Läser man alla inlägg om böcker och bokutgivning jag skrivit är det lätt att tro att alla egenutgivna böcker är oupptäckta pärlor. Att de är välskrivna, genomarbetade, spännande och intressanta böcker. Att anledningen till att de är ”egenutgivna” och inte ”storförlagsutgivna” är att författaren vill bygga upp sitt eget bokförlag i en specialgenre, att bokens aktuella ämne behöver ut på marknaden snabbare än de traditionella förlagens arbetssätt medger eller helt enkelt att författaren inte har tålamod att jaga runt för att hitta ”rätt” förlag, utan är driftig och ambitiös nog att ge ut boken själv.

Men det finns också riktigt usla böcker, de böcker som ger egenutgivning dåligt rykte och gör att folk rynkar på näsan om man säger att man gett ut boken själv.

Jag har gått ut med att jag byter böcker med alla som gett ut böcker själv. Då får jag också stå mitt kast. Även när det handlar om en bok som jag direkt känner att den här, den vill jag verkligen inte ha. Nu talar vi alltså inte om en bok som jag inte aktivt hade sökt upp och köpt själv, som några andra böcker jag tidigare bytt till mig, utan vi talar om en bok som jag inte vill ha. Men har jag sagt något så står jag för det.

Efter en del funderande har jag dock bestämt att inte lägga ut någon bild eller skriva ut bokens titel. Istället ska jag skriva några tips till andra egenutgivare utifrån mina synpunkter på den här boken. Jag kanske för tydlighetens skull ska nämna att den aktuella boken är en självbiografi skriven av en person som tillhör en annan generation än jag själv.

1) Bokomslaget måste en sväng i Photoshop

Jag brukar kalla dem myndighetsrapportsomslag: en enfärgad, vit, grå, beige eller ljusblå framsida men ett vanligt foto i mitten (eller en tafflig teckning) och så namn och titel på varsin sida om. De går bort!

Det är kanske ingen direkt koppling mellan antalet nedlagda timmar i photoshop på bokomslaget och själva bokens kvalitet men sambandet finns där, det är jag övertygad om.

2) Det första kapitlet måste fånga läsaren

Den bok som föranleder detta inlägg är en självbiografi och den börjar kronologiskt med en förfader, låt oss kalla honom Kalle Persson. Mitt i kapitlet börjar det istället handla om Pelle Petterson. Är Kalle och Pelle samma? Har de något med varandra att göra?

Ytterligare ett stycke senare inleds med:

”För mig som influerats starkt av dessa två av 1900-talets största intellektuella banbrytare känns det lite egendomligt när jag tänker på att den likaledes faderslöse Jean Paul Sartre har samma födelseår som min far.”

Öh, är Kalle Persson och Pelle Pettersson två av 1900-talets största intellektuella banbrytare? Eller pratar vi möjligen om Freud och Sartre? Eller? Namnen Kalle och Pelle ovan har jag hittat på, det är två andra vanliga svenska namn i boken. Freud nämns senare i texten.

Jag har inte intervjuat författaren men jag tror inte att någon redaktör/lektör eller testläsare har sett bokmanuset, i så fall hade nog de påpekat problemet.

(Jämför gärna detta med första kapitlet i min första bok, om det är något jag faktiskt är nöjd med, och fått mycket positiv feedback på, så är det att första kapitlet fångar läsaren). 

3) Boken måste få en kvalitetsstämpel från BTJ

Vad gör man som egenutgivare för att visa att ens bok är välskriven? Ja, vikten av en bra recension från BTJ kan inte nog understykas. BTJ tillåter inte att man publicerar hela recensionen, men det går ju bra att skriva att boken finns på bibliotek. För utan en bra BTJ-recension hamnar den inte där. Jag ska illustrera detta med två berättelser från bokmässan.

Under en paus i lobbyn på Gothia började jag prata med en bibliotekarie från Ockelbo. Hon tyckte min bok lät intressant och lovade att hon skulle föreslå att hennes bibliotek tog in den. I början lät hon pliktskyldig, när jag nämnde min positiva BTJ-recension blev tonläget markant mer positivt.

