Jag ramlade in i en debatt på twitter med ett gäng praokramare och då 140 tecken har sina begränsningar blir det ett blogginlägg om varför man gott kan skrota prao. På förekommen anledning ska jag inleda med att nämna att jag sedan 1992 i olika former varit engagerad i att inspirera elever att välja en naturvetenskaplig eller teknisk karriär. Jag har både varit utförare av projekt, agerat expert samt finansierat projekt. Jag anser därför att jag idag har jag en hyfsad kännedom om vilka arbetsmetoder som ger resultat.

Och jag säger att prao är ett av de minst effektiva metoderna, i förhållande till resursåtgång. Det betyder inte att prao inte har sina förtjänster, bara att samma effekt går att uppnås på så mycket mer effektiva och bättre sätt.

syfte med prao

Syftet med prao, praktiskt arbetslivsorientering, är att ge eleverna en bild av arbetslivet. Hur är det att jobba? Hur funkar det med fikaraster, flextid och ansvar? Hur ser det ut på en arbetsplats? Vad gör folk?

Dessutom är det en fördel om eleverna under sin skolgång får erfarenheter som gör att de kan välja en utbildning som är rätt för dem. Gärna en utbildning som leder till ett jobb med hög lön, eftersom höga löner betyder potentiellt höga skatteintäkter och en chans att vi 70-talister kan gå i pension före 80 års ålder.

Kort sagt, jag och många med mig vill att elever, förutom att se en arbetsplats, också får med sig något om vad olika yrken innebär på riktigt och inte glorifierade på teve. Låt oss säga arbetsledaren på bygget, akutsköterskan, beräkningsingenjören, civilekonomen, energirådgivare, entreprenören, biomedicinska analytikern, affärsjuristen, inredaren, politiske sekreteraren, polisen, forskaren och systemutvecklaren.

praoverklighet

Var får eleverna då göra prao? Ja de som har en mamma eller pappa som är chef någonstans får göra prao på förälderns jobb. Det kanske är bra på alla sätt, men är det inte möjligt att eleven redan hälsat på mammas/pappas jobb ändå? I annat fall är det hög tid. Ta med klasskamraterna på samma gång.

De andra i klassen, de utan chefsföräldrar, får själva gå runt till 20 livsmedelsbutiker eller lita på platser som anmäls till någon prao-förmedling. Det finns alltid en del arbetsplatser som anmäler prao-platser frivilligt. Några gör det för att ta sitt samhällsansvar, all heder åt dem! Sedan finns det några som utnyttjar gratis och okvalificerad arbetskraft. Vill inte låta överlägsen och se ner på den typen av arbetslivserfarenhet, den kan ju vara studiemotiverande, men den erfarenheten skulle eleverna kunna få genom att jobba extra på Peppes pizza på helgerna mot monetär ersättning.

Så för en ordinär skolklass så kanske ett par elever blir utnyttjade som gratis arbetskraft, några får fika med mamma eller pappa i en vecka och några får faktiskt bra erfarenheter. Är ni nöjda med det utfallet? Det är inte jag, jag vill att hela klassen får uppleva en arbetsplats. Eller varför inte flera, så de har något att jämföra med?

prao sett med företagsglasögon

– Nästa vecka kommer en dotter till en superhög chef, du måste fixa en prao-plats åt henne!
– Hur då, trolla med knäna? Vi har inga prao-platser. Hon är för ung för att vistas i 95% av våra lokaler. Det som återstår är postrundan och de har redan prao, städ är ju outsourcat.
– Du får fixa det bara.
– Ska jag ta ledigt en vecka för att gulla med EN dotter till super-duper-chef?
– Självklart inte, ordna en prao-plats.

Ok, det där var påhittat och tillspetsat. Men jag lovar att någon log igenkännande. Ur företagsperspektiv är prao förlegat. Tiden när man kunde sätta en skruvmejsel i handen på en elev och de fick hoppa in på bandet är förbi. Arbetsmiljöreglerna sätter stopp för många potentiella praoplatser.

Hand upp alla som ägnar en stor del av en ordinär arbetsdag åt: läsa och skriva mejl, sitta i telefonmöten och skriva på dokument fulla med intern jargong. Kryddat med en och annan tjänsteresa. Vad gör ni med era praoelever för att de ska känna sig delaktiga och behövda? Alla undersökningar om ungdomar, oavsett vilken bokstavsbeteckning som används, brukar nämna att de vill göra nytta. Kunna påverka.

bättre alternativ än prao

Ett företag som ville ta sitt samhällsansvar på ett vettigt sätt ordnade prao-slingor under de veckor kommunens skolor hade prao. Tio elever i en grupp fick ett ordnat program. Ena dagen gjorde de studiebesök i en del av verksamheten, en dag städade de papper i ett förråd, en tredje dag fick de studiebesök på en annan del och sista dagen experimenterade de i företagets särskilda skollaboratorium. Fem handledare avsatte alltså en arbetsdag var åt tio elever istället för att en handledare avsatte en arbetsvecka till en elev. Skitsmart. Eleverna fick aktiviteter avpassade till dem och företaget kunde stolt skriva i sitt årsredovisning att de hade CSR-aktiviteter, utan något egentligt produktionsbortfall.

