Efter att ha slösat bort större delen av en dag på att vara irriterad över ett och annat så blir det ett blogginlägg om eländet. Allt började med att min faster tipsade mig att hon sett att Världskulturmuseet sökte personal. När jag läste att de har som mål att göra museet till en mötesplats för unga blev jag glad och annonsen för Enhetschef för museimiljö och värdskap kändes träffande. Jag trivs visserligen som egen företagare men ett ledarjobb lockar. Särskilt i en kreativ miljö som står inför förändringar. Då kommer min förbättringsådra och förmåga att motivera andra till sin rätt.

Jag skrev ihop en ansökan som jag var nöjd med och var praktiskt taget på väg ut genom dörren. Skulle bara skicka iväg den också. Och upptäckte att tjänsten måste sökas via offentliga jobb, ett av de mer omständiga av alla elektroniska ansökningsformulär. Det finns exempelvis inte ett enda ställe att ladda upp CV eller personligt brev på. Om man har körkort för lastbil eller MC går noga att ange men däremot inte webbsideadress.

Det finns fördelar med elektroniska ansökningsformulär

Jag vet orsaken till elektroniska ansökningsformulär. Jag har suttit i ledningsgruppen för en rekryteringsfunktion när det fattades beslut om att införa ett elektroniskt formulär. Fördelarna är många. Det går att sortera ansökningarna enligt olika kriterier (sparar tid), flera rekryterare och/eller rekryterande chefer kan läsa materialet samtidigt (sparar också tid). Man spar massor av papperskopior (förutsatt att inte ansökningarna skrivs ut). Det går också att spara (spontan)ansökningar på ett strukturerat sätt så att de går att hitta igen vid rätt tillfälle.

För den rekryterande organisationen finns alltså många fördelar. Nackdelarna är uppenbara. Kvalificerade sökande kan ledsna på att fylla i tio sidor med uppgifter och avbryta ansökningsprocessen, eller hoppa över information. Formulären är dessutom upplagda strikt kronologiskt och för de personer där ett tematiskt CV är mer överskådligt finns inget sätt att få med CV:t. Och det tror jag är särskilt dumt för ett museum. Museibranchen är ingen branch med många arbetstillfällen och fasta anställningar. Det är vanligt med många korta projektanställningar i början av en karriär, kanske varvade med andra anställningar. En kronologisk CV riskerar att bli superplottrig och rörig medan en tematisk kan vara mycket mer lättläst.

Jag har därför valt lägga upp min CV under ett par rubriker. Dessa varierar lite beroende på tjänst men oftast använder jag chef, ledare och kommunikatör.

I ett av de få fritextfälten i offentliga jobb la jag in att mitt CV fanns på www.kristinasvensson.se/varldskulturmuseet. Nu är mitt enda problem att jag ännu inte lyckats publicera min CV som pdf där… Vet inte vad som gör mig mest irriterad idag. WordPress eller offentliga jobb.

Uppdatering: Efter tre timmars frustration funkade det plötsligt. Jag gjorde alltså EXAKT likadant som jag redan gjort ett par gånger. Men denna gång fungerade det. WordPress alltså, offentliga jobb är som det är.

 

Kristina Svensson
Offentliga jobb – ett irriterande ansökningsformulär
Märkt på:                    

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.