I september bjuder fjällen på glödande höstfärger, morgondimma och kanske även den allra första snön. Därmed är det den bästa tiden i Härjedalsfjällen om man gillar att fotografera. En extra bonus är att myggen och bromsarna är puts väck så man kan stå stilla en stund utan att bli uppäten och i lugn och ro fotografera en vacker vy.
Att jag trivs i skogar är ingen nyhet. Risveden utanför Alingås är en favorit, en magisk skog med riktigt mjuk mossa.
Jag log en smula när jag vände blad i kalendern för att se vad jag lagt som månadens bild i september. Vad låg där om inte Brahehus? Ruinen jag fotat så många gånger när jag kört mellan Stockholm och Göteborg. Jag har så många bilder därifrån att det blev ett collage i Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.
Anders-sjö-å-fallet är ett av de mer tungvrickande namnen jag känner till. Det är lätt att glömma någon del på mitten. Själva vattenfallet hör till de platser jag försökt fota vid olika årstider. För närvarande är detta mitt bästa försök, men jag längtar efter en chans att utöka min kollektion.
Har man en blogg som heter Tomatsallad, är flitig tomatodlare och gillar att handla på franska marknader så är ju en marknadsbild med tomater given i en kalender. Den här bilden är från Bandol och på bilden finns flera av mina favoritsorter.
Dahlior är fantastiska; färgstarka och fenomenalt iögonfallande. De fastnar därför gärna på minneskortet. Den här har jag fångat på Rosenlunds rosarium i Jönköping när jag gjorde research till en kommande bok med arbetstiteln ”Trevliga utflykter längs vägen mellan Göteborg och Stockholm”.
De här klasarna med vindruvor i taket på en pergola har jag fotat i den lugna klosterträdgården i Cimiez ovanför Nice. September är rena vinmånaden med vinfester och stort utbud av goda ätdruvor.
Röda löv, krispiga dagar, morgondimma, långa promenader och så sitta ute under en filt och dricka kaffe i höstsolen. Hösten är här och det tycker jag är mysigt. September betyder bokmässa och även om jag deppar lite över att inte
Hösten är här; regnet hänger i luften, stearinljussäsongen har börjat och det är långbyxväder. Det känns extra svalt för mig som just återvänt till Sverige efter en månad i Antibes. Tyvärr utan färdigt bokmanus vilket var mitt mål.
Morgondimman över Tänndalssjön fångade jag halv sex på morgonen för fyra år sedan. Jag letade fram just den bilden för idag längtar jag dit. Det spelar ingen roll hur mycket jag såg fram emot att åka till Antibes i april, nu börjar jag bli ganska mätt på croissanter och har lust att plocka hjortron. Min senaste krönika till Mölndals-Posten handlade om detta, att längta någon annanstans än där man är kontra att njuta av nuet.