I helgen har jag dränkt sociala medier med en selfie där jag är klädd i en rosa mössa. Bilden är inte särskilt märkvärdig: det blåser och jag har rynkat ihop pannan mot den lågt stående eftermiddagssolen. Bakom mig breder en frusen våtmark ut sig. Men bilden, eller mer specifikt mössan på bilden, är betydelsefull för mig. Den symboliserar en vändpunkt och därför förtjänar den ett eget blogginlägg (dessutom har jag inte riktigt fått ihop den långa artikel jag hade tänkt publicera). Vi börjar från början. Så här ser den berömda mössan ut.

hatt-34-3

Mössan har ett symbolvärde för mig. Det viktigaste är att jag genom köpet av mössan signalerar att jag vill glömma andra mössor med vissna associationer till en självisk, manipulativ och genomrutten skojare. Om detta låter kryptiskt så läs vidare. Jag tänker dock börja i den trevliga änden med att jag har behov av en mössa.

Vandringsmössa för balans i livet

I flera år har jag tjatat om att jag nog borde vila ibland. För två år sedan skrev jag en krönika i Mölndals-Posten om att sätta helg på schemat. Det gick sådär för mig. Jag ”skulle bara”. Jag skulle bara skriva klart en bok (till). Allt annat fick stå tillbaka (umgås med vänner, laga mat, vila). För jag skulle bara bli klar med den där boken. Men sedan kom det alltid en till bok, och en till och en till. Om jag bara jobbade lite hårdare så skulle jag snart slå igenom och skulle jag få tid för allt jag försakat längs vägen.

Under arbetet med 10 tips för att leva på din kreativitet insåg jag vad jag gjorde fel. För ett långt liv som författare kan jag inte tokjobba för att bli klar med nästa bok, och sedan nästa. Jag behöver bygga in återhämtning i vardagen. Jag måste leva som författare på ett hållbart sätt. För att uppnå detta är det viktigare med korta pauser var och varannan dag, än två heldagar i veckan. Jag har flyttat fokus från att lägga ifrån mig arbetet, till att jag ska röra på mig . Det går för övrigt utmärkt att fundera på formuleringar medan man går, dessutom kan man råka på vyer som är så vackra att andra vill köpa mina bilder.

hatt-11

Det senaste halvåret har jag om och om igen prioriterat att gå ut och gå, även när jag har haft arbete upp över öronen. En del av dessa turer har jag bloggat om vilket gjort att vandring blivit ett återkommande tema på Tomatsallad. Se exempel på vandringar i Sverige respektive i Frankrike.

Bilden med den rosa mössan är från en sådan dag när jag jobbat från 06 på morgonen, fortfarande inte var klar med dagens beting men ändå gick ut medan solen sken. Sedan fick jag sitta till halv nio både fredag och lördag kväll och jobba men jag är ändå nöjd med min prioritering.

Nu eldar jag upp svindel-skojar-skurkens mössor

Jag antydde i inledningen att den nya rosa mössan är viktigt av ett annat skäl. Jag beställde den efter att jag tagit en annan selfie i en vacker bokskog. Bilden förstörs dock av att jag är iförd en reklammössa med riktigt dåliga vibbar. För några år sedan lånade jag ut, en för mig, stor summa pengar till en person jag trodde var en kompis i nöd. Pengarna var intäkter från försäljningen av en av mina böcker, försäljning som gått genom hennes distributionsavtal. För ett år sedan fick jag reda på att hon skulle försätta sitt företag i konkurs för att slippa undan sina skulder. Nu hade dock jag aldrig något skriftligt avtal med hennes företag. Min muntliga överenskommelse var med henne som privatperson så sin skuld till mig blir hon inte av med så lätt.

hatt-19

Hon har hittills valt att istället för att betala mig mina pengar lägga dem på sig själv. Hennes sociala medier-flöde var, i varje fall tills jag blockade det för att slippa se eländet, en enda lång räcka med lyxlivs-bilder. Det kan förvisso ha varit bilder hon snott, eller som bekostats av föräldrar, pojkvänner eller liknande – men dessa personer kunde lika gärna ha hjälpt henne att bli skuldfri som att köpa en sommarstuga.

Jag stod där med lång näsa och tre reklammössor som jag indirekt betalat nästan tio tusen kronor styck för. Jag har använt dem ganska flitigt för jag har inte haft några andra, jag gillade dem och det är ju ändå de dyraste mössor jag någonsin ägt. Men de har också påmint mig om hur lättlurad jag var, något som inte direkt befrämjar humöret. Därför är det dags att elda upp dem!

Givetvis har jag varnat andra från att lita på personen ifråga, något du kan läsa om här (notera att hon kanske heter något annat nuförtiden än något av de tre namn hon använde under de åren).

Mössan är av ylle från Icebreaker

För att återvända till den nya fina mössan så är den av ylle, från Icebreaker och väldigt skön. Den är vändbar, ena sidan är rosa och andra grå. Den rosa färgen var tydligen förra årets färg så därför hittade jag den på rea hos Addnature för 175 kronor.

På temat utrustning för friluftsliv kan jag även nämna att jag under hösten investerat i en ny ryggsäck för mina vandringsturer. Näst på tur är en ny anorak för den jag har faller snart i småbitar. För att ge perspektiv på vad jag menar med att den är sliten så trodde jag att jag ”slutgiltigt pensionerat den” i april 2004 (!) Den då tilltänkta ersättningsjackan fungerade dock inte så jag behöver återuppta jack-jakten.

Kanske ska avsluta det här inlägget med det glada tillropet att det är underbart att ha ekonomi att sakta men säkert uppgradera garderoben! Och att ha anledning att göra det. För jag hoppas på många fler promenader då jag ska planera många nya böcker (förutom skriva klart de jag redan lovat!).

Med ny mössa vänder jag blad och vandrar vidare
Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som är aktuell med böckerna Författarboken och reseguiderna Mitt Nice och Mitt Provence. Försöker också få fason på presentboken Strövtåg runt Antibes.


Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack.


Dela gärna inlägg som du gillar eller varför inte prenumerera på info om nya böcker.


Taggar:         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *