Hoppa till innehåll
Kristina Svensson

Kristina Svensson

vetenskapskommunikatör – föreläsare – författare

Meny

  • Alla böcker
    • Böcker: Kristinas strövtåg
  • Pressrum
    • Pressbilder
    • I media
    • Kontakt
  • Om Kristina Svensson
    • Sagt om Kristina Svensson och hennes böcker
    • FAQ
    • Prislista
    • Integritetspolicy
  • Prenumerera
  • Kontakt

Västergötland

Månadens bild: solglitter i Torestorpsån

Månadens bild: solglitter i Torestorpsån

Varje människa har antagligen ett par platser som han eller hon passerat många gånger under sitt liv och därmed har ett nostalgiskt värde. Det här är en sådan för mig. Torestorpån utanför Öxabäck i Mark.

Kristina Svensson 1 juni 201629 november 2020 foto Inga kommentarer Läs mer

Välkommen!

Du har hittat till vetenskapskommunikatören, föreläsaren och författaren Kristina Svenssons hem på nätet. Jag blir på bra humör av gott kaffe, av rimfrostiga träd och färgglada nagellack. Syns emellanåt i Mölndal, Funäsfjällen eller Antibes.

/Kristina

Prenumerera på nyheter

Mina böcker

Mina böcker

Färgstarka rikt illustrerade presentböcker med smultronställen och strövtåg i södra Frankrike och Sverige. Plus en handfull matnyttiga handböcker för författare. Det är Kristina Svenssons bibliografi. En del titlar är skrivna i samarbete med andra författare.

Läs mer

Nästa bok

Vill du ha ett specialskrivet mejl när nästa bok går att beställa?

