Idag tyckte jag det var dags att min snygga Binero-bräda fick se lite vatten. Tyvärr visade den sig sakna både fenor och leach (snöret som gör att man har någon chans hålla reda på brädan i vattnet). Så min snygga bräda fick stanna på stranden :-(
Jag hoppade över kvällssurfningen och tog en promenad för att dokumentera de vackra omgivningarna runt Hoddevik. Är rätt nöjd med bilderna men de slår ju inte Vickans havsörnar (de bilderna krävde dock en 4 timmarspromenad). Bilderna med utsikt är tagna genom bilrutan på väg till Ervik där vi har yoga.
”Igår var som att börja åka skidor i röd eller svart pist. Idag blir det kanske grön.” Så inledde Niklas dagens genomgång. Det lät ju väldigt lovande! När vi kom ner så såg vågorna inte riktigt lika eländiga ut som igår och det var lättare bära ner brädan. Sedan hoppade vi i vattnet, det kom en våg och jag kände skräcken. Två vågor senare vände jag och rusade in till land igen.
Jag befinner mig i metropolen Hoddevik. Det är en vik med sandstrand mellan höga berg. Det finns ett par bondgårdar, ett antal får och så ett surfcamp. Surfcampen ägs och drivs av Lapoint (som också har surfcamps i Marocko, Bali och Portugal – orter som vädermässigt känns överlägsna i skrivande stund).
Pulsen steg när jag skulle dra på den klaustrofobiskt trånga luvan. Väl inpaketerade vandrade vi ner till havet. Det stora, vidsträckta och vilda. Det med alla de läskigt höga vågorna. Jag stod i vattenbrynet och såg på de höga vågorna och funderade på om det verkligen verkligen var nödvändigt att ge sig av ut. Jag har aldrig någonsin ens övervägt hoppa i vattnet när det är ens hälften så höga vågor.
Efter 13 timmar i en minibuss är jag trött, kall och stel. Håller på och väcker upp livsandarna med hjälp av en stor kopp kaffe. Ute är det jämngrått och blåser som sjutton (17 m/s). Vattensport känns allt annat än lockande men alla försäkrar mig att så fort man kommer ut i vattnet så kommer man ha fullt sjå hålla sig på brädan och kommer glömma bort vädret.
Jag vann alltså en surfbräda och en surfresa av Binero på konferensen WebCoast i mars. Nu är det dags åka till Norge och lära sig använda den. YR spår ”stiv kuling” och jag är aningen skraj för vatten så jag hoppas på yogan. Har fått önskemål om livesändning men jag tvekar, våtdräkt är inte det mest klädsamma plagg jag känner till, tror jag håller mig till ord och bild (bakom kameran).
I helgen var jag på knytkonferensen WebCoast med gröna naglar och ambitionen att träffa nya människor och lära mig mer om sociala medier. Upprinnelsen till naglarna var en twitterdiskussion men utvecklades till en idé om att synas och göra avtryck. När jag summerar helgen så var de gröna naglarna värda arbetet, ”alla” verkar ha hört talas om dem.
Efter en superrolig och urintensiv helg behövde jag koppla av och göra något helt annat. Så jag slängde kameran över axeln och drog till skogs. Passar också på och tackar initiativtagarna och projektledarna @Stellan & @Mikumaria!
Saker man kan komma hem med från en konferens.
En kartong full med visitkort och nya kontakter – check.
Massa nya intryck och idéer (information overload)- check.
En stor grön surfbräda – check.