In my June recap, I reflect on how we relate to deadlines.
Some of us thrive on last-minute pressure. Others – like me – prefer to trick ourselves into starting early. A recent project meeting made me think about the different ways we get things done, and how a bit of self-awareness (and teamwork) can make all the difference.
At the end of May, I finally got to hold my new book – a 400,000-year journey through the history of southern France (in Swedish, for now). While waiting for things to move forward in different projects, I took the chance to spend three weeks working remotely from France.
Finishing things. Staying flexible. Making the most of the time.
I april tog ett av mina långvariga sidouppdrag slut, samtidigt som jag skickade en bok till tryck – ett projekt jag jobbat med i över femton år. Det fick mig att fundera över arbetslivets balansgång mellan frihet och stabilitet, små inkomster och stora drömmar. I detta inlägg reflekterar jag över ekonomi, bokskrivande som projektledning – och varför jag ibland drömmer om ett jobb med lön och tjänstepension.
(Inlägget är på engelska och är från början skrivet till LinkedIn).
Mars bjöd på återseenden, EU-reflektioner och en oväntad bokjubileum.
Mitt ursprungliga tema – glädjen i att säga ja – kändes snabbt daterat i skuggan av allt som händer i världen. Men det fick ändå bli utgångspunkt för mars månads reflektion. Jag skriver om återbesök i Uppsala, om varför jag är stolt över att representera Sverige i ett EU-projekt, och om känslan av att hålla i en nyutgåva av en bok jag sa ja till att skriva för tolv år sedan. Inlägget publicerades först på LinkedIn och är på engelska.
2024 startade med studs i steget. Jag förnyade garderoben och återknöt kontakten med personer från förr. En svettig och produktiv sommar gjorde mig utsövd och redo för hösten. Då avrundades ett roligt projekt med en vecka i Schweiz. Däremellan skvallrar årets instagramtopp om en del besök i fjällen. Höjdpunkterna var många under 2024, ändå lägger jag det lättat till handlingarna och satsar på nya tag nästa år. I inlägget får du reda på varför.
”Du skriver lekande lätt och nästan dansant ibland – det lyser verkligen igenom att du känner stor lust i att berätta, och då blir det ju per automatik också lustfyllt att läsa. I synnerhet som sidorna dessutom är generösa på substans, samtidigt som du visar och bjuder på din person.” Vem som skrev detta samt en uppdatering av vad jag gjort under första kvartalet kan du läsa här.
Årets ord är äntligen. Äntligen är mitt mastodontprojekt på rulle efter nästan tolv års pysslande och fler avbrott än jag orkar räkna. I år har jag sagt ja till rätt saker, som ett jobb jag trivs utmärkt med. Däremellan har jag omgett mig med trevliga människor och fyllt minneskorten med vackra foton. Fortsätt läsa för en längre versionen med fler detaljer.