kristinahsvensson
Grand Place i Bryssel är ett av UNESCOs världsar Grand Place i Bryssel är ett av UNESCOs världsarv och en ren dröm om man gillar denna typ av arkitektur. Och gör man det inte är det ändå imponerande. För ett antal år sedan sprang jag förbi med ett gäng kollegor. Vi var på väg från medicinteknikkonferens till en god middag. Jag halade fram kameran som var med och svor lite över svårigheterna att ta en vettig bild med 50 mm-objektiv. Tänkte att jag skulle återvända. Häromveckan strosade jag förbi igen. Nytt jobb och ny kamera. Inga kollegor denna gång så jag hade gott om tid. Det hjälpte inte. Jag hade missat att när jag fabriksåterställde kameran (tips från supporten hos Scandinavian Photo för att lösa en del trassel) så blev det jpg som standard iatället för raw-filer som går att redigera. Och redigera behöver man med nya kameran som inte klarar mörker särskilt väl. (Enda anledningen till att jag använder Canon R7 istället för Canon 6DII är att den väger mindre). Så här blev bilden med 16 mm-objektiv på kameran. Helt ok kvalitet för sociala medier.Den förra bilden hamnade i boken Rivieran inom räckhåll.
Hej #denensammafjällbjörken. Tiden rusar verklig Hej #denensammafjällbjörken. Tiden rusar verkligen iväg, det har redan gått mer än en vecka sedan vi sågs. Nu är det nog inte dimma utan vitt puder bakom dig. Jag hade tänkt berätta för dig att nu har de stora grälen om fjällens framtid dragit igång, de jag väntat på. Och som vanligt skriker många högt utan att ha någon koll. Det verkar råda en enorm brist på förståelse hur allt hänger ihop. Petar man på något får det följdverkningar i andra led vilket i förlängningen kan leda till helt andra effekter än det som var avsett. Ta en sådan detalj som restauranger i fjällmiljö. "Bra att stänga dem, jag bär med mig mitt eget torrfoder som alla seriösa vandrare". Så kan det låta. Men man kan ju filosofera ett steg till. Om alkoholförsäljning genererar ett överskott som används för att finansiera tömning av dass, avloppsrening och utbildning av nya fjällbesökare i vett och etikett så att de inte förorenar fjällbäckarna. Vad leder då stängningen till? Ja de får vi se. Antagligen krav på att skattemedel ska skjutas till. Jag har en del andra gissningar men de berättar jag om en annan gång.
Under frihetstiden blommade det i fjällbönderas Under frihetstiden blommade det i fjällbönderas hem. Man broderade fritt och målade paradisiska frukter. Samma sak i kläder och möbelkonst, där schatullmakare Ljungberg är mest känd. Inspirationen kom från en religiös rörelse där man var sig själva nog. Man kunde läsa skrifterna på egen hand och hade även kvinnliga predikanter. En del av texterna som de läste handlade om paradisets trädgårdar. Så småningom flyttar detta utomhus och man anlägger inhägnade trädgårdar vid sina fäbodar och hus. Samtidigt är det för rennomaderna viktigt att kåtorna har exakt rätt symmetri. De flyttar inga växter eftersom världen är perfekt skapad. Men man gynnar och plockar syror på rengärden. Ovanstående info kommer från ett föredrag om fjällträdgårdar som jag lyssnade på i fredags. Detta är inlägg nr två därifrån. Museichef Ola Hanneryd har gjort ett gediget jobb att gräva fram information. Han började där man hittat skriftliga källor. Andra trädgårdshistoriker jag lyssnat på (och bloggat om) börjar tidigare med hjälp av arkeologiskt material. Det är tunnsått med sådant från Härjedalen, inte för att det saknats människor som lämmat spår efter sig utan för att det är ont om arkeologiska utgrävningar. (Funäsfjällen ligger längs den stora handelsleden till Trondheimsfjorden som är Skandinaviens vagga). Ola Hanneryd berättade om flera olika trender och inspirationskällor för fjällträdgårdar under olika epoker. Skogsbolagens representationsvillor var en. Deras prunkande perennrabatter och gjutjärnsmöbler i bersåer är vad många ser som gammaldags trädgårdar idag. En annan rörelse drevs av greve Mörner. Han ville utbilda arbetarklassen i odling för att binda dem vid hemmet så att inte alla emmigrerade till Amerika. Inte så trevlig utgångspunkt men ambitionen förbättrade folkhälsan. Hans tankar med odling genomfördes i Ljusnedal vid folkhögskolan som låg där. Ljusnedal har en hel växtzon lägre än vad Funäsdalen ligger. Sedan kom då luftturisterna. I början var det bara rik överklass. För dem var inte naturen något man skulle skyddas ifrån utan man suddade ut gränserna, tog bort staketen och började förvandla naturen. Och där fick jag slut på utrymme! Forts följer.
Pudeldags! För sisådär femton år sedan vandrad Pudeldags! För sisådär femton år sedan vandrade jag förbi en trädgård i Kesudalen när jag var på väg till Helags. Jag reagerade på motorgräsklipparen som ansade den perfekta gräsmattan. Det där hade väl ingen plats i fjällen! Idag skulle jag vilja fråga mitt yngre jag: varför inte då? Jag vet svaret: min bild av fjällen var den naturromantiska vildmarken. För det är den bild som pumpats ut av generationer av reseskildrare. Och i takt med att turismen blivit den största näringen (det är skogsnäringen och inget annat som är konkurrenten om tronen) så har trädgårdarna försvunnit. Förr fanns det nämligen trädgårdar runt om i fjällen. Det har jag kännt till i några år, sedan jag började utforska Härjedalsfjällens historia (vilket lett till två böcker och många nya insikter och