Svårigheterna för debutanter att få förlagskontrakt är ett återkommande diskussionsämne i skrivarkretsar. Igår hörde jag ett par historier om hur det kan gå till hos Piratförlaget. Varje historia var unik, men det i sig kanske ger en ledtråd.

Studiebesök med Förlagsklubben

Informationen är hämtad från ett studiebesök hos Piratförlaget ordnat av Förlagsklubben. Det är en trevlig förening för förlagsanställda och frilansare. Medlemsavgiften är inte särskilt hög och de ordnar en del trevliga event. På Piratförlaget var det dels mingel (som jag i princip hoppade över för jag hade bråttom) och en presentation av förlaget. Jag satt på osvenskt maner längst fram och antecknade i vanlig god ordning flitigt i min mobil. Det är en del av dessa anteckningar som jag nu i redigerad form publicerar.

Notera att jag kan ha hört eller antecknat fel. Jag har inte dubbelkollat några fakta utan detta är vad jag uppfattade. Det var flera som pratade, det mesta är hämtat från förläggaren Sofia Brattselius Thunfors dragning.

Piratförlagets historia

photogrid_1422518205175 Piratförlagets tillkomst finns beskriven på andra håll men en snabbversion är att äkta paret Ann-Marie Skarp och Jan Guillou (mest den förstnämnda) var trötta på Norstedts. Efter diverse ägarbyten var en del av arbetsglädjen borta för Skarp och hon tyckte också att den ekonomiska fördelningen mellan författare och förlag var skev. De träffade på Sigge Sigfridsson som startat ett eget hobbyförlag eftersom han tyckte att det borde gå att ge ut böcker snabbare, rappare och ballare än vad som gjordes i branschen. Tillsammans med Liza Marklund startade de Piratförlaget.

Kärnan var då och är fortfarande att författarna ska stå i centrum och få bra betalt. Efter att alla kostnader som är direkt hänförbara till den aktuella boken är betalda (som tryck, korrekturläsning och formgivning) delas vinsten lika mellan förlag och författare. Det är ur förlagets andel som lokalhyra och övrig overhead dras. Skarp var tydlig med att det är fullt möjligt att driva ett lönsamt bolag och att betala författarna ordentligt. (Ska man vara petig så räknar alltid Piratförlaget på om vinstdelning eller royalty är mest lönsamt för författaren under det aktuella året och så får författaren betalt enligt den modell som är mest lönsam för författaren).

Piratförlaget ger ut debutanter

Piratförlaget får in ungefär 1000 spontanmanus per år (manus som författarna skickar in till förlaget utan att förlaget har beställt dem). Två personer på förlaget lägger dem i två högar. Den mindre högen går till en extern lektör som läser dem. De manus som hon gillar är det någon på förlaget som läser. Det är bland dessa som utgivningsbesluten tas.

De är oerhört selektiva för när de antar en författare är det inte bara det aktuella manuset de antar utan det är ett författarskap. För varje debutant de antar får de en till författare i stallet. Något år har de antagit tre, andra år ingen debutant. Det är dock en myt att de inte ger ut debutanter alls. En annan myt är att de bara ger ut kriminalromaner. Av förra årets sjutton böcker var sex kriminalromaner. De ger ut böcker som de gillar och tror att de kan göra rättvisa av. Så kan utgivningsfilosofin sammanfattas.

Exempel på debutanter hos Piratförlaget

En av de första debutanterna var duon Roslund & Hellström. Jag tror de skickade in ett manus och sedan stämde de möte med förlaget. Förlaget fascinerades av samarbetet mellan en kriminell och en kulturjournalist och gav ut boken. Resten är historia.

Martina Haag. Förläggaren hittade henne när hon skrev bokrecensioner som inte liknade något annat utan mer var krönikor. Sedan började Martina skriva krönikor där hon vägde varje ord på guldvåg. Förlaget kontaktade henne (tror jag) och frågade om hon ville skriva en roman. Haag ville dock helst ge ut en krönikesamling. De sa ok även om krönikesamlingar precis som novellantologier brukar vara svårsålda och hoppades att romanen skulle komma senare. Hemma hos Martina sålde 50 000 ex första hösten.

En något udda väg in i förlaget tog Daniel Wattin. Han ville ge ut sin bok Stockholmsägner själv och ställde många frågor. En av de anställda var snäll och hjälpsam och svarade. Daniel tackade med att skicka en bok till dem. De gillade den så skarpt att de gav ut den i pocket.  Något som är ovanligt.

Zinat Pirzadeh. Fjäril i koppel. Tog sex år innan den gavs ut, delvis för att hon var så upptagen men också för att hon inte skriver på sitt modersmål.

Sara Lövestam vann Bok-SM som Piratförlaget ordnade ihop med Kapitel 1. Efter ett par romaner kom hennes stora genombrott med Grejen med Verb. Förlaget hoppas att detta ska spilla över till hennes romaner.

Christoffer Carlsson var också med i Bok-SM. Har gjort raketkarriär och vunnit både recensenter och läsarnas hjärta.

Jonas Jonasson till slut. Som debuterade med Hundraåringen. Det var ett spontanmanus. Piratförlaget tänkte att den kanske har potential, folk vill nog skratta och den är folkbildande. Men de hade aldrig kunnat tro att den skulle slå så till den milda grad. Den har sålt 1,2 miljoner i Sverige vilket är unikt för en debutant.

