Oavsett om sommaren kommer med sommarvärme eller ej så kan man räkna med att diskussionen om skärmtid dyker upp. En del hävdar att man ska minska sin skärmtid, ta helledigt från sociala medier och vila under semestern, medan andra argumenterar för att man under semestern har mer, men annorlunda skärmtid. Min goda vän Webbtanten hör till de sistnämnda. För månskensförfattare brukar detta vara en helt ointressant diskussion eftersom sommaren betyder skrivtid.

I år har jag dock inte använt sommaren till att hårdjobba med mina manus. Jag brukar passa på under sommaren när jag inte blir avbruten av andra uppdrag. Förverkliga din bokdröm, Mitt Nice respektive Mitt Provence skrevs till stora delar under olika somrar. Denna sommar har jag lagt någon vecka på Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm och jag har tittat lite på ett synopsis för nästa bok från Tre hattar, men har inte rört andra projekt. Det är en stark kontrast mot tidigare år. Däremot har jag bloggat mer än på flera år. Exempelvis har jag skrivit långt från en resa genom Östeuropa samt om mina vandringar längs Roslagsleden.

Det har varit inspirerande att blogga då Tomatsallad har haft flera besöksrekord under juli månad. Det var så tydligt när semestrarna började för då sköt alla besökssiffror i höjden. Tyvärr är det inte tusentals personer som läst mina nya inlägg utan besöksrekorden kommer av att många av mina äldre artiklar har ploppat upp när människor sökt efter information. Mina gamla artiklar hamnar högt i sökresultat men mina nya artiklar blir aldrig virala. Jag skriver inte den typen av texter och hoppar aldrig på dreven.

Sommarens mediedrev

Jag önskar att jag kunde säga att drev är en sommarföreteelse men de dyker upp året runt. Sommarens stora drev var mot förre finansministern (som varit på en fyllefest i skärgården om någon nu glömt det). Alla skulle skriva något om det. Det mest intressanta jag läste var en person som menade att alla gör sina analyser av de knapphändiga uppgifterna utifrån sin egen agenda.

Mitt perspektiv är att man kan inte radera ut vad en person gjort under ett helt yrkesliv baserat på vad som hänt under en kväll. Särskilt inte om den enda informationen från denna kväll rapporteras i kvällspressen som är kända för att hårdvinkla för att sälja lösnummer. Visst förekommer det att personer som suttit på en piedestal välförtjänt trillar av baserat på tidningsuppgifter. Men då får det ju vara något i stil med att polisen gjort ett tillslag om barnporr eller liknande följt av häktning på sannolika skäl. Inte lösa rykten. Vem som helst som har ett horn i sidan till någon kan starta ryktesspridning. Om de inte backas upp med fakta bör de faktiskt inte spridas. Det är min åsikt. (Och om någon nu tänker vänta här nu, publicerade inte jag elaka saker om någon person för ett halvår sedan så ber jag er att läsa min text igen. Jag var noga med att enbart redogöra för faktiska händelser under flera år samt redovisa exakta summor – att utifrån dessa fakta dra slutsatser om vederbörandes personlighet överlät jag åt läsarna.)

Ju mer vinklat, ju fler sprider

Vi lever i en tid när det är hård konkurrens om att få sina ord lästa. Det säkraste sättet att få dem spridda verkar vara att tycka något radikalt. Gärna formulerat på ett spetsigt och fyndigt sätt. Då sprids det av alla som tycker likadant och de som tycker tvärtom kommer att argumentera emot, varpå det sprids ännu mer. På så sätt blir det en spiral där det inte spelar någon roll vad drevet ursprungligen handlade om. Att återkommande delta i drev är ett sätt att få fler och fler följare. Karriärer har byggts på att vara elaka mot allt och alla. På ett sätt ser det ut som en vinnande strategi att skapa sig en plattform, därefter går det fint att göra avbön och bli seriös författare.

Kan inte jag ta och göra likadant och få lite sprutt på min författarkarriär? Jovisst kan jag det, men det bär mig emot. Jag vill inte vara den personen. Varje gång det är ett drev så dyker min korta forskarbakgrund upp och ställer motfrågor: är ni alla säkra på att ni har alla fakta? Det kanske finns andra perspektiv som inte har kommit fram ännu? Jag brukar dock inte ställa dessa frågor högt för det är ingen som blir så nedsablad som den som tycker tvärtemot alla andra.