Jag pratade också med en annan egenutgivare som skänkt en bok till sitt lokala bibliotek men fått tillbaka den med motivationen att de inte agerade lektörer.

Så alla som sålt sina böcker till bibliotek: sträck på er! (Och skryt om det)

Alla böcker har sin publik

Efter att jag skrivit ovanstående fick jag lite dåligt samvete för att jag varit så kritisk. Jag upptäckte också att boken faktiskt finns på ett par bibliotek och hittade två positiva recensioner. En anonym femstjärnig recension på adlibris luktar förvisso väntjänst lång väg för mig (så ni som recenserar min bok anonymt; gillar ni den riktigt mycket – ge den en fyra!).

Det blev också en naturlig paus i skrivandet av detta blogginlägg eftersom jag åkte iväg på två veckors skrivretreat till Antibes. Åter på svensk mark så har jag gett den tråkiga boken en till chans, har bläddrat lite i den och läst här och där och jo, den har sina kvalitéer. Jag stör mig förvisso på ideliga och omotiverade byten mellan presens och imperfekt men annars är det en kronologisk berättelse om en persons uppväxt. Det blir därigenom en beskrivning av ett historiskt Sverige.

Läsandet blir lite som att gå på en utställning på ett lokalhistoriskt museum. Småtrivsamt. Viss igenkänning av saker man sett hemma hos farmor och farfar. Man kan förundras, och kanske imponeras, av engagemanget bland de ideella som driver det. Men det kan samtidigt inte mäta sig, eller jämföras med, den upplevelse som ett besök på exempelvis British Museum i London ger. British Museum har helt andra resurser, de har proffs anställda och deras utställningar har ett syfte, en röd tråd och är unika på något sätt. De vänder sig också till en mycket större publik.

Men å andra sidan har kanske både British museum och det lilla lokalhistoriska museet i någon avkrok i Sverige ett existensberättigande? Och ser man det så, så kanske inte boken är så dålig eller har så fult bokomslag? Bokomslaget för den här boken skulle inte alls vara bortkommet bland rader av svagdrickekapsyler och sockerbolagsburkar. Rätt omslag till rätt bok alltså. Sedan ska rätt bok hitta till rätt publik och jag är väl uppenbart inte rätt publik till just den här boken.

Alla egenutgivna böcker är inte bra
Kristina Svensson
Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.

Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.

Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.
Taggar:                     

18 reaktion på “Alla egenutgivna böcker är inte bra

  • 22 oktober 2011 kl. 14:07
    Permalänk

    Jag vet inte ens vad BTJ är. Är det biblioteksrecensionen man får efter att den skickats dit? Alla egenutgivarböcker är naturligtvis inte bra, och sen är smaken delad. Själv stör jag mig osakligt mycket på onödiga stavfel. Alla böcker brukar ha ett par, men när de har uppemot 50..?

    Jag är nyfiken på vilken bok du syftar på och är samtidigt rädd att min ska bli en stor flopp!

    Svar
    • 22 oktober 2011 kl. 20:03
      Permalänk

      BTJ = tidigare bibliotekstjänst. Det är deras recensioner som ligger till grund för bibliotekens inköp. Jag borde så klart skrivit ut vad det betyder.
      Jag mejlar bokens namn.
      Självklart blir inte din bok en flopp!

      Svar
  • 22 oktober 2011 kl. 15:28
    Permalänk

    Vill också veta vad det är för bok! DM på Twitter?? 😉

    Jag tycker det är kul att byta böcker, men som du skriver kan det också bli jobbigt när man får en bok som v e r k l i g e n inte är bra. Vad ska man säga? ”Jag har fortfarande inte läst den”?

    Haha, Duktiga Tjejen efter att jag själv gjorde världens tabbe och glömde spara min sista korrekturvända så har jag blivit något mer ödmjuk på den punkten, men förvånas ändå hur många slarvfel som finns i böcker även från stora förlag.