Alla titlar blir pocket

Böcker från Lilla Piratförlaget En framgångsfaktorer som bidrog till Hundraåringens succé var att förlaget fick hjälp från bokhandelsanställda runt om i landet. Förlaget skickade ut läsex tidigt, dessa uppskattades vilket ledde till många rekommendationer. Försäljningen tog riktig fart den vecka som Lasse Berghagen sa i Gokväll att det var den roligaste boken han läst. Samma vecka berömde Lisa Syren den i radio. Boken blev en snackis.

Piratförlaget ger alla sina titlar chansen som pocket (en del förlag ger bara ut storsäljarna som pocket). Utmaningen är att veta när det är rätt tid att släppa pocketen. Med just Hundraåringen innebar pocketsläppet att försäljningen av den inbundna tog fart igen. Vad gäller försäljning så har Piratförlaget en ovanlig stor del av sina intäkter från Åhléns och dagligvaruhandeln eftersom de har en hel del storsäljande författare som säljer på sådana platser. De tycker dock inte att de ”bara ger ut russinen ur kakan” som de fick kritik för när de startades för femton år sedan.

Skriv det du brinner för!

Totalt sett gav Piratförlagets personal bilden av ett förlag som det är attraktivt att vara författare hos. Inte bara för vinstdelningen utan även för de snabba beslutsvägarna och att de skräddarsyr varje samarbete. Hur får man då ett av de eftertraktade förlagskontrakten hos dem? Jag fick känslan att både Piratförlaget och systerförlaget Lilla Piratförlaget ger ut böcker som personalen gillar, som de tycker har något extra. Därför är mitt råd att strunta i vilken genre som säljer bäst just nu och istället skriva det du brinner för. Göra det bra och sedan ta alla chanser att visa upp dina verk, exempelvis i tävlingar. Eva Holmquist är inne på samma tema i senaste söndagsintervjun på dinbokdrom.se.

Edit 2 februari 2015: Jag var lite för snabb på tangenterna och stycket om bakgrunden till att Piratförlaget startades var inte helt korrekt. Har modifierat den nu.

Referat: Så här antar Piratförlaget debutanter
Kristina Svensson
Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.

Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.
Taggar:                     

15 reaktion på “Referat: Så här antar Piratförlaget debutanter

  • 29 januari 2015 kl. 10:48
    Permalänk

    Tack för värdefull info! =)

    Svar
    • 29 januari 2015 kl. 10:49
      Permalänk

      Tack för att du berättar det!

      Svar
  • 29 januari 2015 kl. 12:40
    Permalänk

    Tack för bra info! Jag har inte bestämt mig för om jag ska försöka hitta ett förlag till min kommande roman eller om jag ska ge ut den själv, men efter det här inlägget blev jag riktigt sugen på att leta förlag. Nåja, vi får se hur det blir.

    Förlagsklubben låter intressant också – rekommenderar du ett medlemskap där?

    Svar
    • 30 januari 2015 kl. 07:24
      Permalänk

      Min personliga åsikt är att det inte finns ett bästa sätt att ge ut böcker på utan många olika sätt som är bra och vilket av dem som är bäst varierar från författare till författare och från bok till bok. Som indieförfattare gäller det att väga alla alternativ mot varandra för varje bok och fatta beslut. Någon dag kanske jag skriver en längre text om detta för jag har en del åsikter om vad man ska tänka på.

      Det var Pippi Engstedt som rekommenderade mig att gå med i Förlagsklubben. Jag har inte varit på så många av deras event men de jag har varit på har varit intressanta.

      Svar
  • 29 januari 2015 kl. 12:59
    Permalänk

    Ja, då är det bara att fortsätta hoppas.

    Svar
    • 30 januari 2015 kl. 07:20
      Permalänk

      Eller att helt enkelt ge ut din bok själv. En bok som visat sig ha läsare är nog mer attraktiv än en i byrålådan. Jag har för mig att Lars Wilderäng (som nu är Massolits bäst säljande författare med filmkontrakt) började så. Letade efter en intervju jag läste med honom men hittar inte igen den.

      Svar
  • 29 januari 2015 kl. 18:06
    Permalänk

    Åh, vilket bra inlägg! Det är alltid bra att få lite inside information. Att få veta lite hur ett förlag tänker helt enkelt. Tack!

    Svar
    • 30 januari 2015 kl. 07:25
      Permalänk

      Det var så lite så!

      Svar
  • 29 januari 2015 kl. 20:10
    Permalänk

    Tack för informationen, som vanligt intressant och ja, det låter onekligen som attraktivt att vara författare hos dem 🙂

    Svar
    • 30 januari 2015 kl. 07:26
      Permalänk

      Ja, jag gillade verkligen deras attityd. Författaren i centrum. Det är lite så vi indieförfattare vill bli behandlade.

      Svar
  • 30 januari 2015 kl. 09:16
    Permalänk

    Som vanligt mycket informativ och rolig läsning Kristina. Vad mycket du håller på med, är imponerad.

    Tack för att du alltid delar med dig.

    Kram Kim 😀

    Svar
    • 31 januari 2015 kl. 07:37
      Permalänk

      Å tack Kim! Jag säger detsamma, jag är imponerad av allt du gör. Kram!

      Svar
  • 31 januari 2015 kl. 11:11
    Permalänk

    Hej jag har några färdiga manus hemma, men har inte funnit något förlag som är villig att ge ut dem.

    Hur får man kontakt med dem?

    Svar
    • 31 januari 2015 kl. 11:13
      Permalänk

      Att skicka in sitt (spontan)manus är en modell, att delta i tävlingar eller ge ut boken själv är andra som har fungerat för andra. Det finns dock inget recept som garanterat fungerar.

      Svar
  • Pingback:Jag är trött på att längta efter att skriva | Kan jag bli en författare?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.