Långsamhetens lov

Min förhoppning är att det finns en annan framkomlig väg, om än långsam. Själv gillar jag att läsa långa välskrivna artiklar som bygger på rejäl källforskning. Jag försöker att prioritera att lägga tid på dessa och stå emot alla ni-kan-aldrig-ana-vad-som-hände-klickbeten. Jag hoppas att det finns tillräckligt många som är som jag – och som gillar det jag skapar – för att jag så småningom ska få en tillräckligt stor publik för att kunna leva på mitt skrivande. Det är inte riktigt rumsrent att skriva så, jag har tappat räkningen på antal författare som är noga med att påpeka att de inte skriver för att tjäna pengar utan för att det är kul. Att ha roligt är en utmärkt drivkraft men med tanke på hur många författare som blir utbrända så önskar jag att folk kunde sluta sprida myten att man bara skriver för att det är kul.

Att enbart skriva för att det är roligt och inte bry sig om ifall böckerna säljer, funkar bara om man har sin försörjning tryggad från annat håll som pension, partner, föräldrar, stipendium, lottovinst eller förvärvsjobb. Nackdelen med det sistnämnda är att det snor en massa tid från skrivandet, typ 1800 timmar per år eller så. Fördelen är att det ger en massa nya intryck som kan användas som inspiration, något som inte är att förakta. Men det är ändå lätt att det blir tidsbrist vilket gör att sommaren får användas för att komma ifatt med arbete, snarare än till återhämtning.

Under sommaren damp det ner en del jobbannonser via LinkedIN som ledde till att jag funderade på om jag ska lägga ner mina ambitioner att ta skrivandet till heltidsyrke, kamma mig och skaffa ett riktigt heltidsjobb igen. Eller fortsätta att finansiera författandet med olika uppdrag på deltid. Just nu lutar jag åt att fortsätta på den inslagna vägen och fullfölja den sjuårsplan som jag berättade om i boken 10 tips för att leva på din kreativitet. Kanske är ett genombrott inom räckhåll om jag bara är tillräckligt uthållig?

Bilderna på mig är tagna vid lettiska Östersjökusten respektive Roslagsleden. Bilden på havet ett exempel ur kommande boken Strövtåg runt Antibes – boken som är ett ekonomiskt vågspel som kanske blir min vinstlott. 

Kristina Svensson
Reflektioner: klickjournalistik kontra bygga publik lååååångsamt
Märkt på:                    

Kristina Svensson

Vetenskapskommunikatör, föreläsare och författare som skriver om strövtåg och smultronställen i Sverige och Frankrike. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack. Gillar du något, dela det vidare eller skriv en rad. Glöm inte att prenumerera på info om nya böcker.

4 reaktion på “Reflektioner: klickjournalistik kontra bygga publik lååååångsamt

  • 15 augusti 2017 kl. 08:38
    Permalänk

    Tack för omnämnandet! Ang AB så blev jag mest upprörd av de kommentarer han fick, som skrevs när ryktet spridits om hur han skulle betett sig. sen undrar jag varför festdeltagare inte ställer sig upp och säger “han var full men inget konstigt hände”. Jag gillar dina blogginlägg och är glad för dem. Böckerna skrivs en annan dag. Kanske är bra för kreativiteten att variera?

    Svar
    • 15 augusti 2017 kl. 09:20
      Permalänk

      Hej Anna,
      Det sköna med blogginlägg är att när de är klara är de klara, det är hanterbar arbetsmängd. Dessutom är det ett bra sätt att hålla ordning på mina egna anteckningar. Roligt att de uppskattas av dig! Vad gäller AB så var det mycket som var irriterande.

      Svar
  • 15 augusti 2017 kl. 09:13
    Permalänk

    Hej!
    Mycket skräp skrivs bara för att få läsare. Den vägen ser inte alls så lockande ut. De författare som säger att de enbart skriver för att det är roligt, tror jag ljuger. Lite i alla fall.

    Svar
    • 15 augusti 2017 kl. 09:19
      Permalänk

      Hej Gunnel,
      Skönt att höra att du tycker som jag, att det inte lockar att ge sig in på skräpvägen bara för att skaffa sig läsare. Jag undrar också om de där som noga poängterar att de inte skriver för att tjäna pengar gör de det för att det inte är fint att tjäna pengar eller för att de inte tjänar något på sina böcker? För annars förstår jag inte vitsen med att trycka mer än ett exemplar och slita med marknadsföring om man inte tänker sig att böckerna så småningom ska bidra till försörjningen. Att dubbeljobba fungerar inte på lång sikt.

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.