1800-talet kom de första affärer som man kan gå in i öht, gäller även böcker. Man kunde innan köpa fr kringvandrande boknasare, boklådor i gamla stan, subskription eller hos tryckaren. Lanthandeln började föra populära böcker. Så att poppis böcker finns i kassan på snabbköpet är historisk t sett en tillbakagång. På 1700-talet fanns en omvittnat bra internationell bokhandel. I Gbg fanns en person som sålde böcker hemifrån på 1800-talet. Annars såldes mest böcker i gamla stan i Stockholm.

photogrid_1455084413285

Under industrialismen visar sig det lönsamt att binda in böcker i förlagsband och sälja dem färdiginbundna. Det är ungefär då skyltfönstret dyker upp för första gången.

Svenska Förläggareföreningen hade under mer än 100 år makten över den svenska bokbranschen. Exempelvis fick böcker som kostade mer än en viss summa enbart säljas via bokhandeln. 1962 var den gränsen 12 kronor. Andra fick enbart sälja billigare böcker, därav benämningen kiosklitteratur. På 1970-talet, efter att de fasta bokpriserna försvann, fick bokklubbarna ett enormt uppsving. De var föregångare till nätbokhandel.

Idag är det många som pratar om kris, det är hotet från Amazon, Bonniers monopol, e-boken… Ser man historiskt sett så har de stora förändringarna i bokbranschen berott på saker som ingen i branschen haft kontroll över. Tekniska och sociala faktorer, som skråväsendets avskaffande, förändringar i skolutbildning med mera har historiskt sett haft större betydelse för förändringar.

Sedan kom en utvikning om Lars Salvius som förla Linné. Tryckarna levde mkt på tillfällighetstryck, som begravningsskrifter. Man försökte också hitta bra texter som man kunde ge ut. Man tryckte också kapitel på subskription, allmänheten kunde teckna abonnemang och få ett kapitel i veckan. Sättningen var dyrbar då den tog tid. ”Tryckt fr stående sättning” står det i en del böcker. Då vet man att det var något som tryckts i stora upplagor. Man behöll sättningen för att kunna trycka fler upplagor.

Det fanns bokhandlare i många kommuner, ett enormt nätverk som Förläggareföreningen byggt upp. Stor stor förändring när de fasta bokpriserna försvann 1970. Förr var bokhandlarna tvungna att ha alla böcker inne under ett år. Det fick ej öppnas bokhandel på en ort om det redan fanns en och det inte ansågs finnas underlag. De behövde dock ej betala dem förrän de sålt dem. En hel av dessa saker glömmer folk bort när de vill ha tillbaka de fasta bokpriserna.

Esbjörn Knutsson, Akademibokhandeln

Esbjörn Knutsson är inköpare av skönlitteratur, pocket, historia mm. När han började fanns sex bokhandlare i hans skånska stad om det nu var Lund eller Malmö. Idag står fysisk bokhandel för ca en tredjedel av bokförsäljningen. Deras försäljning har ökat under de senaste åren. Deras stora konkurrent är nätbokhandel som är ett enormt skyltfönster som har öppet dygnet runt.

Akademibokhandeln har 120 butiker. Ett 20-tal har skyltfönster som man kan visa upp varor i. Många ligger i gallerior. De har valt att se hela ytan som ett skyltfönster. De väljer att jobba med en fokus-titel, en populär titel som ska locka in personer i butiken. Det är oftast deckare eller annan skönlitteratur. Fokustitel och grundsortimentet är centralt styrt. Sedan finns olika moduler som butiker kan välja till beroende på storlek och andra förutsättningar. I mindre butiker har Akademibokhandeln kanske 3000 titlar. Största butiken på Mäster Samuelsgatan har 30000 titlar i sortimentet. Eftersom gamla Akademibokhandel och Bokus gick back medan den sammanslagna kedjan lyckats gå plus 2014-2015 menar de att denna modell funkar för dem.

Intrycket som EK gav är att han var defensiv. Han fortsatte med att det startas många förlag hela tiden. Följande har jag antecknat.

Vi gallrar. Vi träffar förlag totalt åtta veckor per år uppdelat på tre omgångar. Lägg till att vi träffar engelska förlag. Vi köpte in  4997 nyheter förra året.

