Röda löv, krispiga dagar, morgondimma, långa promenader och så sitta ute under en filt och dricka kaffe i höstsolen. Hösten är här och det tycker jag är mysigt. September betyder bokmässa och även om jag deppar lite över att inte
Hösten är här; regnet hänger i luften, stearinljussäsongen har börjat och det är långbyxväder. Det känns extra svalt för mig som just återvänt till Sverige efter en månad i Antibes. Tyvärr utan färdigt bokmanus vilket var mitt mål.
Morgondimman över Tänndalssjön fångade jag halv sex på morgonen för fyra år sedan. Jag letade fram just den bilden för idag längtar jag dit. Det spelar ingen roll hur mycket jag såg fram emot att åka till Antibes i april, nu börjar jag bli ganska mätt på croissanter och har lust att plocka hjortron. Min senaste krönika till Mölndals-Posten handlade om detta, att längta någon annanstans än där man är kontra att njuta av nuet.
Det är första september idag och jag har lust att skrika. Inte för att det är september som så, september är min favoritmånad: klar luft, vackra höstdagar och långa skogspromenader. Men att ytterligare en månad har gått stressar mig, vilka resultat har jag att visa världen? Tja, jo, om jag summerar så har jag faktiskt gjort en hel del, men det viktigaste, Antibes-boken, är inte i närheten av klar.