    Svar
    • 22 oktober 2011 kl. 20:05
      Permalänk

      Jag vet precis vad du menar. De flesta böcker är ju bra för någon även om man själv inte gillar dem. Jag tycker man ska vara ärlig, men samtidigt försöka hitta något positivt.

      Jag har också blivit mer ödmjuk vad gäller stavfel sedan jag gav ut min bok men det gäller inte de första fem sidorna (de bör man ju ha läst tusen gånger).

      Svar
  • 26 oktober 2011 kl. 07:05
    Permalänk

    Mycket intressant och bra inlägg! 🙂

    Svar
    • 26 oktober 2011 kl. 09:51
      Permalänk

      Tack Helena!

      Svar
  • 27 oktober 2011 kl. 16:30
    Permalänk

    Jag sträcker på mig över hundra gånger om! Och skryter samtidigt över att min roman finns på över hundra bibliotek. 🙂

    Svar
    • 27 oktober 2011 kl. 16:44
      Permalänk

      Det gör du helt rätt i! Jag sträcker också på mig, även om jag inte är i närheten av 100 bibliotek 🙂

      Svar
  • 15 november 2011 kl. 12:30
    Permalänk

    Ett verkligt ”matnyttigt” inlägg.Tack Kristina.Jag ska arbeta för att din bok tas in av Växjö bibliotek.

    Svar
    • 15 november 2011 kl. 17:36
      Permalänk

      Tack Elisabeth! Både för att du tycker det jag skriver är nyttig, delar med dig (såg din länkning på Facebook) och att du jobbar för att min bok kommer in på Växjö bibliotek. Du kan hälsa dina lokala bibliotekarier att den varit poppis i Göteborg och är utlånad för jämnan.

      Svar
  • 5 februari 2012 kl. 11:33
    Permalänk

    Är i valen och kvalet med att med hjälp av ett förlag som kan branschen vara den som bekostar tryckningen, men jag är skräckslagen att boken är dålig, full med stavfel etc.. Svårt! Ändå är drömmen så stark och nåbar. Det är klart att jag inte enbart kommer få positiva tillrop, men tänk om alla tycker att det är en bok de själva kunde skrivit utan problem (om de bara visste att det inte alls är så enkelt som de tror)..

    Svar
    • 5 februari 2012 kl. 11:47
      Permalänk

      Hej Mikaela, roligt att du hittat hit. Klart du ska ge ut din bok! Bra korrläsning går att ordna oavsett vem som bekostar trycket.

      När boken sedan är utgiven så kommer några att gilla den och några inte gilla den men oavsett hur många som hamnar i vardera lägret så har du förverkligat din dröm!

      Svar
      • 5 februari 2012 kl. 12:04
        Permalänk

        Du har så rätt. En del kommer gilla den, andra inte, som med allting här i livet. Och jag vill verkligen inte ångra mig o framtiden för att jag inte vågade. Vem vet, detta är kanske bara början (förhoppningsvis!)

        Svar
        • 5 februari 2012 kl. 12:06
          Permalänk

          JA! Precis så.

          Svar
  • 5 februari 2012 kl. 12:51
    Permalänk

    Heja Mikaela! Korrläsning är en av de saker som jag hoppas att vi i Egenutgivarna kan hjälpa varandra med utan kostnad. Ge och ta. Alla kan inte vara lektörer, men alla kan korrläsa. Alla kan inte hitta alla fel, men alla kan hitta något.

    Man ska inte ångra det man gör, men man kan ångra det man inte gör. Jag hade ångrat mig som satan om jag inte hade gett ut min bok!!

    Svar
  • 26 maj 2017 kl. 18:00
    Permalänk

    Min bok Spökflickan-Sagan om Maria och Viktoria!

    Svar
    • 1 juni 2017 kl. 09:32
      Permalänk

      Grattis Cecilia till att du gett ut din bok, lycka till med den!

      Svar
  • Pingback:Författare vinner på att tipsa om andras böcker | Förverkliga din bokdröm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.