Om jag hörde rätt så sa han att det enligt Förläggareföreningen gavs ut 5000 böcker, vilket om jag nu hörde rätt bara visar hur missvisande deras statistik är, något som varit känt bland indieförfattare länge. Tror KB har siffran 10 000 istället. Skillnaden beror på att ett stort (har för mig att Harper Collins inte medlemmar) och många små förlag inte är medlemmar i Svenska Förläggareföreningen och därför inte kommer med i deras statistik.

Större delen köps in med returrätt. Returerna går generellt ner. En del förlag har säljare, andra anlitar säljbolag. Vi kan inte träffa precis vartenda förlag. Vi får i snitt 20 mejl i veckan, 10 böcker i veckan inskickade. Vi kan välja att inte ta in alls, att skicka till fyra butiker eller 120 butiker. Självklart omöjligt för oss att läsa allt men vi tar kommersiell hänsyn. Hur boken ser ut och hur distributionen ser ut spelar roll.

(Inom parentes: här skriver en egenutgivare om distribution.)

Ibland stoppar vi in böcker i fel modul. I så fall brukar någon av de 1000 anställda i butikerna snabbt hojta till. Vi kan inte sälja boken på egen hand. Det räcker inte att boken finns i bokhandeln. Till viss del kan recensioner sälja böcker men förlag och författare måste hjälpa till att sälja boken. Sociala medier är ett måste.

Vår medlemsklubb, bästa rekryteringen i svenskt näringsliv någonsin. Rikta erbjudanden baserat på köpbeteenden är planen.

Någon i publiken ifrågasatte om det inte är snedvriden konkurrens. Borde det inte vara roterande inköpare. EK var dock inte så sugen på att byta jobb :-).

En annan var nyfiken på om inköparna har fel ibland. EK nämnda ett exempel på en bok som inte sålde så bra som de hade trott ”Vi trodde mer på Hans och Amandas bok, bra titel men sålde inte så bra” (ingen aning om vilken bok han syftar på). Medan Lär dig leva inte fanns i våra butiker när den tog fart (en egenutgiven bok som sålde 130 000 ex förra året, mitt tillägg).

En till fråga handlade om livslängd, att en bok har mycket kortare livslängd hos Akademibokhandeln än på antikvariat. EK svarade att det berodde på genre. En roman är en nyhet i ett par månader, sedan kommer den i pocket.  (Men min Mitt Nice kan faktiskt stå i hyllan med reseguider i många år, så länge den uppdateras).

Kaffepaus

Under kaffepausen hann jag heja på författaren Pebbles Ambrose-Karlsson, förläggare Ewa Åkerlind och Jon Persson från Författarförbundet.

photogrid_1455084137830

Pekka Särkiniemi från Rönnells

De skulle varit två personer från Rönnells antikvariat, båda delägare i Rönnells antikvariat sedan 1998 men med olika vägar dit. Pontus Soldén fick tyvärr förhinder i sista stund så Pekka Särkiniemi fick prata själv med en lågmäld stil som gick hem bland den bokälskande publiken.

Rönnells är ett ärevördigt antikvariat som grundades 1929 av Gösta Rönnäll och fram till 1978 var ett familjeföretag. I början gick det rätt bra, de fick exempelvis mycket beställningar från det sönderbombade Europa. Länge jobbade man med kartotek. Det kunde ta fem år att få tag i en bok till en kund. På den tiden som bokrean handlade om att förlagen sålda av överskott snarare än speciella reaupplagor så handlade Rönnells ibland upp stora upplagor av vissa titlar och lagrade för framtiden för att dessa böcker skulle vara tillgängliga under en längre tid. Allt gick rätt bra fram till 1990 när Pekka började. Han minns alla krismöten. De hade och har en fantastisk lokal med fina stora skyltfönster men för stor kostym.

Att Rönnells började med författarkvällar var inget affärsmässigt beslut utan Pekka ville helt enkelt få dit sin favoritförfattare. Det var ovanligt med författarkvällar då och tidningarna skrev om det. Författare/förlag uppskattade publiciteten. De kör nuförtiden 70-80 evenemang per år. Konserter, utställningar, allt utom nycircus har de nog gjort.

Vi har haft öppet åttio timmar i sträck i samband med 80-årsjubileet. Enligt alla ekonomiska kalkyler borde vi lägga ner. Men innan dess vill vi göra allt och försöka rädda antikvariatet.

