Jag har köpt en ny mobil! Inte för att den gamla sonyericsson var särskilt gammal utan för att den var usel. Sedan dag ett har den haft egenheten att starta om vid de mest olägliga tillfällen. Mitt i viktiga samtal, precis när man ska visa sin sms-biljett för biljettkontrollanter eller när man desperat försöker hitta sin destination med hjälp av google maps + GPS (och redan var aningen sen). Till slut var måttet rågat.
Jag köpte en HTC Desire. Jag hade bråttom, min bror har en sådan och han är känd som mannen som gör ordentlig research före alla inköp. Efter en timme i min ägo var den fullt upp- och ihopkopplad med facebook. I kalendern ligger alla (bara) FB-vänners födelsedagar, i adressboken har alla kontakter foto och e-postadress (lite tunnare med telefonnummer) och som bakgrundsbild har jag en bild ur ett av mina egna FB-album. Givetvis är FBs nyhetsflöde hela tiden uppdaterat.
Riktigt lika framgångsrik har jag inte varit med det jag framförallt använde den gamla mobilen till: skicka sms. Sedan kräver den nya mobilen laddning om möjligt ännu oftare än den gamla. Vilket får mig att minnas min allra första mobil. Det var en stor klunsig Ericsson med mjuk antenn som man fällde ut. Jag hade ärvt den av mamma när hon köpte en nyare modell och jag var extremt stolt över den. Vasaloppet 1995 var den med. Jag kommer ihåg teve-kommentatorernas, tror det var Blomqvist och Hård, fascination när jag stannade, plockade fram mobilen och ringde ett samtal – mitt under loppet (just de bilderna var med i vinjetten under ett par år efteråt). Vad jag skulle komma fram till är att för att kunna ha på telefonen under hela loppet hade jag packat med ett extra batteri.
Nu var jag inte raskast i stan mellan Sälen och Mora men ändå. De följande mobilerna (nokior) köptes på kriterierna vikt och batterikapacitet. Vill minnas en modell som jag laddade max en gång i veckan. Det var då när man chattade i ICQ, när sökmotorerna fortfarande toppade mest besökta sidor och man behöll för sig själv vad man ätit till frukost. I stort sätt är jag förtjust i utvecklingen. Jag gillar stor färgskärm, att kunna skicka bilder från provhytten till smakråd och att jag alltid kan kolla min e-post. Men nu är det dags att batterikapaciteten kommer i fokus igen. Tre dygn utan elkontakt är väl inte för mycket begärt?
Nu ska jag lägga ut en länk på FB till detta blogginlägg.
Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.
- Dansant, otroliga foton, rolig! – finfina ord om mina böcker - 7 april 2024
- Ett år runt Antibes april: Château d’Anglais i Nice - 1 april 2024
- Ett år runt Antibes mars: Murarna i pastellfärg - 1 mars 2024
Pingback:5 skäl till att jag gillar min SonyXperia Z - Tomatsallad