Förlagsboken ger ett historiskt perspektiv på bokbranschen

Titta här vad jag hittade på biblioteket: 333 sidor gediget uppslagsverk i ämnet förlagskunskap! (Här skulle det varit en bild på boken men i den allmänna stressen lyckades jag visst lämna tillbaka boken utan att knäppa Bilden).

Förlagsboken är utgiven 2001 av Ordfront och Svenska Förläggareföreningen och har därmed några år på nacken idag. Den erbjuder dock intressant läsning, särskilt för att få en historisk förståelse för bokbranschen.

Kulturkrock nummer ett

Jag ska börja med min första observation som eventuellt säger mer om mig än om boken. När jag hittade boken i en hylla på Kulturhuset i Stockholm var min första åtgärd att bläddra till innehållsförteckningen för att se hitta till kapitlet om marknadsföring av böcker. För mig är det den stora punkten i en bokutgivning. Av 333 sidor har 25 sidor rubriken “Marknadsföring, distribution och försäljning”. Själva marknadsföringsbiten kan sammanfattas i att när boken är klar efter konstens alla regler så ber man marknadsavdelningen skicka ut ett pressmeddelande.

Hela biten med att arbeta med sitt varumärke, bygga en publik, samla e-postadresser, sökordsoptimering, content marketing, story telling, laborera med prissättning, hitta nya försäljningskanaler och så vidare – sådant som egenutgivare anno 2014 brottas med – lyser helt med sin frånvaro.

Marknadsföringskapitlet inleds så här.

När börjar marknadsföringen av boken?

Den börjar redan när föräldern läser högt för sitt lilla barn; fantasi och känsloliv får näring i stimulansen av den intellektuella aktivitet som själva läsandet utgör.

Det står mer om typsnitt och sättning av böcker än om hur de ska säljas. Jag vill inte göra mig lustig över Förlagsboken, det är den alldeles för välskriven för men jag drabbades av kulturkrock. En anledning är såklart att det har hänt mycket på de senaste femton åren. Det lustiga är att när e-böcker beskrivs känns boken nästan modern.

Boken som kulturbärare

Tidigare i våras deltog jag i Författarförbundets årsmöte och en anteckning jag gjorde var uttrycket “boken som kulturbärare”. Jag kommer inte exakt ihåg hur ordförande uttryckte sig men det var något om litteraturen som kulturbärare och ett sätt att utforska vad det är att vara människa. Det är rätt långt från boken som en billig produkt som ska förpackas och säljas så effektivt som möjligt. Vet egentligen inte riktigt vad jag vill få fram med detta mer än att jag tror det är nyttigt att ibland utsätta sig för kulturkrockar och se saker ur andra vinklar.

Grundligt om papper, sättning och tryck

Förutom att Förlagsboken ger ett bra historiskt perspektiv så innehåller den verkligen allt om hur en idé ska bli till en färdig bok eller bokutgivning från ax till limpa (ett uttryck som jag nu hittat i baksidestexten på tre böcker i ämnet). Förlagsboken går grundligt igenom alla detaljer i att förbereda ett manus för tryck. Olika färgsystem, hur formgivaren kan laborera med den vita ytan och skillnader på olika papper. Där finns information om upphandling av tryckeri, upphovsrätt och kalkyler för bokutgivning. Just de sistnämnda är visserligen lite föråldrade men oj vad mycket som finns samlat på de 333 sidorna.

När jag snabbläste boken var det en hel del som jag tänkte “det där behöver jag inte kunna, det där överlåter jag till experter istället” men den här boken är antagligen tänkt som kurslitteratur för de som ska bli experter i just detta, att producera väl utgivna pappersböcker. Att jag nämner detta beror på att jag på senaste tiden funderat en del på förläggarrollen i framtiden och en idé är att den är som mentor för egenutgivare eller indieförfattare.

Boken finns fortfarande till försäljning hos nätbokhandeln till ett billigt pris.