Nästa år ska nämligen hyran återigen omförhandlas och det kan innebära slutet för Rönnells. Det är inte säkert att det hjälper att de är en kulturinstitution, det innebär inte att fastighetsägaren vill subventionera deras hyra. Hade de ägt fastigheten hade de suttit i en annan sits. De är idag en institution i Stockholm. En gång i samband med ett evenemang bytte de ut skyltarna. Folk undrade vad som hänt. De är idag inte bara antikvariat och eventlokal, de har också förlag och ger ut böcker samt säljer nya titlar.

Rönnells var klart populärt bland publiken och antikvariat-delen avslutades med olika spontana förslag från publiken på hur Rönnells ska kunna tjäna pengar, bland annat genom att ta ut avgifter för event. Tyvärr kommer det alltid fler personer till gratiseventen än till de som kostar pengar.

Ett perspektiv som aldrig togs upp i samband med antikvariat är att varken förlag eller författare får något betalt när begagnade böcker byter ägare. Det är visserligen bra att fans kan hitta ens gamla böcker och varje bok som läses kan sälja andra titlar. Men det aktuella bokköpet involverar inte en krona i royalty till författaren. Med tanke på att författare numera relativt enkelt kan göra sina äldre titlar tillgängliga för köp i all evighet via print on demand eller e-bok (förutsatt att man inte skrivit på ett ruttet förlagsavtal utan sluttid eller slumpat bort sina e-boksrättigheter) så är frågan hur antikvariat ska profilera sig för att överleva? Med detta mutter nedtecknat så vill jag påpeka att jag gillar bokevent i en miljö med atmosfär och önskar att jag var bättre på att prioritera att gå på dem, även när de har entréavgift.

Torbjörn Forslid, Litteraturvetenskap

Torbjörn Forslid är professor i Litteraturvetenskap och en av sex forskare som står bakom Höstens böcker. Litterära värdeförhandlingar 2013. Det är en bok som jag tänkt bläddra i vid tillfälle men det har jag ännu inte hunnit göra. De sex litteraturvetarna ville undersöka hur värde skapas.

Mina anteckningar börjar här anta en något svajig kvalitet. Just slukhålet kvalitet tror jag att de ville undvika och försökte istället dela in böcker i komplex och mindre komplex litteratur. Eller möjligen tvärtom. Förr var det hur som helst ett par personer som bestämde en boks värde, idag finns det fler aktörer, plus utmaningarna digitalisering och medialisering.

De valde 20 romaner från bokhösten 2013. De försökte få till en blandning av debutanter, etablerade men inte storsäljande författare samt kända författare med starka varumärken. De valde också olika förlag men enbart sådana av någorlunda storlek då de ville att böckerna skulle få recensioner så att de hade något att studera. Dessa 20 valdes ut ur – ja vaddå – TF tog upp detta med svårigheten att få fram tillförlitlig statistik. Enligt Förläggareföreningen gavs det ut 300 romaner under perioden men KB fick in 1200 plikt-titlar.

Olika aktörer fokuserar på olika värden, som ekonomiskt, socialt, emotionellt, stil- och form, kunskaps värde. Ett exempel från Gleerups. De har sex stycken topplistor. Enormt stora ytor som används för att berätta att andra läser denna bok. Detta är ett exempel på socialt värde.

Ett av deras resultat är vad de kallar det nya litterära mellanområdet. Högkultur sprids på ett sätt som man inte hade anat. Typ Jane Austen, Kafka och Nobelpristagare. Den andra är det omvända. Att det som förr var kiosk-litteratur idag har betydligt högre status än förr. Både litterär status och möjlighet att tjäna pengar. Resultatet är att många aktörer vill röra sig mot det segmentet.

Debutanter. Nyförhandling. Hur bokomslagen ser ut är mkt viktigt.

Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande kom med i deras urval av en slump. De var mycket nöjda med det då den boken var med om vad de kallar en markant omförhandling. Hennes tidigare böcker hade sålt under 1000. Hon var en etablerad skribent med hög status. Litterär. Ingen trodde väl att Egenmäktigt förfarande skulle göra henne till stjärnförfattare.

Efter ett halvår är de flesta överens om en boks värde. Vi följer en bok. Författaren säger ”min bok är x”, kritikerna säger ” det är ingen invandrarroman men språket är fantastiskt ” sedan kommer bloggarna och säger ”värdelös t språk men intressant beskrivning”. Bloggarna skrev ofta i opposition till  kritikerna som kanske hade läst intervjuer med författaren.