Bra hanterat alltså, med de givna förutsättningarna. Kanske skulle det vara ännu bättre om eleverna istället för en vecka en gång under skolgången, fick chansen att besöka företaget, eller flera företag kontinuerligt. Få en chans koppla ihop sina erfarenheter från arbetslivet, med skolans undervisning. Västsvenska handelskammaren driver ett projekt i den riktningen, Handslaget. Under tre år samarbetar en skolklass och ett företag.

Det jag framförallt gillar med det projektet är dess långsiktighet. För det finns inga quick-fix eller korta smarta projekt för att ge ungdomar en bild av arbetslivet, förebilder och erfarenheter som kan hjälpa dem i deras studie- och karriärval. Det är en lång process.

Många av yrkena jag räknade upp ovan är inte möjliga för elever att delta i aktivt i skarpt läge. Att bara gå med och skugga uppfyller heller inte elevernas behov av att få göra saker ”på riktigt”. Ett alternativ är olika rollspel. Riktiga sjuksköterskor som låter eleverna få praktisera en dag på en fejkad akutmottagning, eller byggarbetsplats eller kontor av olika sorter. Kombinerat med chans att i smågrupper få träffa och prata med olika yrkesutövare. Få besöka arbetsplatser som ställts i ordning (sekretessmaterial och farliga ämnen bortplockade för att uppfylla både arbetsmiljökrav och företagets behov). Under hela skolgången.

Exemplen jag tar upp är inte billiga att genomföra de heller. De kostar både tid och eftertanke. Men de ger bra utfall och framförallt involverar de hela klassen, inte bara de med föräldrar med kontakter.

debattera inte om prao/inte prao utan börja från noll

Hela den här debatten började med att Christina Stielli läst att företagarna i Stockholm vill skrota prao eftersom det enligt dem kostar deras medlemmar 88 miljoner kronor i nedlagd arbetstid. Man kan skälla på kortsiktiga företagare som inte vill ta sitt samhällsansvar (och som missat att detta är viktigt för att trygga framtidens pensioner) och kräva att de minsann ska ställa upp med prao-platser så som de är utformade idag.

Men jag väljer att se detta som en signal att ta på allvar, det är verkligen hög tid att skrota prao och införa aktiviteter som är smarta, effektiva och ger alla elever en chans att få en uppfattning om arbetslivet.

Kristina Svensson
Skrota PRAO – svar till praokramarna
Märkt på:            

7 reaktion på “Skrota PRAO – svar till praokramarna

    • 28 oktober 2011 kl. 18:49
      Permalänk

      Tack Eva! Verkligt roligt med positiv respons i detta ämne.

      Svar
  • 28 oktober 2011 kl. 19:27
    Permalänk

    Fantastiskt bra förslag på ersättning av praon också!! Me LIKE!

    Svar
    • 28 oktober 2011 kl. 19:42
      Permalänk

      Tack igen! Ja jag kan inte ta åt mig äran av att ha uppfunnit någon av dem, men det hindrar mig inte från att gilla dem, fundera på hur de kan vidareutvecklas och sprida dem vidare.

      Svar
  • 28 oktober 2011 kl. 22:03
    Permalänk

    Det ska du ta åt dig äran för!!!!! :D

    Svar
  • 1 november 2011 kl. 19:41
    Permalänk

    Snubblade över din blogg och fann något som jag tycker är en viktig frågeställning. Inte minst i skenet av dagens ungdomsarbetslöshet där många inte finner en meningsfull sysselsättning inom områden som de själva vurmar för. En bra praktikverksamhet skulle kankse kunna vara ett medel för att ge dagens ungdomar en mer realistiks bild av vad som är möjligt.
    Kul att någon funderar på att förändra ett system som kanske börjar att bli omodernt och inte hänga med i en föränderlig värld.
    Har själv varit med och testat motsvarigheten ”slingor” med mycket gott resultat.

    Vi bör bort från att sysselsätta eleverna till att ge värdefull erfarenhet och information för framtida yrkesval och en bättre kunskap om yrkeslivet villkor. Stå på dig !

    Svar
    • 15 november 2011 kl. 17:38
      Permalänk

      Stort tack Tompa! Härligt att höra att det är fler som funderar i nya banor när det gäller pusslet med å ena sidan ungdomsarbetslöshet och å andra sidan en befolkningspyramid där de yngre är en bristvara. Fler ungdomar måste ut i arbetslivet, och de måste få en bild tidigt av vilka jobb som finns, inte ”förvaras” i två veckor!

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.