I flera år har jag utbrutit att årets bokmässa är den roligaste någonsin (möjligen med undantag för 2014 års version då jag var så trött att jag grät på slutet). I år säger jag nja, trots att jag haft fler titlar till försäljning på mässan än någonsin tidigare (fem) och jag har fått mycket beröm av läsare. Jag har fått höra att jag skriver de bästa författarhandböckerna, att mina böcker är bra strukturerade och att de är lättlästa även för personer som har dyslexi. Jag har för första gången träffat en läsare vars namn jag känner igen då hon är flitiga att gilla allt jag delar i sociala medier och en annan som berättade att hon kastar sig på biblioteket så fort jag släpper en ny titel. Sådant beröm suger jag såklart i mig som en svamp. Tack ska ni ha!

Trasig fot fixar inte mässgolvet

Om jag ska utnämna huvudorsaken till min bristande entusiasm för årets mässa så är det kombinationen mässgolvet och min vänsterfot. Det stenhårda mässgolvet är elakt mot friska fötter och för en halvtrasig fot är det rena döden. Foten blev överansträngd under en av sommarens vandringar och har ännu inte läkt. Detta betyder att jag var tvungen att ransonera hur mycket jag gick runt på mässan i år. Vilket gjorde att jag fick skippa mina sedvanliga utflykter i utkanterna av mässgolvet där jag brukar hitta det udda och annorlunda. Att böka runt i mitten har aldrig lockat mig.

Foten gjorde också att jag var tvungen att ransonera hur mycket jag bar på. Den obligatoriska vattenflaskan utgick och jag fick köpa vatten á 30 kr flaskan när jag blev törstig. Att köpa böcker var också helt uteslutet. Jag fick även tacka nej till personer som ville ge mig böcker. Man kan faktiskt bli nedstämd för mindre än en fot som värker och halva idén med mässan är väl att man ska komma hem med fler böcker än man gick dit med?

Rolig mässa kräver förberedelser

När jag skulle klä mig för att gå till mässan på fredagen slog det mig att jag inte köpt en enda klänning inför årets Bokmässa. Inte heller har jag tryckt några aktuella visitkort, klippt håret eller bokat några möten. Jag tror knappt att jag berättat att jag skulle dit. Och jag hade inte ett enda exemplar av Författarboken att ta med för de som ville köpa ett signerat exemplar av den.

Jag var helt enkelt uselt förberedd. Mina tankar har varit helt på andra håll på sistone och jag gick dit mest till mässan för att jag visste att det var Kim M Kimselius sista mässa. Det var alltså sista chansen för de tre hattarna att ses på mässan. Nu blev det ett möte utan hattar. Den hatt jag köpt särskilt för detta ändamål gick inte att frakta på grund av vädret och de hattar jag tog med istället dög inte.

Om jag ska gå på mässan fler år, vilket jag ju ska, fast kanske inte nödvändigtvis varje år, så ska jag se till att jag förbereder mig bättre. Framförallt var det flera som frågade varför jag inte hade några scenframträdanden. Med tanke på att jag älskar att stå på scen och har ganska mycket kunskap att bidra med, så kan man verkligen fråga sig varför.

Sammanfattningen är att för att ha en riktigt rolig mässa krävs vissa förberedelser. Med tanke på hur lite jag gjort inför årets mässa är det helt fantastiskt vad mycket jag fick ut av den!

Dagliga blogginlägg

Det var inte alls meningen att jag skulle lägga tid på att blogga från Bokmässan, men jag kom på att jag hellre ville ha min dokumentation i egna kanaler, än i kanaler med andra ägare. Därför sammanfattade jag varje dag sådant jag publicerat, eller tänkt publicera, i olika sociala medier. Klicka på länkarna om du vill läsa mina blogginlägg.

Under onsdagen var jag på plats när de sista montrarna byggdes och noterade att svart var årets monterfärg. Jag träffade Kim och Lennart för att signera de tre titlarna i 10-serien från Tre hattar. En tjugoårig epok går i graven när det nu var Kims sista bokmässa. Kim var så rar att jag fick ett utställarkort av henne. Det gjorde att jag kunde gå in och ut som jag ville. Önskar att foten tillåtit mig att utnyttja det mer.

Torsdagen är traditionellt den stora mingeldagen. I år med ett litet annat upplägg då egna bag-in-box var portade. Det innebar att det var färre utställare som hade mingel, större trängsel och helt omöjligt att få tag i ett glas vatten. Jag hann med tre mingel med en del förflyttningar emellan. Bilden med trion reseförfattare är från det ena minglet. Precis samma gäng tog nästan samma bild 2015.

På fredagen insåg jag att bästa sättet att överleva mässan med hälsa och ekonomi i behåll är att hålla till i baren. Jag hade en både avslappnad och trevlig eftermiddag. Tack alla som gjorde sig ärende förbi, eller som stannade till och hejade.

Lördagen irrade jag runt lite, väntade på ett par personer jag lovat att träffa och förkovrade mig lite i den stora pappersfrågan. Jag åt även lunch med Kim och Lennart samt mötte en del andra bekanta.

Söndagen ägnade jag mig åt att sammanfatta mässan, packa och skriva på nästa manus. Jag är verkligen peppad att bli klar med nästa manus. Jag känner att jag har koll på det som är väsentligt, vilket är mitt skrivande och mina läsare. Men jag orkar faktiskt inte bry mig så mycket om vad andra (resten av branschen) sysslar med. Skål och på återseende!

Reflektioner från Bokmässan 2018
Kristina Svensson
Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.

Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.
Taggar:         

En reaktion på “Reflektioner från Bokmässan 2018

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.