ändrade åsikter). Men talgdanken slog verkligen ner igår kväll. Då var jag på ett föredrag på Fjällmuseet. Det var museichef Ola Hanneryd som berättade om fjällträdgårdarnas historia. Sedan gick vi och tittade på utställningen. Den har jag sett tidigare men det blev en helt annan sak att få den presenterad i föreläsningsform i kronologisk ordning. Vi var bara tio personer i publiken, jag önskar att vi hade varit tiotusen. För nu är det hög tid att fler tar till sig att det finns en helt annan historia än den nationalromantiska versionen. (När man diskuterar fjällens framtid med folk som sitter fast i den och dessutom kallar allt annat för "alternativa fakta" kan man bli uppgiven). Spelar det någon roll att trädgårdarna och parkerna försvunnit när det finns så vacker natur? Ja menade Ola. Naturen är inte tillgänglig för alla på samma sätt som en park. Museichefen började sitt föredrag med den religiösa föreställningen om paradisets trädgårdar. Den fick uttryck i textilier, inredning och möbler, exempelvis schatullmakare Ljungberg. De första nöjesträdgårdarna anlades av högreståndspersoner. Det var främst präster och patron på bruket i Ljusnedal. Men sedan tillkom Fjällnäs. Dessa trädgårdar kopierades av bönderna. Trädgårdarna var alltid inhägnade och innehöll ett träd. Det kopplas till kunskapens träd. Visst är det härligt med ny kunskap och att ändra uppfattning?
Denna blomma lyste så fint på stranden häromkvällen när jag var ute på hundpromenad. Tur att vi alla har kameror i fickan nuförtiden. Käckt att det går att ringa på den också men jag hinner ta många bilder mellan telefonsamtalen. Gissar att det ser aå ut för de flesta. Men det är ganska trevligt med telefonsamtal ibland har jag upptäckt. Nu kliar det i fingrarna att fråga om det är fler som känner igen sig och använder mobilen mer som kamera än telefon. Men jag är rädd låta som någon som förläst sig på självutnämnda gururåd "så här ökar du engagemanget på instagram och får du fler följare" så jag låter bli.
- Kristina, du åker bara till udda ställen och i - Kristina, du åker bara till udda ställen och inte dit alla andra åker. - Nja, jag tog faktiskt en sväng till Monaco förra helgen för att kolla vad alla andra kollar på men i princip är det roligare leta upp andra ställen. Konversationen ovan ägde rum 5 augusti i ett av Frankrikes få slott från Karolingerna. Det är byggt ovanpå landets äldsta donjon från 970 (hur vi än spanade kunde vi inte säkert identifiera stenar från den tiden.) Det var greven av Ventimiglia som byggde för att en gång för alla sätta stopp för saracenerna som bland annat byggt ett örnnäste på en närbelägen kulle som heter Éze. Till Éze åker alla. Den byn är full med tingeltangel-butiker. Det är inte Roquebrune. Att vi åkte dit just igår beror på att det var dags för votiv-procession. En typ av vandrande skådespel som pågått sedan 1467. Jag tog ett par hundra bilder men hamnade mest i motljus och Canon R7 var inställd på att fokusera på människor vilket betyder att fokus mest bara flyttats till väggarna bakom oavsett vad jag siktade på. Men @pandorahq hade bättre flyt när hon tog denna bild där jag är med. (Tack så mycket för bild och sällskap!). Vi var de enda som klev av tåget i Roquebrune, vilket är hållplatsen efter Monaco (som i princip ligger nedanför min axel i bilden). Nu var det typ urvarmt att gå upp till gamla byn på sin klippa så kanske gjorde folk klokt som tömde tåget i Monaco som har hissar och rulltrappor. Men denna helg var mer i min smak. Fler foton och mer text kommer i någon av mina kommande böcker. Ska bara tänka ut om detta mest är vandring, kultur eller historia eftersom jag delat upp dem i teman (med stora överlapp). Hur som, jag rekommenderar varmt att åka hit. Möjligen ännu mer svalare årstider.
Igår var det fyrverkeri i Juan les Pins. Det var Igår var det fyrverkeri i Juan les Pins. Det var länge osäkert om det skulle gå att genomföra på grund av vinden. Det blåste verkligen hårt och dessutom rakt in mot land. Jag var därför lite tveksam och ställde mig en bit ifrån. Det var inte helt lyckat för jag såg faktiskt bara de höga bomberna, inte alla andra. Men som dokument att jag var där funkar denna bild bra.
Det är ändå rätt fascinerande att det här lan Det är ändå rätt fascinerande att det här landet varit nära ruinens brant. Men det räddades från konkurs av spel och dobbel. Det första kasinot var ingen succé men så togs det över av en entreprenör. I början kom alla gäster med båt men numera finns både vägar och järnväg. De är båda förpassade till tunnlar under mark. Är man ett pluttlitet land gäller det att utnyttja ytan. Faktiskt är en hel del av det vi ser idag verket av byggprinsen Rainier III. I år firas hundraårsjubileet av hans födelse. Han han gjorde också det smarta draget att gifta sig med en Hollywoodprinsessa Grace Kelly. Det är fortfarande busslaster med folk som besöker hennes grav i katedralen. På bilden casinot i Monte Carlo. Staketet och vakten håller turisterna borta från lyxhotellet bredvid. Palmerna tror jag är Drottningpalm.
Ladda mer... Följ på Instagram
Tweets by @KristinaHSvens

Arkiv

Följ mina nyheter

Kontakta mig
kontakt

Upphovsrätt © 2023 Kristina Svensson. Alla rättigheter reserverade.Tema Spacious av ThemeGrill. Drivs med WordPress.
  • Hem
  • Mina böcker
  • Nytt på denna sajt
  • Kontakta Kristina Svensson