Panelsamtal

Första diskussionsfrågan handlar om vi är på väg att få en mer blandad bokflod eller om den är mer homogen.

KL: Fanns många olika bokkulturer även förr, arbetarrörelsen, med flera gav ut böcker. Idag mer homogent, allt går ut på pengar. Håller ni med?
PS: Vi är ju också ett förlag. Förr fick vi mer recensioner.
EK: avböjde svara
TF: Både ock. Idag går det att hitta community på nätet där man kan diskutera med andra läsare, sådant fanns inte förr.

Pebbles: Mitt eget köpmönster ser ut så här, när jag ska handla till mig själv köper jag i nätbutik men när jag ska köpa en present handlar jag i bokhandel. Är detta vanligt?

EK: vi har särskilt satsat på att lyfta fram boken som present. Jag gissar att vet man vad man vill ha är det ju dumt att inte köpa den på nätet men lättare få avslut i en bokhandel.

TF: brittisk studie 60% av 1000 som intervjuades utanför butik hade köpt boken till sig själva.

photogrid_1455084372662

TF: Alla recensenter är stöpta i samma form, alla har läst littvet. Idag kommer fler röster fram med folk som har annorlunda bakgrund.

Någon ville prata om Adlbris nya fysiska butik.

EK: 2008 när vi gjorde om hur vi köpte in böcker. Då hittade vi 30000 titlar på Mäster Samuelsgatan som inte hade sålt ett enda exemplar på tre år. Det funkar givetvis inte.

E känner sig inte oroad av Adlibris fysiska bok där det finns topplisteböcker till nätpriser. Men om kunderna blir vana vid denna prisnivån så får vi slå igen många av våra böcker.
Någon ville göra en jämförelse med vin och att det finns stora prisskillnader. Vid detta laget längtade jag hem och lyssnade inte så noga.
Enligt E så går det ej för förlag att hyra hyllplats hos dem. Något som förekommer i USA. et händer i USA tydligen enligt en person i publiken.

Den obligatoriska egenutgivningsfrågan

Sedan kom den obligatoriska frågan om egenutgivning och som vanligt nämndes Type & Tell i sammanhanget. Bonniers har verkligen lyckats väl med att få den svenska bokbranschen att uppmärksamma deras satsning för så fort egenutgivning nämns så handlar det om att Bonniers gudbevars har startat en tjänst för att få ta del av den lukrativa egenutgivningsmarknaden. Om folk hade en annan läsdiet skulle de kanske notera att att det stora med egenutgivning inte är att Type & Tell gett ut ett dussin böcker utan att förra året var det första gången en print-on-demand-bok toppade Amazons försäljningslista och författaren till den var svensk (Carl-Johan Forssén Ehrlin) eller att det i USA spenderas fler dollar på Amazon på egenutgivna e-böcker än på e-böcker från de stora förlagen. Åter till mitt referat.

EK: Ja det händer att vi tar in egenutgivna böcker men det är inte särskilt vanligt. Om du suttit på din kammare och skrivit dina memoarer och du är okänd så kommer du inte att få någon media och du kommer inte att sälja. Du vet nog inget om distribution. Det finns nog en del författare som tror att de kan tjäna mer som egenutgivare men jag tror att pendeln kommer att slå tillbaka.

TF: Vi tror att egenutgivning är farmarlaget.

Vettigaste kommentaren enligt undertecknad kom från KL som påpekade att förläggaryrket är rätt ungt och förändras hela tiden. Att försörja sig som förläggare är något som bara funnits en kort tid och på sikt kommer arbetsuppgifterna troligen att ändras. Bli mer marknadsorienterade.

PS från Rönnells la till ett perspektiv som även jag brukar ta upp när jag ledsnar på den snäva bilden av egenutgivning. Som egenutgivare kan du även välja att ge ut en bok på ett sätt som inget kommersiellt förlag skulle göra. Han nämnde en person som jag tyvärr missade namnet på men som gav ut om det nu var handgjorda eller i varje fall särskilt exklusiva böcker. Tror han sa att han sålde dessa unika exemplar för typ 1000 kr styck.

