Bokomslaget som nästan blåste bort

Enligt vår projektplan skulle bokomslaget till Förverkliga din bokdröm göras klart i april. Vi hade också en plan för hur det skulle se ut. Vi som skrivit den skulle givetvis pryda förstasidan, men vi skulle inte sitta var som helst utan i en miljö som signalerade lust och glädje: på klippor vid havet. Blå oändlig horisont – perfekt som neutral bakgrund för att skriva boktiteln på.

Vi bokade in en dag när vi skulle träffas och jag förberedde mig med ett besök hos frisören. Den planerade dagen kom och givetvis ösregnade det. Ingen ko på isen tänkte vi, vi tar en annan dag. Sedan försvann jag iväg till Antibes och veckorna gick. Hur svårt ska det vara att få två personer att befinna sig på samma klippa med solsken? Väldigt svårt visade det sig. De senaste veckorna har nervositeten stigit i takt med att regnet öst ner. Tiden var på väg rinna ut för jag har en ny biljett till Antibes bokad och boken ska på en alldeles egen resa till tryckeriet.

Så i morse vaknade vi till blå himmel. Wow! Medan Joanna Björkqvist handlade jordgubbar slängde jag ner alla rosa kläder jag äger i en stor väska och åkte söderut. Istället för nyklippt hår blev det den glamorösa tillplattat-under-svettig-cykelhjälm-frisyren, men det var nu eller aldrig. När vi packat in oss och all rekvisita i Joannas bil kom vi på: vart ska vi åka egentligen?

De klippor som var lämpligt folktomma i april är inte lika tillmötesgående ödsliga mitt i sommaren. När vi passerade infarten till Fjärås sa jag – vad sägs om Tjolöholm? Där finns både hav och kortklippt gräs. Sagt och gjort. Vi hade inte släpat våra prylar särskilt långt innan jag insåg att jag borde packat alla böcker i något annat än en kasse med snören till handtag. Aj!

På väg mot havet testade vi ett par olika ställen. Kanske den här trappan? Jag kan sitta här och skriva på min rosa datorn. Nja, sitta på blöt mossa och ha brännässlor i bild – kanske inte?

Här då? Visserligen mitt i en motorväg för myror men lite får man offra för konsten. Men stenarna för mer tankarna till fängelse än frihet.

Men om jag klättrar upp i det här trädet med mina champagneglas då? Det syns kanske inte så bra i bilden men jag gick runt och balanserade på två glas fyllda med bubbel medan vi letade efter det perfekta fotostället. Joanna hade i sin tur ett stort stativ. Bra sätt att väcka uppmärksamhet och få många glada tillrop på.

Ja! En bänk att sitta på. I halvskugga, vilket ger betydligt behagligare ljus i bilden än direkt solljus. Dessutom blåste det aningen mindre här än vid havet. Bara att börja packa upp vår rekvisita.

Mindre är dock ett relativt begrepp. Håren flög åt alla håll i blåsten. Jag fick resolut peta fast mitt långa bakom öronen men Joanna som skulle springa fram och åter och fixa med kameran, hennes hår levde sitt eget liv. Runt hälften av bilderna fick vi slänga för att Joannas hår blåste rakt i ansiktet på henne. Ytterligare några åkte i sophinken för att det gick folk bakom eller för att vi blundade. Vi tror och hoppas dock att vi fått till en bild som faktiskt funkar, exakt vilken avslöjar vi inte riktigt ännu men några ledtrådar finns hos Joanna.

Jordgubbarna? Ja de smakade underbart!