Bokrecensioner säljer inte böcker

Jag skrev överst att mycket av det som togs upp är sådan branschkunskap som jag bedömt är väsentlig för författare att känna till och därför har tagit med i #författarboken. Det viktigaste som sades under eftermiddagen för min del stod Esbjörn Knutsson för. Han sa att det inte är något direkt samband mellan recensioner och bokförsäljning. Ibland kan de se att en recension i DN boklördag innebär att folk springer till bokhandeln för att köpa boken och ibland märker de ingen effekt överhuvudtaget. Orsaken till att detta var dagens viktigaste uttalande för mig är att det bekräftar något jag haft på känn efter att ha samlat erfarenheter från författarkollegor i några år. Men det är en sak att säga”jag tror att det är så här baserat på ett antal enskilda exempel som jag hört eller läst mig till” och ”en centralt placerad person på Akademibokhandeln säger att detta är deras erfarenhet”.

Han sa också att han trodde att bokbloggarnas betydelse är överskattad. Vilket de kanske är i vissa kretsar. Det är dock inte detsamma som att de är betydelselösa, något jag strax ska komma till. Han la till att de i Akademibokhandeln inte märker någon försäljningsökning som de kan koppla till bokbloggar och gjorde tolkningen att om man läser något online och blir sugen på att läsa boken så stänger man knappast ner datorn och knatar iväg till närmaste bokhandel utan man klickar sig till nätbokhandeln. En analys jag delar, alla rutinerade bokbloggare har dessutom länkar till de stora nätbokhandlarna. Jag tror dock att han gör ett tankefel, eller snarare sitter fast i den traditionella modellen där en stor recension i DN och några tevesoffor leder till en stor och momentan efterfrågan på boken. Medan i den digitala värld som vi indieförfattare rör oss i handlar det om att samla många omnämnanden under en lång tid. Det där blogginlägget ligger kvar och kan läsas under flera år. Vi jobbar med marknadsföringsmaraton snarare än ett lanseringsvulkan.

På tal om maraton så är det när jag kommit hit läggdags för länge sedan. Imorgon ska jag lägga till en bild eller två och publicera innan jag åker till Uppsala på ett seminarium i ett helt annat ämne. Om du haft nytta av mina något fluffiga anteckningar dela med dig av dem till en kompis. Var du på plats och uppfattade något jag missade? Skriv gärna en kommentar!

Edit: Enligt Johan Zillén på Akademibokhandeln Center Syd (som har 8432 titlar i lager) stämmer inte siffrorna som jag skrivit ovan angående Akademibokhandelsn sortiment. Enligt Johan har snittbutiken 8-10 tusen titlar, stora Mäster Samuelsgatan över 70 t (har legat på närmare 100 t). Allra allra minsta butiken (Hornstull) har grundsort på 5500 titlar.

Referat: Bokens skyltfönster #Helms16
Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.


Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.


Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.


Taggar:                                     

2 reaktion på “Referat: Bokens skyltfönster #Helms16

  • 10 februari 2016 kl. 16:48
    Permalänk

    Så mycket fokus på bokhistoria när skiftet till den digitala världen medför så många nutida och framtida konsekvenser?

    Svar
    • 10 februari 2016 kl. 17:13
      Permalänk

      Att en så stor del av mitt referat ägnas åt bokhistoria beror nog på mitt historiska intresse och att det låg först i programmet medan jag var piggast att anteckna. Jag tror dessutom att det är nyttigt att ibland titta bakåt för att kunna se framåt. Jag tycker att bokhistorikern bidrog med ett par intressanta perspektiv.
      1) Fasta bokpriser nämns ibland som lösningen på bokbranschens alla problem. Då kan det vara intressant att minnas att på den tiden vi hade fasta bokpriser liknade bokförsäljningen Systembolaget. Monopol.
      2) De stora förändringarna i bokbranschen har historiskt sett berott på faktorer utanför branschens. Det är inte Amazon som kommer stå för nästa stora omvälvning.
      3) Förläggaryrket som det ser ut idag är ungt. Det kommer att förändras. Jag lyfter i #författarboken fram en teori att framtidens förläggare kanske är en mentor för indieförfattare. En som bidrar med nätverk och kunskaper istället för pengar och distribution.

      Med detta sagt så saknade jag massor av perspektiv om man ska belysa bokens skyltfönster. Den digitala utvecklingen är bara en. Var fanns författaren i det hela? Och pengarna?

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *